Insändare: Sveriges väg till en kulturell självutplåning Ur en utlännings perspektiv

[INSÄNDARE] Invandringen till Sverige i dåtid och nutid är en het debatt i dagens Sverige och är ett ämne som diskuteras flitigt i media. Dels av den mer etablerade median men även av dom mer frispråkiga och inte fullt så "politiskt korrekta"  informationskällorna på nätet. En debatt som skulle vara svår att missa även om man inte  är det minsta intresserad av samhällspolitik. Samtidigt som dom kritiska rösterna växer sig allt starkare i samhället mot den förda invandringspolitiken som allt fler anser vara felaktig, i längden ohållbar och rent av vårdslös. Benämningar som massinvandring, kulturberikare, pensionsräddare, främlingsfientlig, islamofob, rasist mm används ofta av debattörerna i sin retorik, dels för att stärka sina egna argument och dels diskreditera sin opponent.

I den rent partipolitiska duellen så  har vi Sverigedemokraterna på ena sidan, och i princip alla andra partier på den andra. Duellen har dock blivit större än att bara omfamna politiska partiers vardagliga tjafs, idag påverkas hela samhället av detta till synes så tabubelagda samtalsämne.

Finns det belägg för behovet av ett radikalt nytänkande angående invandringen och dess påstådda negativa konsekvenser eller är det bara en del utav den vanliga partipolitiska kampen? Jag anser att det finns och tänkte redogöra för varför.

Till att börja med bör vi titta på vad statistiken säger. 1.128.000 beviljade uppehållstillstånd perioden 1980-2009. Bara under år 2007 invandrade 99485 personer till Sverige. Tänker man sig dessa siffror i jämförelse med Sveriges ca 9 miljoner invånare så kan man konstatera redan här att benämningen massinvandring verkligen har en verklighetsförankring och inte är tom retorik. Vidare bör man försöka sig på att förstå vilka människor det är som kommit hit i syftet att avgöra om invandringen varit av godo eller ej.

Jag kan berätta att jag själv är en tredje generationens invandrare. Min mormor kom hit från fd Jugoslavien under 60-talet och började arbeta i princip omgående. Släktingar likaså, det var alltifrån hotell&restaurangbranschen till skeppsvarven och bilindustrin som behövde arbetare. Just från gamla Jugoslavien var det många som anlände till Sverige under den tiden och det fanns ett klart syfte med varför dom kom hit, det syftet var att arbeta. Arbeta, betala skatt och tjäna ihop till sitt egna uppehälle. Vissa lärde sig svenska rätt så snabbt, andra tog det lite längre tid för. Men huvudsaken är den, dom bjöds in, jobbade, gjorde rätt för sig och var samhället till fördel.  Kan man säga samma sak om majoriteten av dagens invandrare? Inte enligt min åsikt.

Dagens invandring, särskilt från länder där islam är den dominerande teologiska läran är snarare samhället till last än nytta skulle jag vilja påstå. Det står jag för hur radikalt och politiskt inkorrekt det uttalet än må vara, fullt förstående för  den dispans jag erhåller pga mitt utländska påbrå, när en etnisk svensk pekar på samma problem så  blir han genast stämplad som en främlingsfientlig-islamofobisk-rasistnazist. Född och uppväxt i en invandrartät och islamdominerad stadsdel i en av våra tre största städer så har jag en personlig erfarenhet utav det jag skriver om, till skillnad från våra karriärspolitiker som inte bor i närheten av utlänningarna vars liberala invandring dom säger sig förespråka och inte har en gnutta verklighetsförankring i sin generella, utopiska retorik.

Min generation, och möjligtvis den nästkommande var dom sista att ha en tydlig andel etniska svenskar i klasserna när vi gick i skolan från låg och mellanstadiet till högstadiet. Då var skillnaden som tydligast då vi alla gick i samma klass och kunde se hur dom yngre var fördelade. För att gå in lite närmare på min egna bakgrund och belysa dom problemen som svenskarna drabbades utav under min uppväxt.

Allt eftersom vi växte upp, gick ut högstadiet för att sedan börja på gymnasiet och vidare så började man märka av en allt högre utflyttning av svenska familjer från bostadsområdena vi växte upp på. Man hörde från sina gamla klasskompisar om att dom hade flyttat ut från staden och köpt hus längre ut på landet. Att föräldrarna kände sig tvungna för familjens skull och inte kände sig säkra längre att bo på ett område och i en stad som dom för varje dag kände igen allt mindre. Problemen eskalerade allt snabbare under 90-talet, då vågen av muslimska flyktingar från mestadels Balkan och mellanöstern kom och bosatte sig, först med lindrigre incidenter som klotter, skadegörelse och allmän stökighet till allvarligare såsom skolbränder och hot mot lärare. Rektorn tillsammans med lärarna var helt vilsna inför detta beteende och fasstän man visste vem som var ansvariga för det mesta av illdåden så ledde det nästan aldrig till någon konsekvent bestraffning. Oftast kallade man föräldrarna till skolan för lite samtal med rektor, relevant lärare eller kurator och det var slutet på historian, för den gången. Ingen visste riktigt hur man skulle handskas med något som är så ovant för en typisk svensk lärare. Tänk då ur ett större perspektiv hur samhället i princip vittrar sönder från alla håll och kanter.

Allt fler muslimer söker sig idag till Sverige, genom anhöriginvandring, påstådda flykter från diverse tortyrhot och dylikt. Poängteras bör att detta inte längre är den arbetskraftsinvandring som det en gång fanns ett behov av utan är en ren ekonomisk form av migration i syftet att berika sig själv och helst att då berika sig själv både i det nya värdlandet och att skicka pengar till ursprungslandet. Frågar sig ingen varför dom söker sig till just Sverige av alla länder? Kan det vara så att dom får höra vilket land som är lättas att komma till och få uppehållstillstånd? I min mening är det exakt så det är och det kan man lätt attestera för om man bor eller har bott i ett invandrartätt område och då vet hur det fungerar. Man har all insiderinfo man kan ha för att verkligen förstå situationen. Problematiken mellan islam och samspelet med övrig religion/kultur/ideologisk lära är många. Dels  leder den islamska trosinriktningen hos dom nyanlända till att känna förakt för det icke-muslimska och i detta fallet det kristna och ateistiska.

Faran med allt detta är att man i Sverige idag inte vill identifiera massinvandringen som ett problem, utan istället uppmanar sin befolkning till att inte bara naivt acceptera mångkultur, utan att vara vänligt inställd till islam och främmande kulturer i allmänhet som något enbart positivt. Vi har utomeuropeiska invandrare som är överrepresenterade i brottsstatistiken. Som orsaker till detta beteende anges utanförskap, trångboddhet, segregation, rastlöshet och nu går man tillochmed så långt att man skyller vissa brott som majoriteten utgörs av muslimska brottslingar, på en bristande stadsplanering. Med andra ord så är gatorna och husen på vissa särskilt utsatta stråk i storstäderna utformade på ett sådant sätt så att brott sker i större utsträckning pga detta. En helt vansinnig tanke, felet verkar ligga överallt förutom hoss just människorna som begår majoriteten av dessa brott. Vilken brottsstatistik man än förlitar sig på så är utlänningar klart överrepresenterade, särskilt bland dom grövre brotten. Något som media försöljer dölja med alla medel dom har. Det kan handla om att pixelera utom-nordiska hudtyper till att medvetet ge misstänkta förövare svensktklingande/harmlösa smeknamn såsom Metro-Gustav, Alexandramannen, Romario, K-falangen, M-falangen etc. Ett allt ökande antal våldtäkter sker i Sverige, det talas om ett antal som är oöverträffat i Europa. I Oslo var samtliga 41 anmälda överfallsvåldäkter de tre senaste åren begågna av icke-västliga invandrare. Detta menar jag är ett direkt samband med detta förakt för allt icke-muslimskt och toleransen inom islam för brott mot icke-muslimer.

Sedan kommer vi till till muslimers disfunktionella relation mellan man och kvinna som enligt islam skall lydas till punkt och pricka utan eftertankie eller kritik. En relation, eller snarare icke-relation där filosofin är präglad av en moralpanik som inte återfinns i västvärlden. Ett av dom största hindren för islams ko-existens i länder med andra värderingar och seder enligt mig. Nyligen vann den numera skamfilade Diskrimineringsombudsmannen i en mild sagt absurd rättegång mot Arbetsförmedlingen där en muslimsk man vägrade skaka hand med en svensk kvinnlig VD under en arbetsintervju, domen beslutade att mannen skulle erhålla 60000kr i skadestånd.

Detta är ett rätt så tydligt exempel på vilken väg Sverige glidit in på och hur långt det har gått i denna anti-svenska rörelse och till råga på allt så försöker man diskreditera och på alla sätt och vis sätta käppar i hjulet för det enda politiska partiet som kandiderar för en radikal förändring av dessa företeelser. Man bedriver aktiv stasi-liknande censur av utländska brott i media och riktad propaganda mot SD som politiskt parti och ideologi. Dom utestängs från debatter i statliga skattefinansierade tvkanaler och får ofta inte svara på anklagelser utfärdade av partietablissemanget.

Bedriften där ledande politiker går ut och påstår att svensk kultur är töntig och i behov av en nyttig kulturberikning utifrån och ifrågasätter vad svensk kultur är för något, utan att efteråt tillägga att det var menat på skämt, är för mig och säkerligen många andra utlänningar ett häpnadsväckande uttalande. Denna oikofobiska inställning, även om den är menad med välvilja, solidaritet, humanism, empati och alla andra fina anledningen, leder bara till en nations förfall vid missbruk och då det inte är ekonomiskt försvarbart.

Denna aktiva process med att utplåna nationskänslan och tvinga till acceptans en för Sverige främmande och uppenbarligen fientlig kultur, mot dess inhemska befolknings vilja alternativt lura på sitt folk att detta är bara av godo, kan komma att leda till någon form av revolutionsliknande uppror.

Smygislamiseringen utav samhället är ett faktum och byggloven till nya moskeer med sina minareter delas ut allt för frikostigt. Islam accepterar inte andra religioner eller ideologier vid sin sida, för det är just vad den är, en totalitär ideologi som strävar efter erövring och där slutgiltiga målet är världsdominans genom heligt krig mot dom otrogna. Konvertera eller gå under. En verklighet som bland annat vi serber fick känna på under ca 500 år av turkisk ockupation. Erfarenhet så det räcker och blir över i kritiken mot islam. Fast såklart förnkekas denna tendens utåt, men bakom stängda moske-dörrar är det en helt annan agenda som predikas.

Förutom dom inhemska svenskarna som tar skada av denna oproduktiva och direkt skadliga anstormning av främmande folkslag och deras teologiska läror så kommer dom laglydiga, hårt arbetande, mer västvänliga utlänningarna i kläm. Vi, menar jag får ta kritiken som inte är ämnad för dom som sköter sig, betalar skatt och gör rätt för sig i allmänt. Som varje svensk medborgare bör göra.

Man talar sig istället hes om att Sverige ska bli bättre på att integrera dom här invandrarna, detta eviga projekt som aldrig tycks lyckas. Hur gör man då för att integrera dom invandrare som pga sin trosuppfattning, förakt inför det svenska samhället eller krigshärjade bakgrund ej vill eller kan integreras? Varför fortsätter man att ta emot flyktingar från oroshärdar och ta på sig andra länders problem på svenska skattebetalares axlar? Som är här olagligt, som gömmer sig då man fått avvisningsbeslut och hålls gömda av naiva svenskar och olika församlingar? Dessa frågorna borde makthavarna se till att lösa illa kvickt innan vi alla en dag börjar klia huvudet på allvar och undra över varför vårt samhälle ser ut som det gör.

Sava

Ursprungsartikel
Källa: Fria Nyheter (importerat inlägg)