Strålande inlägg på Proffstyckarna.
”Nu har en liknande diskussion uppstått igen, denna gång med anledning av att Philip Wendahl, förbundssekreterare i FP-anknutna Liberal mångfald, fotograferats i trevligt samkväm med SD-ledaren Jimmie Åkesson under ett mingel i Almedalen. Och frågan lyder än en gång: med vilka kan man egentligen umgås?
Låt oss först slå fast att den här diskussionen är behäftad med några uppenbart dubbla måttstockar. Den vänsterpartistiska riksdagskandidaten Dror Feiler kan utan problem umgås med den colombianska FARC-gerillan i dess träningsläger utan att någon går i taket. Samma partis förre programchef Ali Esbati kan skriva att det alltmer auktoritära Venezuela genomgår en ”imponerande demokratiseringsprocess” utan att det ger upphov till några rubriker.
Men låt mig vara tydlig här: jag motsätter mig inte alls något umgänge med Feiler eller Esbati (varav den senare för övrigt är god vän med just Isobel Hadley-Kamptz). Jag tycker tvärtom att kontakter med radikalt oliksinnade personer har ett visst egenvärde, och i sina bästa stunder motverkar både sekterism och group think. Det är bra med öppna sinnen, helt enkelt.
Men om vi nu ska rangordna restriktiv flyktingpolitik respektive förföljelser av oppositionella (Venezuela) eller kidnappningar och mord riktade mot civila (FARC) så tycker jag nog att restriktiv flyktingpolitik är den minsta synden. Faktiskt.”
Varjager
Ursprungsartikel
Källa: Varjager's Weblog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar