LÄSVÄRT. Politiskt inkorrekta uttalanden leder ofta till ilska eller andra känsloyttringar hos de personer som är politiskt korrekta. Fria Tiders skribent funderar över hur det kommer sig att det förhåller sig så.
Jag tror att alla människor någon gång varit med om en situation där någon sagt något politiskt inkorrekt – vilket fått till följd att någon annan blivit mäkta upprörd. Det är ett lika märkligt som fascinerade fenomen. Och vanligt förekommande. Det finns många människor som reagerar med ilska, eller till och med våld, när den politiskt inkorrekte levererar en allt för stor dos verklighet i form av ett politiskt inkorrekt uttalande.
Jag har fått den uppfattningen att många ”tänker fel”. Istället för att fokusera på om ett uttalande är ”sant eller falskt”, använder man sig av skalan ”gott eller ont”.
Det är inget annat än kunskapsfientlighet. Den som är kunskapsfientlig känner säkert inte till det, men vi andra vet om att det är just kunskap som driver ett samhälle framåt och gör det bättre. Inga vetenskapsmän klarar av att uppfinna nästa stora uppfinning om de inte först tar reda på vad som är naturvetenskapligt sant eller falskt genom vetenskapliga test.
Vad som fungerar och vad som inte fungerar.
Lägre krav på sant och falskt borde inte gälla när det kommer till samhällsbyggande. Tyvärr är det dock så. Ett politiskt inkorrekt uttalande bedöms inte av de flesta utifrån om det stämmer eller inte, utan ifall det är gott eller ont.
Tvärtom har det i dagens Sverige blivit så att det uppfattas som gott när man undviker verkligheten och ont när man förmedlar den. Det är så surrealistiskt att Salvador Dali skulle kunna använda dagens svenska syn på kunskap som ett framgångsrikt motiv, om han fortfarande hade varit i livet.
Men om det är så att den upprörde inte klarar av att höra sanningen, det vill säga leva i verkligheten, då ligger det på den personens axlar att på ett väldigt pedagogiskt sätt förklara för den politiskt inkorrekte vilka fördelarna är med att inte se verkligheten som den är. Förklara hur man kan fatta rätt beslut om man vägrar erkänna de förutsättningar som finns.
Vad är vinsten med det egentligen.
Det kan knappast förhålla sig så att det är sanningssägaren som måste argumentera för varför den personen håller sig till sanningen.
Utan naturligtvis det skall förhålla sig precis tvärtom.
RA.
Ursprungsartikel
Källa: Fria Tider (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar