I Sveriges politiska system finns det flera tecken på att man inte i lika hög grad som i Danmark önskar att människors hållningar får politisk representation. Det menar Hannes Sanders, professor i historia, vid Lunds universitet. Sanders menar att man är mindre rädd för vad befolkningen tycker i Danmark och att man i högre grad än här slår vakt om att människors åsikter ska finnas representerade i parlamentet. Här är hans argument:
- I SVT:s omfattande valprogram – utfrågningar och debatter – får bara riksdagens partier ordet. I Danmark får alla partier som är berättigade att ställa upp lika mycket tid.
- I Sverige finns en fyraprocentsspärr. I Danmark ligger den på två procent.
- Personval har länge varit avgörande i Danmark för att utse företrädare i parlamentet. I Sverige har det av tradition varit partiernas rangordning.
- Ointresse i Sverige för vad väljare och medlemmar tycker när en partiledare ska utses. Ville medlemmarna verkligen ha Mona Sahlin eller Jan Björklund? I Danmark får man välja mellan flera kandidater.
Sanders menar också att det kan finnas svenska väljare som inte vågar ta en valsedel från Sverigedemokraterna i full offentlighet på grund av den hets som nu förs mot partiet. Om SD:s valsedlar ens finns i röstningslokalen.
Det finns alltså flera tecken i det politiska systemet på att man i Sverige inte i lika hög grad önskar att människors hållningar får politisk representation. Med anledning av diskussionen om Sverigedemokraternas valvideo kan det vara intressant att överväga vad medierna gör för att kämpa emot detta – för att stödja den i demokratin helt avgörande debatten mellan olika hållningar, också dem man inte tycker om. Det är viktigt i en valkamp, men kanske ännu viktigare i demokratins vardag. Det största problemet är nämligen att vi i Sverige lever i ett folkstyre där man verkar vara rädd för den egna befolkningens åsikter.
Media:
- Sydsvenskan – Befolkningen väcker fruktan och bävan
Ursprungsartikel
Källa: Fria Nyheter (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar