Brigitte Gabriel, från Libanon flydde med sin familj från landet då muslimerna tog över. Libanon var pärlan i mellanöstern. Sen tog muslimerna över. Teokratin satte skitiga klor i landet, förfallet och stridigheterna började. Då jag växte upp och ibland under 80 talet såg nyheterna, så var det många gånger bilder från Libanon. Muslimer som gapade och skrek. Man presenterade nyheten på ett sådant sätt att muslimer slogs för sin frihet och rätt till Libanon. Jag köpte mer eller mindre allting som sas då. Idag vet jag bättre.
Det som är intressant med Libanon är att övertaget av muslimer har skett i modern tid. Ändå så ignorerar många människor vad som skett. Propagandamaskinen har varit väldigt effektiv i att hålla hela sanningen borta från media.Libanon var före Islams intåg ett kristet land. Man försökte föra en dialog och kompromissa med muslimerna. Genom att tilldela dem viss makt. Detta är inget som muslimer kan acceptera. Det är all makt, annars så kommer man anse sig vara förtryckta, och har då full rätt, enligt islamisk doktrin att ta till väpnad kamp. Det är bara att se vad som skett och sker i landet. Beror oroligheterna på den förtrycka ”otrogna” befolkningen, eller är det islamister som ligger bakom oroligheterna?
Efter sexdagarskriget mellan Egypten, Syrien, Jordanien och Israel 1967 kom palestinska flyktingar till Libanon. Den palestinska organisationen PLO kastades ut ur Jordanien 1971 (se Svarta september) och satte upp sitt högkvarter i Beirut. PLO använde Libanon som bas för attacker mot norra Israel. 1968 och 1969 hade tre regeringar störtats efter demonstrationer som krävde gerillakrig mot Israel. 1969 tilläts palestinska gerillaförband att operera från landet men när Israel slog tillbaka mot Libanon försökte den libanesiska regeringen stoppa dessa gerillagrupper.
Politiken i Libanon påverkas starkt av religion. År 1943 skrev landets då sittande ledning på ett avtal (al Mithaq al Watani) som bland annat reglerade vilken religion regeringens ämbetsmän skulle tillhöra. Detta avtal kom senare att permanentas i landets konstitution då man 1989 undertecknade Taif-avtalet. Därmed skall parlamentet bestå av kristna, druser och muslimer. Presidenten skall vara kristen tillhörande den Maronitiska kyrkan, talmannen i parlamentet skall vara en shiamuslim och premiärministern skall vara en sunnimuslim.
Läs mer om Libanons historia
Islam i Libanon
För att förstå islams nyreformering i Libanon måste man förstå att den dominerande realiteten har under 1970 och 1980-talet varit inbördeskrig. Före denna tid i landets historia betraktades Libanon som ett av de mest stabila och västorienterade länderna i mellanöstern.
Shiamuslimska grupper i området har traditionellt haft mindre makt än de två andra stora grupperna; de maronitiska kristna och sunnimuslimer. Landet som länge administrerades av Frankrike genomförde en folkräkning år 1932 som kom fram till att de maronitiska kristna var den största befolkningsgruppen, sunnimuslimerna kom på andra plats och shiiterna var enligt denna räkning den minsta gruppen. Nyckelpersoner i rikets styrelse kom att vara reserverade för dessa olika befolkningsgrupper. Som exempel kan nämnas att presidenten i Libanon skulle vara från den kristna gruppen, premiärministern skulle vara sunnimuslim och parlamentets talesman shiamuslim, enligt konstitutionen.
Shiitiska organisationer, som Hizbollah och al-Jihad, kom dock att spela en betydande roll i inbördeskriget och en av de viktigaste händelserna i Libanons nutidshistoria är just framväxten av ett självsäkert om dock splittrat shiasamfund.
En viktig person för dessa förändringar är Musa Sadr. Sadr var en iranskt född, shiitiskt lärd imam som 1974 startade en shiitisk rörelse i Libanon; ”De berövades rörelse” (senare Amal). Med strejker och demonstrationer ville han reformera systemet så att det tog hänsyn till den demografiska situationen idag, då shiiterna vuxit sig större än de var vid befolkningsräkningen 1932. Sadr var från början emot varje form av våldsaktioner men den politiska realiteten i Libanon fick honom att med tiden ändra sin uppfattning.
Enkelt kan man säga att det är fyra punkter som bidragit till avancerande av Libanons shiiter och deras politik.
- Inbördeskriget 1975
- Sadrs försvinnande 1978. Sadr försvann mystiskt 1978 i ett besök i Libyen och blev efter det något av en kult symbol för de shiitiska rörelserna.
- Iranska revolutionen 1978-1979 hjälpte till att höja känslan av shiamuslimsk stolthet och vittnade samtidigt om den shiitiska trons och ideologins makt.
- Israels invasion av Libanon 1978 och 1982.
- Israels invasion av Libanon 2006.
Efter revolutionen i Iran som kom flera av de shiitiska rörelserna i Libanon att stärkas inte bara genom den psykologiska effekt revolutionen haft utan också på grund av att man fick ekonomiskt bistånd från Iran. Organisationer som Islamiska Amal, Hizbollah och Islamiska Jihad började kraftfullt att kräva en islamisk republik i Libanon. Som modell hade man Ayatolla Khomeini och hans Iran.
När Sadr försvunnit kom hans rörelse att utvecklas i två linjer. En mer pragmatisk ledare tog över efter Sadr och i och med det närmade sig Amal den kristna gruppen i Libanon. Israels massaker i flyktinglägren i södra Libanon och ryktena att de begåtts med hjälp av en kristen milis gjorde att ungdomar och iranskt influerade aktivister vände sig mot ledningen i Amal.
En annan viktig faktor till att de islamistiska grupperna växte sig starkare var att proiranska religiösa ledare runt om i Libanon erbjöd gruppen Hizbollah vägledning. Man lät också moskéer fungera som centraler för organisationens rekrytering. På slutet 80-talet hade Hizbollah vuxit starkt och blivit något av en paraplyorganisation för diverse grupper. Bland annat hade de skugglika Islamiska jihad allierat sig med organisationen.
Efter inbördeskrigets slut var både det mer moderata Amal och Hizbollah etablerade politiska krafter i Libanon. Hizbollah deltog i politiken och samhället i norra Libanon som en moderat part samtidigt som man fortsatte den militanta kampen mot Israel i söder.
(Källa; Islam den raka vägen Av: John L. Esposito)
Böcker av Brigitte Gabriel
Because They Hate: A Survivor of Islamic Terror Warns America. St. Martin’s Press. 5 September 2006. ISBN 0312358377.
They Must Be Stopped: Why We Must Defeat Radical Islam and How We Can Do It. St. Martin’s Press. ISBN 9780312383633.
American Congress For Truth website
Presentation to the Heritage Foundation
Scary facts about ISLAM
-Dr. Peter Hammond.
Islam is not a religion, nor is it a cult. In its fullest form, it is a complete, total, 100% system of life.
Islam has religious, legal, political, economic, social, and military components. The religious component is a beard for all of the other components.
Islamization begins when there are sufficient Muslims in a country to agitate for their religious privileges.
When politically correct, tolerant, and culturally diverse societies agree to Muslim demands for their religious privileges, some of the other components tend to creep in as well.
Here's how it works.
As long as the Muslim population remains around or under 2% in any given country, they will be for the most part be regarded as a peace-loving minority, and not as a threat to other citizens. This is the case in:
United States — Muslim 0.6%
Australia — Muslim 1.5%
Canada — Muslim 1.9%
China — Muslim 1.8%
Italy — Muslim 1.5%
Norway — Muslim 1.8%
At 2% to 5%, they begin to proselytize from other ethnic minorities and disaffected groups, often with major recruiting from the jails and among street gangs. This is happening in:
Denmark — Muslim 2%
Germany — Muslim 3.7%
United Kingdom — Muslim 2.7%
Spain — Muslim 4%
Thailand — Muslim 4.6%
From 5% on, they exercise an inordinate influence in proportion totheir percentage of the population. For example, they will push for the introduction of halal (clean by Islamic standards) food, thereby securing food preparation jobs for Muslims. They will increase pressure on supermarket chains to feature halal on their shelves – along with threats for failure to comply. This is occurring in:
France — Muslim 8%
Philippines — Muslim 5%
Sweden — Muslim 5%
Switzerland — Muslim 4.3%
The Netherlands — Muslim 5.5%
Trinidad & Tobago — Muslim 5.8%
At this point, they will work to get the ruling government to allow them to rule themselves (within their ghettos) under Sharia, the Islamic Law. The ultimate goal of Islamists is to establish Sharia law over the entire world.
When Muslims approach 10% of the population, they tend to increase lawlessness as a means of complaint about their conditions. In Paris, we are already seeing car-burnings. Any non-Muslim action offends Islam, and results in uprisings and threats, such as in Amsterdam , with opposition to Mohammed cartoons and films about Islam. Such tensions are seen daily, particularly in Muslim sections, in:
Guyana — Muslim 10%
India — Muslim 13.4%
Israel — Muslim 16%
Kenya — Muslim 10%
Russia — Muslim 15%
After reaching 20%, nations can expect hair-trigger rioting, jihad militia formations, sporadic killings, and the burnings of Christian churches and Jewish synagogues, such as in:
Ethiopia — Muslim 32.8%
At 40%, nations experience widespread massacres, chronic terror attacks, and ongoing militia warfare, such as in:
Bosnia — Muslim 40%
Chad — Muslim 53.1%
Lebanon — Muslim 59.7%
From 60%, nations experience unfettered persecution of non-believers of all other religions (including non-conforming Muslims), sporadic ethnic cleansing (genocide), use of Sharia Law as a weapon, and Jizya, the tax placed on infidels, such as in:
Albania — Muslim 70%
Malaysia — Muslim 60.4%
Qatar — Muslim 77.5%
Sudan — Muslim 70%
After 80%, expect daily intimidation and violent jihad, some State-run ethnic cleansing, and even some genocide, as these nations drive out the infidels, and move toward 100% Muslim, such as has been experienced and in some ways is on-going in:
Bangladesh — Muslim 83%
Egypt — Muslim 90%
Gaza — Muslim 98.7%
Indonesia — Muslim 86.1%
Iran — Muslim 98%
Iraq — Muslim 97%
Jordan — Muslim 92%
Morocco — Muslim 98.7%
Pakistan — Muslim 97%
Palestine — Muslim 99%
Syria — Muslim 90%
Tajikistan — Muslim 90%
Turkey — Muslim 99.8%
United Arab Emirates — Muslim 96%
100% will usher in the peace of 'Dar-es-Salaam' — the Islamic House of Peace. Here there's supposed to be peace, because everybody is a Muslim, the Madrasses are the only schools, and the Koran is the only word, such as in:
Afghanistan — Muslim 100%
Saudi Arabia — Muslim 100%
Somalia — Muslim 100%
Yemen — Muslim 100%
Unfortunately, peace is never achieved, as in these 100% states the most radical Muslims intimidate and spew hatred, and satisfy their blood lust by killing less radical Muslims, for a variety of reasons.
'Before I was nine I had learned the basic canon of Arab life. It was me against my brother; me and my brother against our father; my family against my cousins and the clan; the clan against the tribe; the tribe against the world, and all of us against the infidel. — Leon Uris, 'The Haj'
It is important to understand that in some countries, with well under 100% Muslim populations, such as France, the minority Muslim populations live in ghettos, within which they are 100% Muslim, and within which they live by Sharia Law. The national police do not even enter these ghettos. There are no national courts, nor schools, nor non-Muslim religious facilities. In such situations, Muslims do not integrate into the community at large. The children attend madrasses. They learn only the Koran. To even associate with an infidel is a crime punishable with death. Therefore, in some areas of certain nations, Muslim Imams and extremists exercise more power than the national average would indicate.
Today's 1.5 billion Muslims make up 22% of the world's population. But their birth rates dwarf the birth rates of Christians, Hindus, Buddhists, Jews, and all other believers. Some say Muslims will exceed 50% of the world's population by the end of this century.
~Adapted from Dr. Peter Hammond's book – "Slavery, Terrorism and Islam: The Historical Roots and Contemporary Threat"
Liknande inlägg
Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.
Ursprungsartikel
Källa: Allahu Akbar (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar