Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) är allvarligt oroad över korruptionsnivån inom svenskt bistånd. I en debattartikel kräver hon nu en mer uppriktig debatt.
En stor korruptionsskandal i Zambia, som Sverige allt sedan landet blev självständigt 1964 stöttat med biståndsmedel, har fått Gunilla Carlsson att ifrågasätta hela idén med bistånd. Hon säger att hon är extra besviken över att korruptionsskandalen avslöjats i Zambia som är ett av Sveriges kategori 1-länder.
Sverige ger 400 miljoner kronor per år varav 150 miljoner till hälsosektorn. Av de 50 miljoner kronor som förskingrats kan cirka hälften komma från de svenska skattebetalarna, uppskattar Carlsson. Sidas utbetalningar har frusits i avvaktan på mer information om skandalens omfattning och interna utredningar. Det var varken de svenska eller Zambias kontrollfunktioner som upptäckte oegentligheterna utan en enskild person – en så kallad visselblåsare.
– Jag ställer mig frågan hur länge det annars kunde ha pågått, säger Carlsson.
Kan det vara så att biståndet inte är en del av en möjlig lösning, utan faktiskt en del av problemet? frågar sig Carlsson i debattartikeln på sajten Newsmill. I Sverige har skandalen inte alls uppmärksammats.
Metro 2009-08-24
Inlägget på Newsmill
Per-Ola Mattsson, anställd på Utrikesdepartementet, replikerar i ett inlägg
Skribent Patrik slår ju huvudet på spiken i sin kommentar till artikeln:
Bistånd, innebär att man tar från fattiga människor i de rika länderna och ger till rika människor i de fattiga länderna!
Detta har varit uppenbart länge för de flesta vanliga människor och det är ju positivt att någon i ansvarig ställning nu också har insett det. Jag tror att de flesta vore beredda att betala skatt, om de visste att den gick till vård, skola och omsorg – men hur påverkar det skattemoralen när folk ser att deras surt förvärvade skattepengar slarvas bort på det här sättet?
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar