[INSÄNDARE] Nalin Pekgul (s) skriver i en Brännpunktsartikel 4 augusti 2010 i Svenska Dagbladet om våldtäkt och kräver att "politiker, rättsväsende och socialtjänst börjar ta problemet på allvar". Våldtäktsbrotten utreds "oproffsigt" av polisen, klagar hon. Vidare efterlyser hon "systematiska och omfattande analyser kring varför så många våldtäktsutredningar läggs ned och varför det väcks så få åtal".
Visst har Nalin Pekgul rätt i att polisens brottsutredningar, i den mån sådana alls bedrivs, ofta är av mycket låg kvalité. Men det gäller ju inte bara för våldtäktsbrott. Samma slapphet, brist på empati och amatörism från polisens sida möter alltför ofta också dem som har utsatts för t.ex. misshandel, olaga hot och bostadsinbrott. Men i de fallen kan ju brottsoffren vara män och de är väl inte lika skyddsvärda som kvinnorna är i Nalin Pekguls värld.
Det stora felet ligger här – vare sig fråga är om våldtäkt eller andra brott – egentligen hos lagstiftaren, d.v.s. riksdagsledamöterna. Det är deras mångåriga likgiltighet för den accelererande kriminaliteten som vi nu ser de praktiska resultaten av. Denna likgiltighet måste emellertid vara välbekant för Nalin Pekgul. Har var ju själv riksdagsledamot under perioden 1994-2002. Under samma tid satt hon också som suppleant i riksdagens justitieutskott. Vad gjorde hon åt saken då?
Nalin Pekguls nyväckta intresse för brottsbekämpning påminner lite om drängen, som efter att ha mockat färdigt efter korna klagade: "Fan vad det luktar skit här". Ett självmål, med andra ord.
Wargentin
Ursprungsartikel
Källa: Fria Nyheter (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar