Är de redo att älska varandra?

Nu är det inte lång tid kvar till valet och då passar företrädare för Svenska kyrkan på att föra fram sitt politiska budskap om mångkultur och de är dessutom kreativa nog att införa ett, i alla fall för mig, nytt begrepp, nämligen "mångreligiöst". Företrädarna med Krook och Weiderud i spetsen pratar lyriskt om det nya mångreligiösa samhället Sverige alltmer håller på att bli, utan att med ett ord nämna det faktum, att innan vår nuvarande massinvandringspolitik så var vi i princip ett helt sekulärt samhälle, något vi alltså inte längre är. 


De kyrkliga företrädarna hyllar den nuvarande samhällsutvecklingen mot ett mångkulturellt sådant och drar sig inte för att nämna ett politiskt parti i negativa ordalag, nämligen Sverigedemokraterna. Så här sakriver de i sin artikel.

Självklart finns det i Sverige, som på andra håll, en önskan att skydda våra egna stolta lösningar för yttre påverkan. Detta kan locka politiker till genvägar. Sverigedemokraterna går dessa öppet, andra utan att egentligen vilja det.

Vi lever i en demokrati, vilket skall innebära att svenska folket skall välja om vi vill "skydda våra egna stolta lösningar" eller om vi vill välja lösningar från omvärlden. Som vi alla vet har svenskarna varit mycket pigga på att anamma vissa saker från delar av världen, främst Nordamerika. Att den svenska folkmajoriteten inte är lika pigga på att välja lösningar från Jemen är måhända ett problem för Weiderud, men sådan är demokratin. Att "politiker lockas till genvägar" är detsamma som att lyssna på folket, vilket nog är vitsen med en demokrati. Vidare skriver dessa månglare så här i sin artikel.

Men att myndigheter och domstolar kan motverka diskriminering innebär inte att allmänhet eller de politiska partierna är beredda att välkomna en utveckling där Sverige tar klivet från ett monolitiskt kristet protestantiskt till ett mångkulturellt samhälle som söker sin roll i en globaliserad värld.   

Nej, jag välkomnar inte ett sådant kliv, och jag tänker utnyttja min demokratiska rätt till att kämpa mot en sådan utveckling. Min vision om ett framtida modernt samhälle skiljer sig mot den vision Svenska kyrkan har, vi har olika visioner och mål. Däremot kan jag tänka mig en utveckling där Svenska kyrkan ytterligare marginaliseras i vårt land, och det verkar inte heller de kyrkliga företrädarna ha något emot. Vidare i artikeln skriver författarna så här.

Riksdagens ledamöter vet att det går att kombinera religiös slakt med moderna krav på djurskydd. Man vet att kosher- och halalslakt är betydligt mindre plågsam än den kulturellt omhuldade svenska slakten av ripor, älgar och kräftor. Men man är av politiska skäl inte beredd att utmana en latent islamofobi, som så länge frågan inte diskuteras öppet gör gemensam sak med en välmenande djurrättsopinion.

Dessa kyrkans månglare talar hela tiden om "riksdagens ledamöter" och de politiska partierna. De döljer illa deras brist på demokratiskt insikt och vilja. Demokrati handlar inte om inflytande från riksdagsmännen, utan om inflytande från folket. Vi vet inte alls att halalslakt är betydligt mindre plågsam än slakt av ripor. Förmodligen "vet" alla riksdagsmän det efter intensivt lobbyarbete från vissa grupper, författarna försäger sig här skulle jag vilja påstå. I Sverige så bedövar vi djuren innan slakt, punkt slut. Det parti som föreslår något annat kommer säkert att tappa hälften av sitt väljarunderlag, vem vill vara först ut? Så här skriver sedan författarna.

Att Sverige står ensamt med förbud gör att frågan på sikt kan få en lösning med hjälp av EU eller Europarådskonventioner. 

Här visar Svenska kyrkan verkligen upp sitt demokratiska patos. Jag har bara en kommentar, gå ur Svenska kyrkan! Vidare så artikeln så står det så här.

I en integrationsprocess behöver olika kulturer brytas mot varandra så att samhället kan utveckla en gemensam högre kultur.

Om inte jag är totalt obildad så är detta Hegels principer, samma principer som så ivrigt förespråkades av Karl Marx. Nu när V har övergett Marx så tas alltså den fallna manteln upp av Svenska kyrkan. Jag trodde i min enfald att bibeln var deras rättesnöre, men jag är väl omodern och konservativ.


Det kan säkert också fungera så med olika kulturer, att de sammansmälter till "något gemensamt högre". Eller så fungerar det inte särskilt bra som i det forna Jugoslavien. Saken är den att svenska folket aldrig någonsin blivit tillfrågad om den vill delta i denna "sammansmältningsprocess". Eftersom vårt samhälle fungerade så pass bra innan detta enorma samhällsexperiment så skulle svaret från folket med största sannolikhet blivit ett rungande "nej". Jag hade i alla fall röstat "nej". 


Dessutom så är det knappast jämställda kulturer som skall smälta samman. Jag vill inte för en sekund jämställa den svenska sekulära, privatreligiösa kulturen med den muslimska som den praktiseras i Afghanistan och Somalia. Detta göra att det inte bli någon "högre" kultur av detta experiment, snarare än "lägre" kultur, vi går alltså tillbaka i vår utveckling. Till slut så skriver författarna så här i sin artikel.

Är vi redo att älska juden och muslimen?

Precis alla i detta land vet att frågan skall ställas "är de redo att älska varandra". Självklart ställer dessa kyrkans månglare inte den obekväma frågan. Vi vet ju vad svaret skulle bli. Kyrkans män och kvinnor själva verkar älska precis alla, förutom sverigedemokrater då som har avvikande åsikter. 


Hade Jesus levat i dag så råder det ingen tvekan om att det är just dessa kyrkans månglare i "humanism" som han drivit ur templet. Man drabbas av misstanken att kyrkans hela kamp för det mångkulturella och mångreligiösa samhället är en gruvlig hämnd för att Sverige utvecklades till ett sekulärt och privatreligiöst samhälle. Läser man lite mellan raderna är det just det sekulära och privatreligiösa samhället de vänder sig emot och angriper.

Länk DN

Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)