http://falkblick.nu/?p=262
Hatbrott är ett känt begrepp, och särredovisas numera varje år av BRÅ. Svenskar kan dock inte vara offer för hatbrott i lagens mening. Därmed blundar man för alla de rasistiska brott rikade mot svenska personer som årligen förövas. Det enda rimliga är att låta principen om allas likhet inför lagen gälla även på detta område.
Brå rapporterar på sin hemsida att 3259 hatbrott begicks under 2006. Begreppet "hatbrott" är egentligen felaktigt, eftersom det inte rör sig om någon speciell avgränsad brottstyp. Vad som menas är att det begåtts 3259 brott med hatbrottsmotiv. Hatbrottsmotiv föreligger när ett brott grundar sig på gärningsmannens hat mot en person eller grupp på grund av etnisk bakgrund, religiös tillhörighet eller sexuell läggning. Den brottsliga handlingen kan vara i princip vilken som helst; alltifrån verbala kränkningar och hot till mord och misshandel.
Själva lagregeln finns i brottsbalkens 29 kapitel, som handlar om straffmätning. I 2§ 7 st heter det att:
Såsom försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas … om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.
Brottskonstruktionen syftar alltså till att kunna döma ut extra hårda straff när motivet till ett brott är rasistiskt/homofobiskt. Man kan ha olika åsikter om den här typen av motiv skall vara en försvårande omständighet eller ej, men den diskussionen tänker jag inte ta upp i den här bloggposten. Här är syftet istället att ta upp den diskriminering som hatbrottskonstruktionen leder till.
Etniska svenskar kan nämligen inte vara offer för hatbrott, precis som de inte kan vara offer för hets mot folkgrupp. Hatbrottskonstruktionen träffar därför bara de brott där sexuella eller etniska minoriteter är offer. Konkret innebär det, att en svensk rasist som misshandlar en muslim, döms hårdare än en muslimsk rasist som misshandlar en svensk, trots att motiven och gärningen är densamma.
Nu är det kanske inget gigantiskt problem att svenska rasistbrottslingar döms något hårdare än muslimska rasistbrottslingar - varje dag en rasistbrottsling sitter inspärrad får betraktas som en samhällsekonomisk vinst. En betydligt allvarliga konsekvens av lagtextens utformning är att rasistiskt våld mot svenskar inte kartläggs eller erkänns som ett problem.
"Svenskfientligt våld" har det pratats om i många år. Tyvärr har begreppet överanvänts av organisationer och hemsidor med suspekt agenda och som en följd av detta avfärdas ofta hela fenomenet. Att det förekommer rasistiskt våld mot svenskar idag är däremot glasklart. Ett av de mer kända exemplen på detta är fenomenet ungdomsrån. Statistiken om ungdomsrån är mycket sparsam och likaså analysen av fenomenet. Två försök att vetenskapligt kartlägga fenomenet är dels BRÅ-rapporten "Ungdomar som rånar ungdomar" från 2000, dels Petra Åkessons C-uppsats "Vi krigar mot svenskarna" från 2006.
BRÅ:s rapport speglar sannolikt inte den statistiska verkligheten idag, då den har 8 år på nacken. Man kan ändå dra intressanta slutsatser av den. I Malmö utgjorde ungdomar födda utomlands 16% av populationen 1999. 69% av rånarna var emellertid utlandsfödda, men bara 5% av rånoffren. Utlandsfödda ungdomar har alltså en kraftig överrepresentation bland gärningsmännen, samtidigt som man har en underrepresentation bland offren.
Denna bild står sig rapporten igenom, även om proportionerna i Stockholm var något annorlunda. Det skall sägas att svenskfödda ungdomar med en utländsk förälder inte uppvisade någon särskild över- eller underrepresentation, varken bland gärningsmän eller offer.
Ovannämnda BRÅ-rapport är en av utgångspunkterna för Petra Åkessons analys, som riktar in sig på frågan varför vissa ungdomar begår de här rånen. I uppsatsen, som bygger på ett antal intervjuer med pojkar som begått rån i Malmöområdet (samtliga invandrare), framkommer en häpnadsväckande bild av hur rånarna ser på sig själva och sina offer. Ett par intervjucitat får åskådliggöra detta:
När vi är ute på stan och rånar, så krigar vi, vi krigar mot svenskarna!
Makt för mig är att svenskarna ska se på mig och lägga sig ner på marken och pussa mina fötter
Vi vill bara jävlas med svenskarna och sno deras mobiler
Svenskarna gör ingenting och de ger oss bara sakerna, de är så mesiga…
Förutom de statistiska fakta som framkommer i BRÅ-rapporten, kan man dra följande slutsats: ungdomarna som rånar är medvetet selektiva när de begår sina rån - svenskar attackeras medan "deras egna" skonas. Motivet för detta är i vissa fall att svenskar upplevs som ofarliga, i vissa fall rent rasistiskt. Dvs hatbrott.
En annan brottstyp där det finns skäl att fråga sig hur vanliga rasistiska motiv egentligen är, är gruppvåldtäkter. BRÅ uppger själva att ca 55% av de misstänkta gärningsmännen är utlandsfödda eller svenskfödda med invandrarbakgrund. Detta i kombination med att etniska svenskor är överrepresenterade bland offren, samt den skrämmande syn på svenska kvinnor som Falkblick tidigare rapporterat om, ger anledning att fundera över om det också här finns en tendens bland gärningsmännen att "välja ut" svenskar.
Det går naturligtvis inte att, utifrån en gammal BRÅ-rapport, en C-uppsats i sociologi och ett antal personliga vittnesmål, dra några slutsatser om hur utbrett det rasistiska våldet mot svenskar är. En slutsats som man däremot faktiskt kan dra, är att det förekommer. Det kartläggs emellertid inte av SÄPO eller BRÅ, och ses inte som en försvårande omständighet vid straffmätningen.
Att rasistbrott mot svenskar inte prioriteras beror knappast på ondska från lagstiftarna. Snarare handlar det om att religiösa och etniska minoriteter ses som särskilt utsatta grupper i Sverige, och därmed är i behov av ett särskilt juridiskt skydd. Svenskar antas inte befinna sig i samma utsatta situation.
En sådan analys ter sig säkert logisk om man tillbringar sina dagar bakom ett skrivbord i riksdagen. Frågan är dock om en svensk elev på Rosengårdsskolan som utsätts för ett rån eller en misshandel, i första hand ser sina förövare som en utsatt grupp i samhället.
Det enda rimliga är att låta lagen vara lika för alla utan hänsyn till hudfärg eller religion. Svenskar måste tillerkännas samma juridiska skydd mot hatbrott som invandrare.
Källa: Falkblick (importerad blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar