Peder Weiderud, ordförande för Sveriges kristna socialdemokraters förbund, publicerar sig i DN och gör en ganska omfattande valanalys angående socialdemokraternas dåliga val. Weiderud har tidigare profilerat sig som en ivrig försvarare av den politiska korrektheten. Även i denna valanalys så försvarar Weiderud denna linje och man anar en oro att kommande valanalyser skall staka ut en politisk linje som avviker från det vi normalt kallar "politisk korrekthet". Weiderud försöker förekomma obekväma valanalyser och angriper redan i förväg slutsatser som att socialdemokratin skulle behöva gå mer till vänster, behöva en ny partiledare som kan tänkas bli en man eller samarbetet med MP och V.
I stället försvarar Weiderud den linje som från socialdemokratins gräsrötter blivit så kritiserad. Socialdemokratin övergav sin väljarbas då denna grupp fick det bättre och lättare jobb, för att plötsligt börja flirta med andra grupper, samt lägga sig till med visioner som det "mångkulturella samhället". Som en röd tråd genom artikeln går försvaret av socialdemokratins förvandling till det som många kallar "politisk korrekt". När Weiderud pratar om den socialdemokratiska visionen så försöker han mest bekräfta sina egna teser än att göra en förutsättningslös valanalys. Så här skriver Weiderud i sin artikel.
Den nya underklassen – invandrare och ungdomar som aldrig kommit in på arbetsmarknaden – har vi inte förmått organisera. De röstar ändå på oss, i den mån de röstar och inte hamnat i politisk apati.
Ja, de röstar ändå på socialdemokraterna, invandrarna för att alla tror att det är socialdemokraterna som öppnat dörrarna till Sverige och vill man att släkten också skall få komma till vårt land är socialdemokraterna det bästa alternativet. Arbetslösa ungdomar röstar kanske också i hög grad på socialdemokraterna för att de för lite högre bidrag. Detta är inte att dela en vision med socialdemokraterna, högre bidrag och ännu slappare immigrationspolitik är inte någon genomarbetad politisk vision, det är klockrent egenintresse.
Weiderud beskriver det som att vi lider brist på religiösa, sociala och mänskliga rättigheter. Själva formuleringen leder in i en återvändsgränd. Ingen i detta land tvingas avstå från sin tro, de mänskliga rättigheterna hotas väl mest för sverigedemokrater. Hela resonemanget bygger på en felaktig grund, frihet lider vi i princip inte brist på i detta land. Så här utvecklar Weiderud sitt resonemang.
När jag i valrörelsen tackade en imam i en mellansvensk röd industristad med att jag hoppas vi ska bli värdiga det förtroende som ligger i att nio av tio muslimer röstar rödgrönt, tog han mig avsides och sa: "Här kommer tio av tio att rösta på er, men detta är sista chansen, Vi har i tio år kämpat för att få en moské. Vi har pengar och lokalpolitikernas löften. Men inget händer.
Här reagerar jag starkt och bara med utgångspunkt från detta stycke skulle vi kunna skriva en politisk bok. Nio av tio muslimer röstar rödgrönt (lågt räknat enligt Weiderud) och nu vill man behålla denna väljarbas och eventuellt utöka den till 100 procent. Jag tillhör faktiskt dem som aldrig anklagat socialdemokraterna för att med sin massinvandringspolitik medvetet försökt "importerat valboskap". Jag har alltid ansett att massinvandringspolitiken snarare rör sig om ideologisk förvirring, sökande efter en ny bas och felriktad humanism. Nu måste även jag omvärdera den åsikten och möjligen ansluta mig till dem som tolkat massinvandringspolitiken ur det mest cyniska perspektivet. Man får en fadd och obehaglig känsla i munnen när man läser detta och Weideruds citerade stycke ovan är mycket uppseendeväckande ur flera perspektiv. I slutet av sin artikel deklarerar Weiderud det som är målet för hela hans engagemang, så här skriver han.
En frihetlig och framtidsorienterad socialdemokrati måste lyssna in men också göra upp med både vänstertraditionalisternas nostalgi och högerförnyarnas marknadsiver. Den måste organisera den nya underklassen, den klassiska arbetarklassen och en ansvarskännande medelklass.
Bara så kan vi bli statsbärande också i det framtida mångkulturella, globaliserade kunskapssamhället.
Med överraskande tydlighet skisserar Weiderud upp sin vision. Jag respekterar människor som vill ha ett mångkulturellt samhälle, problemet är att de inte respekterar mig som inte vill ha ett mångkulturellt samhälle. Socialdemokratin antog sin vision om det mångkulturella samhället utan att ens fråga sig vad deras gamla medlemmar ville eller ansåg om detta. Den underklass Weiderud hela tiden hänvisar till är dessutom ett resultat av detta mångkulturella samhälle. Frågan är om det också inte ur ett borgerligt perspektiv, är själva vitsen med detta nya samhälle, då det ju är ett sätt att pressa ned den allmänna lönenivån.
Man kan analysera och dra oändligt många slutsatser om dagens politik och partiernas utveckling. Det börjar dock framträda en bild vars konturer skvallrar om att både de konservativa och de liberala partierna i vårt land har en någorlunda sammanhållen vision om vårt framtida samhälle, något som socialdemokraterna inte har. Någonstans på vägen har de tappat kontakten både med verkligheten och en möjlig stor väljarbas.
Länk DN
Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar