Socialantroplog och beteendevetare: ordet invandrare är missvisande flyg och container blir allt vanligare transportmedel

Man kan också immigrera i en uppblåst rullande badboll...

Måste man få hjärtstillestånd varje gång man öppnar en svensk dagstidning!? Claes Corlin, docent i socialantropologi vid Göteborgs universitet och Milena Cvetic, ”beteendevetare, HR-konsult och utlandsfödd” har skrivit en debattartikel i Göteborgsposten med titeln ”Dags att skrota ordet invandrare”: ”Vi anser att det är hög tid att sluta använda ordet "invandrare" i media och i det offentliga samtalet. Varför detta? Därför att ordet dels är felaktigt, dels är utpekande och nedvärderande. Felaktigt: Hur många "invandrare" har egentligen kommit vandrande med sitt pick och pack över landgränser? Vi antar att det är väldigt få. I stället har man kommit via skiftande transportermedel, från företagsledaren i businessklass till flyktingen som smugglats in i en container. Inte precis några vandrande nomader, som ordet ger associationer till.”

En motivering ges med följande talande exempel:

”En bekant som talar svenska med brytning blev, något bryskt, tillfrågad:
– Och var kommer du ifrån då?
– Från USA, svarade han sanningsenligt.
– Å ursäkta, blev det nu betydligt hövligare svaret, jag trodde i hastigheten att du var invandrare!
Episoden visar att inte alla utlandsfödda betraktas som invandrare, även om de tekniskt sett är det.”

...eller så kan man cykla in över Öresundsbron, det är tekniskt sett bara fotgängarna som vandrar in

Nu är plötsligt amerikanen tekniskt sett en invandrare enligt debattörerna – han eller hon har således vandrat med sitt  pick och pack över Atlanten likt en vandrande nomad, för att använda geniernas egna ord. Man föreslår istället ordet ”immigrant”, som alltså inte är ”utpekande”. För detta ord öppnar ju faktiskt upp för möjligheten att man åkt container eller flyg över gränsen. Debattörerna anser att ordet ”immigrant” (från latinets immigro, att flytta in) är ”ett något mer neutralt ord”. Frågan är varför och hur länge ordet i så fall kommer att förbli neutralt, eller är det bara att byta ut ordet igen då? Mycket intressant problemlösningsmetod. Om någon har fördomar mot mig eller pekar ut mig som ”Tanja” mig så byter jag bara namn.

Artikelförfattarna påpekar i all sin vishet att ”Nedvärderande ord och begrepp är sällan neutrala” vilket måste ses som en banbrytande insikt. Varför skulle förresten ordet ”invandrare” vara nedvärderande såsom artikelförfattarna antyder? De skriver: ”Om du ständigt får höra av omgivningen att du är dålig, känner du dig dålig, och motsatsen.” och hänvisar till, ja vad tror ni? EN GENUSPROFESSOR givetvis. Ingen mindre än Judith Butler som tydligen ”visat” att ”appellationen, tilltalet” är ”en viktig faktor för vår självkänsla och självuppfattning”. Goddag yxskaft och tack fru (herr?) genusprofet för denna djupa insikt.

”För den som är till exempel mor, hustru, sjuksköterska, kurd och muslim är dessa identiteter normalt mycket viktigare än "invandrare". Men i kontakter med svenska myndigheter och i media får hon ständigt höra att hon placeras i denna kategori, skild från "riktiga" svenskar, fast hon har svenskt pass och betalar sin skatt.”

Detta eviga tjat...

Man glömde visst nämna att identiteten ”svensk” kanske är viktigare också, för det är väl det hela artikeln handlar om? Att man ska bli betecknad som svensk av myndigheter och media, eftersom man anser sig vara just svensk? Men det går ju inte, eftersom svenskhet bara är en illusion vilket man givetvis också är noga med att påpeka: ”Viktigast är dock att inse att uppdelningen mellan svenskar och ickesvenskar är konstgjord och bygger på en förlegad uppfattning om nationell kultur som en tidlös essens. Kultur är istället en process som ständigt förändras och berikas i samspelet mellan människor oavsett deras ursprung. Vi är alla ättlingar till "invandrare" från istiden och framåt, och alla dessa har bidragit till formandet av den svenska kulturens historia.”

Förvirring i folkvandringsfrågan

Närmare bestämt har vi som bekant alla utvandrat från Afrika, undantaget ett stort antal hatiska människor som intressant nog kommer  ”utifrån” och istället invandrat till Afrika, vilket vi nyligen kunde läsa om i DN. Det är intressant att notera hur konsekvent man är och hur vetenskapliga rön, liksom vårt genus, är föränderliga i tiden, i rummet och i svenska dagstidningar. Är uppdelningen mellan kurder och ickekurder, japaner och ickejapaner, afrikaner och ickeafrikaner också konstgjord? Har debattörerna frågat någon som anser sig vara kurd, japan eller afrikan om detta stämmer? Varför håller miljarder människor över Jorden på med sina förlegade uppfattningar när svenska forskare sedan länge bevisat att kulturer och kön är föränderliga och därmed saknar existensberättigade. Tiden är kommen för den nationslösa, kulturlösa, könslösa och IQ-befriade världsmedborgaren. Claes Corlin och Milena Cvetic visar oss en väg ut ur identitetsträsket genom att agera förebilder.

Påväg bort från genusvansinnet

Däremot är visst ”ursprung” tydligen något reellt att döma av artikeln, så jag föreslår man istället för att definiera sig som ”svensk”, ”invandrare”, ”immigrant”, ”socialantropolog”, ”beteendevetare” eller ”containerressenär” istället anger koordinaterna för sin födesleplats. I mitt pass kan det tex stå Lat 55,7 Long 13,2 (Lund). Fast givetvis kan man vända upp och ner på Jordklotet eller koordinatsystemet och då blir ju siffrorna annorlunda, så även detta försök till definition av ursprung blir relativt och därför meningslöst. Kanske kan det stå Jordklotet eller Vintergatan i passet? Det senare för att inte peka ut eller ”nedvärdera” de barn som råkar födas i en rymdfarkost påväg mot Mars, och därmed utanför rikets gränser, om man nu skulle ha den oturen. Eller kanske turen skulle jag säga eftersom man då är påväg bort från genusvansinnet på Jorden.

Grad av (erkänd) svenskhet som funktion av tiden. Som synes går graden av svenskhet mot noll när tiden går mot oändligheten, och vice versa.

Under rubriken ”Svenskhetens gränser” får vi veta var gränsen går avseende debattörernas logik: ”Idéhistorikern Michael Azar uttrycker denna mekanism så här i boken Den koloniala bumerangen: "Att vara äkta svensk är att inte vara som den som inte är det" vilket man kommenterar med ”En finurlig och tänkvärd definition.” Men detta kan ju enligt definitionen av definition inte ens vara en definition. Begreppet svenskhet saknar i så fall helt substans, vilket kanske också är just det man vill poängtera. Ingen och alla är vi svenskar. Inget och allt är svenskt. I synnerhet råder en omvänd proportionalitet mellan graden av svenskhet och tiden man vistats inom landets gränser – ju tidigare ens förfäder invandrat till detta territorium desto mer inbillningssjuk är man. Detta beror bland annat på att Sverige och svenskarna bara funnits i 100 år men också på att debattklimatet i det här landet är lite unikt eftersom man inte vill såra någon. Man utgår ifrån att alla i hela världen inte drömmer om något annat än att få kalla sig svenskar, eftersom, och det är här paradoxen kommer, det ju inte finns något finare och bättre än att vara svensk – det är kanske därför det enligt debattörerna är ”nedvärderande” att bli kallad invandrare?

För att återgå till Judith Bulter. Från wikipedia:

Butlers heteromatris?

"Illusionen av en inre genuskärna innefattar synen på handlingarna som ett uttryck för att en individ är en kvinna, istället för att det är det som skapar en kvinna. Denna illusion (föreställningar) (re)produceras diskursivt för att reglera sexualiteten inom den obligatoriska heterosexualiteten, dvs. den samhälleligt dominerande idén att den könsbestämda kroppen måste anta ett med det biologiska könet sammanhängande genus, sexuellt begär och sexuell praktik. Detta system av tvingande kopplingar refererar Butler till som den heterosexuella matrisen. Genom denna matris, som kräver en genusordning med två identifierbara kön, blir kroppar begripliga." Genuskärnan är alltså kärnan av genusavbildningen, dvs mängden av element i definitionsmängden (här genusordningen) som avbildas på nollelementet. Genuskärnan utgör då nollrummet, och allt utanför det är värderummet och där finns till skillnad från i genuskärnan något av värde att studera.

Och om Judith Butler bara hade läst lite matte och om hon nu velat ändra på något genom sin abstrakta teoribildning hade hon förstås bara inverterat denna matris, som dock egentligen är en en 2×1-matris då den består av "två identifierbara kön" och därmed är den en vektor och låter sig inte inverteras, men det förstår givetvis inte Butler som tror att alla matriser är lika kvadratiska som hennes egna hjärnceller. Faktum är, vilket jag tidigare visat med min matte-genus-hobbyforskning, att den heterosexuella matrisen är en egenvektor innehållandes könen och att denna egenvektor förblir opåverkad, bortsett från en konstant k  (egenvärdet) efter att en kvadratiska matris  G som innehåller genusordningen våldfört sig på vektorn (den som Butler felaktigt kallar den heterosexuella matrisen), och värdet på k bestäms av Patriarkatets makt  – alltså hur elementen i G ser ut.

Det räcker inte att säga att genus påtvingas en könad kropp - även det biologiska könet är en social konstruktion

Judith Butler är ju riktigt fascinerande: "Genus är således att betrakta som en social kategori påtvingad en könad kropp. Butler nöjer sig dock inte med det utan menar att själva den dikotomi som uppstår mellan kön och genus i sig är att betrakta som problematisk och den förutsätter att kroppen finns innan den får sin könsbestämda betydelse. Detta medför ett antagande om att verkligheten skapas diskursivt, dvs. genom specifika sätt att tala om, uppfatta och konstruera den sociala världen. Diskursen fungerar som normerande social praktik och verkar genom det tänkande subjektets talhandlingar. Sålunda uppfattas även det biologiska könet genom en samhällelig diskurs, vilket medför att det biologiska könet snarare bör betraktas som lika kulturellt konstruerat som genus, då kön alltid redan är genus. Utifrån detta finns det således ingen anledning att separera på kön och genus eftersom genus refererar och förhåller sig till ett redan existerande genussystem, inte ett "underliggande" kön. Butler lyckas därmed upphäva distinktionen mellan natur och kultur respektive kropp och identitet. Det biologiska könet blir relevant genom genusfunktionen och genus är den faktor genom vilken förtrycket verkar på människan. Om genus inte är knutet till kön, blir genus ett slags handling som kan sprida sig över de gränserna som påläggs könens skenbart binära karaktär."

Vad är en genusfunktion? Är den inverterbar? Det biologiska könet är en kulturell konstruktion -  ja, då måste det givetvis vara ett stort problem för genusvetarna att ”kroppen finns innan den får sin könsbestämda betydelse”!

Ursprungsartikel
Källa: Tanja Bergkvists Blog (importerat inlägg)