OPINION. Debatten om skolavslutningens genomförande i kyrkan eller ej har vid denna termins slut debatterats mer flitigt än tidigare, vilket inte minst avspeglats i det antal artiklar här på Politiskt Inkorrekt som tagit upp ärendet. I en debattartikel i dagens SvD ställer två präster i Vallentuna församling utanför Stockholm en mycket relevant fråga i ämnet.
Det är Eva Cronsioe och Lisa Åslund som ifrågasätter vems ärenden Skolverket egentligen går när man på ett märkligt ambivalent sätt skriver att om det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse kan skolavslutning ske i kyrkan och svenska präster kan närvara och deltaga.
Men ursäkta, en kyrka och en präst är ju per definition religiösa inslag? Om detta skriver dom två prästerna:
Man behöver inte vara särskilt djupsinnig för att inse att Skolverket därmed redan i sin egen formulering i praktiken talar emot skolavslutningar i kyrkan. Både rektorer och präster tycks hamna i ett olösligt problem, eftersom vi båda har våra speciella ramverk och uppdrag att förhålla oss till. Men vad vi vill hävda är att problemet är konstruerat – ser man nämligen på vad våra lagar och förordningar säger blir det tydligt att det är Skolverkets tolkning av lagtexten som är problemet. Det är därför angeläget att ställa frågan om vilka intressen som styrt denna tolkning, och att försöka frilägga de dolda premisser som ligger bakom.
Man vill här peka på att Skolverket läser en lagtext så att när lagen skall omsättas i praktisk utövning passar in i det påtvingade mångkultursamhälle svenskarna lever i.
Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är det förbjudet att "mot vederbörandes vilja tvinga någon att delta i sammankomst för opinionsbildning eller annan meningsyttring". I Sverige är religionsfrihet en grundlagsskyddad rättighet. Men Skolverket tycks jämställa alla uttryck för religion som social och kulturell verklighet med det som i Regeringsformen betecknas som en tvingande opinionsbildning. En skolavslutning är ingen opinionsbildning, ens om man sjunger psalmer där Gud nämns, eller om en präst önskar eleverna allt gott genom det som kallas "välsignelse". Sådant är en naturlig del av traditionen om man väljer att lägga avslutningen i en kyrka.
Fast personligen tror jag på minst två andra orsaker. För det första är man nog tämligen pragmatiska på Skolverket. Man vill inte riskera att få en stämning hos den skattefinansierade utpressarmyndigheten Diskrimineringsombudsmannen på halsen. För det andra finns det med säkerhet en klar agenda hos vissa destruktiva och Sverigefientliga krafter i samhället som mer än gärna ser en allmän uppluckring av svenska traditioner och svensk kultur. Jag tror knappast att det är den genomsnittlige muslimen som gapar högst här…
Dom båda Vallentuna-prästerna är lite inne på samma sak, men väljer att linda in det i kritik mot främst Förbundet Humanisterna.
Vad debatten egentligen handlar om är något mycket mer grundläggande, nämligen om religionens plats i samhället. Där pågår en intensiv lobbyverksamhet, främst från Förbundet Humanisternas sida, för att marginalisera religionen och förpassa den ut ur det offentliga rummet. Vi måste fråga oss vilka konsekvenserna blir om skolan låter den minoritetens beröringsångest när det gäller tro och religion diktera villkoren för sin verksamhet. Vilket samhälle får vi i förlängningen om vi inte längre vågar stå i dialog med de olika religiösa uttryck som faktiskt existerar i vår omvärld?
Jag hoppas att denna debatt även fortsättningsvis kommer att vara intensiv och levande. Jag är nämligen säker på att det även fortsättningsvis kommer att finnas massor med svenska barn och ungdomar som tillsammans vill stämma upp i ”Den blomstertid nu kommer” och ”I denna ljuva sommartid” i en vacker kyrka.
Gustaf Janson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar