Att säga ingenting i en artikel

Två mycket högt utbildade män publicerar sig på DN opinion i en artikel där de tar upp segregationen av immigranter i vårt land. Det är Oskar Nordström Skans som har titeln docent i nationalekonomi, samt Olof Åslund som stoltserar med titeln professor i nationalekonomi. Vad innehållet eller nyheterna är i artikeln är svårt att se, de kommer mer med en åsikt att immigranter skall få bosätta sig var de vill. Så här skriver de bl.a.

Erfarenheterna från "Hela Sverige-strategin" då flyktingar placerades ut över hela landet förskräcker. Systemet minskar visserligen boendesegregationen, men leder också till sämre långsiktig integration på arbetsmarknaden. Närheten till landsmän i invandrartäta områden kan rentav vara positiv. Politiken bör i stället rikta in sig på de underliggande problemen: långtidsarbetslösheten och fattigdomen.

Om det föregående systemet minskade bostadssegregationen var det väl en enorm fördel, hur kan de bara gå förbi det som om det vore en betydelselös detalj? Hur har de visat att det förra systemet där man spred immigranterna över Sverige leder till en sämre långsiktig integration? Det nämner de inte med ett ord och jag tvivlar på den slutsatsen. De underliggande problemen med långtidsarbetslöshet och fattigdom hör ju ihop, det behöver man inte vara professor för att räkna ut. Det är just långtidsarbetslösheten man försöker åtgärda med att undvika bildandet av dessa etniska enklaver. Vidare skriver författarna så här.

De omfattande sociala problemen i invandrartäta områden och de kostnader som är förknippade med stora grupper nyanlända invandrade ger en bild av att vissa delar av landet får bära en oproportionerligt stor del av kostnaderna för invandringen. Intäkterna, till exempel i form av större arbetskraft, syns betydligt senare och kommer inte med nödvändighet samma regioner tillgodo.

Vi har inte sett någon ökning av några intäkter överhuvudtaget. När Rosengård, Hammarkullen och Fittja går med samhällsekonomisk vinst så kan professorerna hojta till. Vidare i artikeln så står det så här.

Vi ser också att segregationen har ökat över tiden, men detta tycks framför allt bero på att de invandrargrupper som alltid har varit mer åtskilda från infödda svenskar har blivit större. Vi ser även att segregationen på arbetsmarknaden liknar den på bostadsmarknaden med skillnaden att koncentrationen av enskilda etniska grupper är ännu tydligare.

Är verkligen professorn och docenten dumma i huvudet eller spelar de dumma. De säger att de kommit fram till "intressanta resultat", alltså samma resultat som alla som bor nära dessa segregerade orter kommit fram till genom att ofrivilligt studera verkligheten. Vidare i artikeln så står det så här.

Det lyfts ofta fram att invandrare som kommer till Sverige ska ha samma skyldigheter och ansvar som andra, till exempel vad gäller att följa svenska lagar och regler (se till exempel Tobias Billström med flera DN Debatt, 17 februari 2009). Detta ser vi som en självklarhet. Men i och med detta följer, enligt vår mening, också att samhället bör betrakta dem som invandrat som fullvärdiga samhällsmedlemmar med samma rättigheter som andra. Även om samhället inte helt kan eller bör utjämna alla ojämlikheter, är det med ett sådant synsätt knappast heller acceptabelt med de enorma socioekonomiska skillnader vi nu observerar.

Vad är det för rättigheter som immigranterna inte för sig tillgodo? Det är svårt att få arbete för många immigranter, det är t.o.m. svårt att få arbete för dem som kämpar och vill ha ett arbete. Men det har vi som är kritiska till vår nuvarande immigrationspolitik sagt hela tiden. Vi har nästan en halv miljon arbetslösa i detta land, hur lätt är det då att få jobb om man inte ens behärskar det svenska språket? Att det t.ex. är svårare att tillägna sig det svenska språket om man bor i ett segregerat område nämner inte Nordström och Ålslund med ett ord i sin artikel. Hur skall det då gå till med att utjämna de "socioekonomiska skillnaderna"? Skall vi öka bidragen så de kommer upp till samma nivå som arbetande svenskar? Till slut skriver författarna så här i sin magra artikel.

Dessutom följer att samhället bör acceptera de val av bostadsort, partner, skola och karriär som de invandrade själva gör, precis som man så självklart accepterar andra samhällsmedlemmars val.

Självklart har författarna rätt i att även immigranter får göra sina egna val liksom etniska svenskar. Dessutom så skall barn till immigranter få gifta sig med svenska pojkar om de så vill, utan familjens godkännande. Vi såg på SVT-programmet Debatt i går att svårt cancersjuka människor kunde tvingats att arbeta och t.o.m. söka nytt jobb, samtidigt vet vi att arbetslösheten i Rosengård och andra etniska enklaver är bedövande stor. Hur rimmar det med samma samhällsansvar för alla invånare? På tal om att rätta sig efter lagar och regler samt ta sitt ansvar så skall även immigranter rätta sig efter det beslut som immigrationsdomstolarna fäller. Får man uppehållstillstånd så skall man stanna, annars så skall man enligt alla regler åka hem till sitt ursprungsland.

Problemet är att hela vår immigrationspolitik är felaktig och har varit det en längre tid. Det går inte att rätta till genom att lappa och laga på vår integrationspolitik. Hur svårt är detta att förstå för våra politiker och för en del professorer och docenter?

Länk DN

Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)