Långfredag är en dag för eftertanke och stillhet.

Nedanstående är skrivet av signaturen ”Svensk Tant” i en kommentar på Thoralf Alfssons blogg. Jag tar mig friheten att återge det.
———————————————————
Långfredag är en dag för eftertanke och stillhet.
Långfredagen har vi till minne av Jesu korsfästelse. Jesus dödades inte för sina synders skull. Han offrades för att han vågade säga sanningen och för att han därmed inte var politiskt korrekt.

Straffet för att säga sanningen och avvika från den politiska korrekthetens hjärntvättade väg är inte längre handgriplig död, inte i Sverige. Social död och stening med okvädingsord som rasist, främlingsfientlig och islamofob tillämpas däremot dagligen.

Vi korsfäster inte längre. Men våra politiker frambär varje år tusentals kvinnor som offer på mångkulturens altare. Under förra året anmäldes 5 937 våldtäkter inklusive grov våldtäkt, och då kan vi räkna med att det verkliga antalet är mångdubbelt större.

Hur tänker politikerna? "Sextusen våldtagna kvinnor är ett lågt pris att betala för massinvandringens välsignelser. Det offrar vi gärna."

Någon uppmärksamhet eller ändring är inte att vänta förrän politikerna och journalisterna själva och deras egna fruar och döttrar blir våldtagna. Och det räcker inte med en eller några stycken. De personerna skulle omedelbart bli marginaliserade och uteslutna ur gemenskapen, så som man alltid utesluter det man inte vill bli påmind om. Det måste vara hundratals och tusentals för att den styrande eliten ska få upp ögonen för vad de har ställt till med.

Antal misshandlade i Sverige under förra året inklusive grov misshandel: 86 281. Läs siffran en gång till! Den närmar sig 100 000.
Misshandel av barn: 2 195.
Antal mördade: 230 personer.

Det senaste mordoffret har vi läst om i dagarna. Inger, 78 år, misshandlades till döds på en parkeringsplats i Landskrona. Polisen förhör en muslim från Libanon som misstänkt. Varför blir man inte förvånad?

Landskrona, Malmö och Södertälje är förlorade städer, och den svenska befolkningen flyr. Alla som har möjlighet flyttar från de invandrardominerade områdena.

Sverige är ett förlorat land. Det är mitt land, det som jag växte upp i, älskade och kände mig trygg i. Det landet har tagits ifrån mig. Det finns inte längre. Jag sörjer. Långfredagen är ett reqiem för ett förlorat land och en förlorad tillhörighet.

Jag lyssnar på Bachs Matteuspassionen med den vackra, genomskinliga slutkören "Wir setzen uns mit Tränen nieder" i Ton Koopmans fina inspelning:

Wir setzen uns mit Tränen nieder
Und rufen Dir im Grabe zu:
Ruhe sanfte! sanfte Ruh´!

In tears of grief, dear Lord, we leave Thee.
Hearts cry to Thee, o Saviour dear.
Lie Thou softly, softly here.
Rest Thy worn and bruised Body.

Jag sätter mig ned i tårar. Jag gråter för mina barns och barnbarns skull, för min egen skull, för hela Sveriges skull. Vi offras alla för en politisk lögn, en politisk besatthet som det bara finns ett ord för: galenskap.

Ursprungsartikel
Källa: Affes Statistik-blogg (importerat inlägg)