Polis och sverigedemokrat?

INSÄNDARE Jag arbetar sedan ett par år tillbaka som ordningspolis i en av storstadsregionerna. Under mina relativt få år som polis har min syn på svensk invandringspolitk förändrats. Låt mig förklara. Som ordningspolis är mitt jobb rent konkret att förebygga brott och i de fall brott redan skett åka till platsen och vidta de åtgärder som krävs, mycket grovt förenklat kan man säga att det innebär att hjälpa offret och gripa den skyldiga.

Redan efter mitt första halvår som polis började en bild målas upp framför mig. Bilden föreställde en polismyndighet och ett Sverige som stod helt handfallna inför den nya sortens brottslighet. Borta var den gamla tiden där de som fått för mycket innanför västen gjorde upp med knytnävarna utanför den lokala krogen, där missbrukarna bröt sig in i bilar eller när det gick riktigt vilt till då en biltjuv försökte köra ifrån polisen.

Inne är den nya sortens brottslighet ,”de smutsiga brotten” som den stora och okontrollerade invandringen fört med sig. Jag vill understryka att detta är inte något jag spekulerar om, detta är min vardag, något jag ser hela tiden och tyvärr bekräftas gång på gång, varje dag. Dag ut och dag in…

För att ta några exempel:

Flera gånger i veckan åker jag hem till våra äldre och svaga som blivit utsatta för smutsiga åldringsbrott (där någon tränger sig in i lägenheten och lurar/misshandlar den gamla tills de får alla värdesakerna) och ber om ett signalement på vem som begått detta hemska övergrepp. Varje gång beskrivs gärningsmannen som invandrare från en speciell folkgrupp. Inte en enda gång under hela min poliskarriär har jag fått gärningsmännen beskriven som Svensk.

Detsamma gäller de tusentals personrånen där vår barn och svaga blir hotade och rånade på gator och torg, 95 procent av de hundratals gärningsmän jag fått beskrivna för mig anges av den utsatte vara invandrare.

Det är enkelt att slänga sig med ord som personrån och sen inte reflektera vad det faktiskt innebär. För mig och mina kollegor är det tydligt men jag ska försöka förklara. Dessa smutsiga brott begås nästan uteslutande av invandrare. Det karaktäriseras av en total avsaknad för respekt för mänskligt liv. Jag sitter mitt emot en gammal människa med skräcken i ögonen efter att ha blivit attackerad i sitt eget hem – den enda trygga vrå de hade kvar. Full med blåmärken och vittnandes om de knivhot de just fått utstå och den förnedring de känt när de inte kunnat freda sig.

För att inte tala om när jag för mindre än en vecka sedan träffade en 17-årig pojke som darrande av skräck försökte berätta för mig om det personrån han blivit utsatt för några timmar tidigare, det tredje rånet han blivit utsatt för på mindre än 11 månader, alla utförda av invandrargäng. Pojken stod denna gång och vänta på bussen med sin vän när de kom fram, och under knivhot tvingade de vännerna bakom ett hus i närheten.

Där band de vännen och sa till pojken jag pratade med att de skulle skära ihjäl hans vän om han inte kom tillbaka med mycket pengar inom en halvtimme. Lyckligtvis överlevde han och hans vän även detta personrån, men hur mår han idag frågar jag mig? Vilka konsekvenser får detta för hans trygghetskänsla och välmående? Vågar pojkens ens gå ut idag? Gå till skolan?

Och då har jag inte ens skrivit något om alla de skjutningar och knarkuppgörelser som sker med nästan uteslutande invandrare som aktörer.

Jag skulle kunna fortsätta med exempel tills papperet tog slut, men kontentan av det hela är ändå att när det kommer till de smutsiga brotten (brott där man utnyttjar och skador andra människor) så utgör invandrarkillar en överväldigande majoritet av gärningsmannen. På de dygnssammanfattningar som görs internt inom polisen om de personer som gripits så är i snitt cirka 25 namn invandrare och 5 svenskar. Svenskarna är oftast missbrukare som stulit något.

Då jag tog upp saken med mina äldre och erfarna kollegor fick jag till svar att ”Så här ser den nakna sanningen ut, den verklighet du inte kan läsa om i tidningarna.” Kollegorna vittnar också om en total respektlöshet gentemot polisen och rättssamhället som vissa invandrargrupper visar upp. Man vägrar lyda polisen och ska alltid bråka om allt, kvinnliga poliser är speciellt utsatta där vi har hela spektrat från att man vägrar lyssna när en kvinnlig polis talar, man vägrar hälsa, kallar dem snuthoror till att man går till fysiskt angrepp och försöker ta deras vapen och slå ner dem.

Jag själv har aldrig blivit attackerad av ett svenskt ungdomsgäng när jag arbetar, däremot cirka 10 gånger av invandrargäng.

Den tragiska sanningen (som vi nog inte vågar erkänna för oss själva) är att vi HELT tappat kontrollen över vissa områden i våra städer. Vi poliser kan inte gå in vissa områden utan att rusta för krig, enkel service som att åka hem till någon som blivit utsatt för inbrott blir omöjliga då vi och våra bilar blir attackerade. Det har nu gått så långt att ledningen gjort den bedömningen att det våld vi måste använda för att freda oss själv är så grovt att vi inte längre kan verka i områdena, följaktligen har vi blivit förbjudna att uppehålla oss på vissa platser då riskerna är för stora.

Förklaringarna till ovanstående intresserar mig inte längre trots att jag är väl förtrogen med de socioekonomiska förklaringsmodeller som finns. Jag nöjer mig istället med att konstatera tre saker:

• Verkligheten i våra storstadsregioner ser ut som jag beskrivit här ovan (oavsett vad förståsigpåare eller politiker säger).
• De förklaringsmodeller och åtgärder vi använt oss av hittills har varit totalt verkningslösa.
• Detta måste få ett slut. Ta av skygglapparna och vidta de åtgärder som behövs för att våra unga och gamla ska kunna känna sig trygga igen, och ge oss den lagstiftning vi behöver för att möta den nya sortens brottslighet.

Jag kommer att gå ur det riksdagparti jag idag är medlem i, och i höst kommer jag göra det som är det enda hoppet kvar för ett tryggt Sverige som vi alla vill bo i och kan vara stolta över.

Jag kommer nämligen att rösta på Sverigedemokraterna. Det kommer cirka 50 procent av de hundratalet polismän jag talat med om saken också göra – inte för att vi är rasister, utan för att vi är trötta på att behöva se svenskarna gång på gång bli offer/målsägande i vårt eget land. Allt medan vi poliser har utrustningen, utbildningen och viljan att göra något åt saken men inte får då vi är bakbundna av våra chefer och politiker. Vi har inte de lagstöd och ledarskap som behövs för att klara av denna nya sorts brottslighet. Vi står handfallna och det svenska folket får betala priset för detta.

//En av många Poliser i detta land som kämpar i motvind…

PI-kommentar: Bilden som illustrerar denna insändare är en autentisk rekryteringsannons från tidningen Metro, publicerad den 10 september 2003.

Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)