I SvD står det om ett jubileum för Afrika detta år, det är nämligen 50 år sedan avkoloniseringen av Afrika inleddes. Enligt artikeln av Johan Wennström så skyller Afrikaner ofta misslyckanden, personliga såväl som nationella, på den forna kolonisationen. Naturligtvis går den kulturella eliten genom olika filmer också på detta spår, alla misslyckanden beror på kolonisationen av Afrika som Europa till stor del stod för.
Nu kan det säkert ligga något i slutsatsen att den forna kolonisationen av Afrika faktiskt ställer till det än i dag, kolonisation av andra länder och andra folk är aldrig bra. Effekterna blir svåröverskådliga och komplicerade, så komplicerade att det i princip är omöjligt att avgöra vad som beror på den forna kolonisationen och vad som beror på helt andra orsaker. Det är dock mycket tveksamt om det tjänar något gott syfte att skylla alla misslyckandet på den forna kolonisationen. Snarare borgar det för fler framtida misslyckanden.
En sak som Wennström inte nämner, som också bidrar till alla de misslyckanden vi ser i olika afrikanska nationer är alla de bidrag och hjälp i olika former vi så villigt förser dessa nationer med. Bidragen hamnar ofta i fickorna på fel personer som enbart berikar sig själva, afrikanska medborgare som europeiska. Dessutom tjänar alla dessa bidrag som en stark passiviseringsfaktor för en del folk. Man väntar på bidrag i stället för att försöka lösa situationen själva. Denna passivisering som olika bidrag orsakar talades det om redan när jag gick i grundskolan, alltså för över 30 år sedan.
Det moderata statsrådet Gunilla Carlsson har försökt röja upp i den härva som vårt bistånd består av. Det är ett lovvärt initiativ av Carlsson som hon skall ha beröm för. Det är dock inte förvånande att Carlsson angripits oerhört hårt av olika krafter som vill permanenta vårt bistånd i den form vi har i dag. Olika politiska och ekonomiska krafter vill inte se någon förändring i vårt bistånd och de har dessutom hittat diverse felräkningar i de framställanden Carlsson gjort. Normalt sett skall man inte bjuda politiska motståndare på sådana "julklappar" som grova räknefel och uppenbara överdrifter.
En annan väg för att hjälpa Afrika vore att sänka tullar på Afrikanska varor och i övrigt stimulera produktion och företagande på denna kontinent. Förmodligen är Afrikanska varor underbetalade av t.ex. Europa. Intresset för att i stället hjälpa Afrikanska kontinenten genom att stimulera självförsörjning verkar dock vara svalt. Man kan nästan få för sig att alla dessa hjälparbetare och alla de organisationer som lever och frodas på bistånd behöver en "hjälplös" kontinent som Afrika för att odla sin humanism, samt då också förståss sina egna bankkonton.
Länk SvD
Länk Carlsson Newsmill
Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar