Några tankar kring det som händer i Gaza

Ursprungsartikel:
http://advodia2.blogspot.com/2009/01/ngra-tankar-kring-det-som-hnder-i-gaza.html


Det har väl vid det här laget redan skrivits några tusen svenska blogginlägg om Israels angrepp mot Gaza. Vänsterbloggare som Ali Esbati och Jinge utmålar Israel som det nya Nazi-Tyskland och har svårt att dölja sina sympatier för islamistiska terrororganisationer, högerbloggare som Erik på Pophöger försvarar lika ofelbart i princip allt Israel företar sig. Inte mycket vettigt blir sagt.

Jag ska här inte försöka mig på att ge en övergripande bild av konflikten, utan nöjer mig med att peka på några detaljer som jag tycker förtjänar större utrymme i rapporteringen och nyhetskommentarerna:


1. Det man sår får man skörda.

En klar majoritet av invånarna i Gaza röstade på Hamas i det palestinska valet. Därmed röstade de för en våldets väg, mot fred genom förhandling. Och nu har de alltså fått precis det de ville ha! Fast de tänkte sig förstås att det var judiskt blod som skulle färga den palestinska marken röd... Min sympati för dessa människor, min sorg över deras lidande, är exakt noll.

Problemet är bara att även om en majoritet av Gazaborna röstade på Hamas så var det fortfarande långt ifrån alla, och israeliska kulor och missiler kan knappast skilja en Hamas-anhängare från en Fatah-anhängare. Därigenom är det som nu sker trots allt en stor tragedi.


2. Kriget bidrar till freden.

De flesta sansade bedömare inser att en fred i området bara kan uppnås så länge Kadima/Arbetarpartiet styr Israel och så länge Fatah styr de palestinska områdena. Det israeliska högerpartiet Likud skulle aldrig gå med på en fred acceptabel för palestinierna och har man som Hamas Israels totala utplåning högst upp på agendan är man knappast en trovärdig part i fredssamtal. Dessvärre har dock Likud den senaste tiden haft en stark ställning i opinionsmätningarna inför det kommande valet - fram tills regeringen Olmert valde att ta i med hårdhandskarna mot Hamas vill säga. Angreppet på Gaza har visat israelerna att det finns en gräns för Kadimas och Arbetarpartiets undfallenhet mot Hamas missilbeskjutning och har därigenom ökat deras popularitet. Chansen för att de ska inneha regeringsmakten även efter valet framstår nu plötsligt som relativt god. Och gör de det är den ena grundförutsättningen för en fred säkrad.

På den andra sidan verkar det förvisso som om Hamas just nu vinner sympatier runt om i arabvärlden, men det betyder egentligen inte så mycket om organisationens stridande förband slås i spillror och Fatah med Israels bistånd kan återta kontrollen över Gaza. Då är det ändå det relativt kompromissvilliga Fatah som är den enda motpart Israel måste ta hänsyn till. Den andra grundförutsättningen för en fred är därmed uppfylld.

När Göran Rosenberg i dagens DN skriver att "det enda som säkert kan sägas om det pågående kriget i Gaza är att det kommer att förvärra konflikten och försvåra freden" är han följaktligen helt ute och cyklar.


3. Barn?

Det påstås att hittills över 200 barn har dödats i striderna, och när man läser om detta tänker man sig förstås söndertrasade småbarnskroppar som nyss var aktiva i lek. Men jag kan inte låta bli att undra över hur många av dessa som var 16-17 åriga pojkar med en automatkarbin i händerna. För jag betvivlar att Hamas tillämpar en strikt 18-årsgräns när de beväpnar sina anhängare, och även om de gjorde det finns det nog många pojkar i Gaza som kunnat komma över vapen på egen hand och som vill spela hjältar. Därtill uppmuntrade av den krigar- och martyrkult de unga gazaborna får sig till livs redan genom Hamas barnprogram (vilka jag ju har visat smakprov ur här på bloggen).

Givetvis räknas de in som barn och inget annat i statistiken efter att de stupat, för det gynnar Hamas propaganda och på ett sätt är det förstås helt sant. Men den israeliske soldat som utsätts för automateld från ett bakhåll blir inte mindre död om skytten är 17 år än om han är 19, och kan därför knappast ta hänsyn till sådant även om han på något sätt kunde identifiera skytten som minderårig.


För övrigt stod Peter Löfgren för sin beskärda del av pro-palestinsk dumhet i en söndagskrönika i DN Kultur nu i helgen. Han skriver där om Hamas "hemmagjorda raketer", som om han försökte få dem att framstå som ett slags harmlöst pojkstreck. Fast till att börja med förfogar Hamas över stora mängder toppmoderna raketer insmugglade från Iran, och dessutom är en raket tillverkad i en källare i Gaza nog så dödlig när den väl finner sitt mål. Sedan skriver han om "F16-planens mordiska missiler"... (Mina kursiveringar)

Läs krönikan här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2728&a=870090



Göran Rosenbergs ovan nämnda text i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=967&a=871252

Intressantare DN-ledare av Lisa Bjurwald:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3388&a=871258

-


Källa: Advodia 2 (gästinlägg)