Författaren och debattören Dilsa Demirbag-Sten tillhör en liten exklusiv skara personer, uteslutande invandrare, som erhållit licens av massmedia att få ifrågasätta den svenska integrationspolitiken. Hon har idag publicerat ännu en intressant artikel på Expressens kultursidor. Texten belyser det mansdominerade samhällsklimatet i Rinkeby, och innehåller bland annat följande citat:
Han säger att ingen bryr sig om valet i Rinkeby. "Här är alla anarkister", ropar han åt mitt håll med ett leende och försvinner mot tunnelbanenedgången. De rödgröna har fortsatt att öka sitt fäste i valdistriktet. Invandrargrupperna röstar traditionellt rött. Taktiska politiker har under valtider åkt ut till de mest invandrartäta bostadsområdena och låtit sig fotograferas med mörkhåriga barn. Alla är vi ju för mångfald.
Även svenska imamer har förstått invandrargruppens politiska potential och uppmanar deltagarna i fredagsbönen att rösta på KD, eftersom partiet anses ha samma syn på kvinnor och homosexuella. Religion, familj och moral är ett bra bete när man röstfiskar bland dem som håller familjen i strama tyglar i ett främmande land där allting är ett hot mot gemenskapen.
För tjugo år sedan var det turkar, greker, bosnier och kurder som fyllde Rinkebys gator och torg. I dag är det nyanlända somalier som umgås på Rinkebytorgs bänkar. Många är utan arbete. Kvinnorna syns vid grönsaksstånden och i affärerna. De har ett ärende och ett mål med sin närvaro i det offentliga rummet, medan männen ser det som ett rum med utrymme nog att flanera i.
Klansystemets könsnormer är tydliga på torget och männen flyttar på sig när jag sätter mig på bänken bredvid. Jag har en fallenhet för att se klankultur. Inom loppet av några minuter har alla män runt mig försvunnit och bänken bredvid är helt tom.
På Rinkebytorg är utrymmet för de individuella fri- och rättigheterna trångt.
Om kvinnorna i min släkt genomgick ett partitest skulle förödande många visa sig vara Kristdemokrater. Fruktan för gud, respekt för äldre, barnens väl och kärleken till medmänniskan är det som styr deras relation till omgivningen. Men familjelojaliteten är starkare och det som händer i den privata sfären är viktigare än det som sker utanför den. Hustruns potentiella röst på Kristdemokraterna går istället till det andra blocket. Det som representerar makens politiska övertygelse, grundlagd under den politiska kampen i hemlandet.
Läs debattartikeln i sin helhet.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar