[INSÄNDARE] Vi befinner oss i en valrörelse om någon nu undgått att märka det. En valrörelse som förmodligen går till historien av olika skäl. Som väljare hoppas jag att Sverigedemokraterna når riksdagen, men som väljare förfasas jag också över det sätt som valrörelsen hittills genomförts.
Valsabotage, valfusk, hot och våld är något vi i normala fall förknippar med odemokratiska diktaturer i 3:e världen. Nu ser vi detta ske i vårt eget land, i demokratins Sverige år 2010. När odemokratiska val genomförs i omvärlden reser sig världsorganisationerna unisont och fördömer detta med enade röster och samlade åtgärder. Svenska makthavare tillhör de som agerar mest kritiskt och kräver sanktioner och FN-stödda åtgärder.
Jytte Guteland (SSU) januari 2010: "Vi har skickat ett protestbrev till Irans ambassadör i Stockholm med uppmaningen att arrangera ett nytt presidentval, respektera fria demonstrationer och att upphöra med våldet mot oppositionella."
Fredrik Malm (Fp) om samma händelse: "Att det förekommer trakasserier mot iranska regimkritiker på det här viset på svensk mark är inte acceptabelt."
Carl Bildt (M) i oktober 2009: "Om bevisen på valfusk i Afghanistan visar sig vara sanna så måste en andra omgång genomföras."
Carl Bildt (M) i mars 2008: "Oroande rapporter förekommer om att oppositionen har trakasserats och hotats under valkampanjen. Nu är det upp till bevis för de ansvariga i Zimbabwe att se till att valet genomförs på ett korrekt sätt."
Samma personer som fällt dessa ord medverkar, både direkt och indirekt, tillsammans med de makthavare som just nu sätter vår svenska demokrati på svåra prov. Det är väl egentligen bara vänsterpartiet och vänsterpartistiska politiker som klarat sig undan de odemokratiska krafter som vill äventyra en demokratisk valrörelse och varför det förhåller sig så har säkert var och en sin egen åsikt om. Att Sverigedemokraterna är mest utsatta råder det ingen tvekan om och i denna medverkan återfinns inte bara vänsteraktivister, utan riksdagspolitiker, partiledare, regeringsrepresentanter och mediefolk. Om den enade kampen mot SD genomförs med hot, våld, svartmålning, ensidigt grävande, lögnaktiga påhopp eller andra tvivelaktiga metoder spelar egentligen ingen roll. I en valrörelse ska alla behandlas lika, bedömas på samma sätt och ges samma chans. Det är så en demokratisk valrörelse bör genomföras. Det är så vi vill att en demokratisk valrörelse ska genomföras.
Just nu befinner vi oss i valrörelsens linda, men om det som vi nu ser ske är en måttstock på vad som komma skall, har alla som vill se valet avgöras i sann demokratisk anda, all anledning att oroas. Vad som kommer att ske på valdagen, runt vallokalerna och i rösträkningen efteråt kan man bara spekulera i. Det har höjts rop på oberoende valbevakare från utländska organisationer och att utländsk press ska bevaka detta val med ytterst kritiska och skarpa ögon. Man kan nog inte annat säga än att det finns fog för dessa önskemål.
Är det vi ser nu en bild våra makthavare vill förmedla till omvärlden? Är detta något vi vill att utländska medier ska rapportera hem om? Känner man sig stolta och nöjda på partikanslier och nyhetsredaktioner?
Vad måste egentligen till för att politiker och journalister ska vakna och känna att något är fel? Hur känner sig dagens makthavare inför fakta att den demokrati som deras föregångare kämpade så hårt för, är på väg att smulas sönder? Jag vill inte gärna säga det, men är ett mord på någon av det utsatta partiets kandidater den händelse som får etablissemanget att reagera och inse vad de är på väg att ställa till med?
Jag trodde aldrig, ens i min vildaste fantasi, att jag skulle komma att säga detta en dag, men just nu skäms jag över att vara svensk. Jag skäms över mitt eget land, eller rättare sagt, över de som gjort Sverige till vad det är idag.
Demokratin måste vara mer värd att försvara än att bryta ned den i beståndsdelar p.g.a. ett parti som vågar ta en obekväm ställning i en ytterst känslig fråga.
Stefan K
Ursprungsartikel
Källa: Fria Nyheter (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar