Jag vet att jag inte är först med att blogga om det, men ändå. Jakob Wallenberg gav en ur genusperspektiv mycket intressant intervju nyligen. Han svarar bland annat på frågor om den låga kvinnliga representationen i börsföretagens styrelser, och säger en del mycket öppenhjärtiga saker som förmodligen många tänker utan att våga säga. Bland annat (om kvinnor):
“Precis när de är på väg in i företagsledningarna, när jag vill ha dem kvar, och när de på allvar skulle kunna kvalificera sig för till exempel styrelseposter, då slutar de.”
“Jag tror också att man får ha förståelse för dem som faktiskt inte vill vara kvar i racet, som hoppar av och vill ta det lugnare. Det kräver enormt mycket arbete att nå toppen. Man måste ha respekt för vad som krävs för att nå seniora positioner.”
“Jag har inget emot jämställdhet, självklart ska kvinnor ha lika chanser som män till utveckling och befordran, men jag tycker ibland att vissa kvinnor vill förlägga problemet överallt utom till sig själv, i sitt eget individuella liv. Man kan inte lösa allt genom kvotering, ändrade regelverk eller ändrade attityder. En del handlar också om att stå för sina egna val, och ta konsekvenserna. Det går inte att komma ifrån. Jag är gärna självkritisk, men kvinnorna måste också se sig själva i spegeln.”
Intervjun finns här. Pelle Billing har bloggat om den här.
Ursprungsartikel:
http://genusnytt.wordpress.com/2009/06/05/om-kvinnor-som-hoppar-av-nar-toppen-nalkas/
Källa: GenusNytt (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar