TYSKLAND Nu under sommaren har Tyskland upplevt ett mysterium värdig en internationell thriller. Den välkände kvinnlige domaren Kirsten Heisig från Berlin, 48 år, hade precis lämnat in sina sista ändringar i sitt manuskript till bokförlaget, när hon plötsligt försvann den 28 juni.
Först fem dagar senare, den 3 juli, upptäcktes hon död i en skog nära Heiligensee. Den tyska polisen gjorde bedömningen att Kirsten begått självmord. Hon lämnade dock inte något självmordsbrev efter sig, och konspirationsteorierna har gått varma sedan dess. De späddes på när hennes bok "Das Ende Der Gedult" (Slut På Tålamodet) publicerades postumt den 26 juli – en bok som har skakat om det tyska samhället i grundvalarna.
Kirsten Heisig var en högt profilerad domare i Berlin, där hon gjort sig känd för sin frispråkighet och sin häftiga kritik mot ledarskiktets bristande insikt om de verkliga förhållandena i Tyskland. Hon talade öppet om hur vissa etniska minoritetskulturer negligerar barnens utbildning och lockar in dem i kriminella gäng. Heisig var också populär bland vanliga tyskar då hon förespråkade korta handläggningstider i domstolsärenden och nolltolerans vad gäller ungdomsbrottslighet.
Denna kompromisslösa attityd mot ungdomsbrottslingar bildade skola även för ett antal övriga domare, och kallas idag för Neukölln-modellen. Neukölln är en stadsdel i Berlin som plågas av utbredd gatukriminalitet i spåren av hög invandring. En bärande idé bakom modellen är att domstolsbeslut och eventuellt straff ska utdelas inom två veckor efter utfört brott.
Samtidigt som hennes popularitet var utbredd bland allmänheten över hela Tyskland, skaffade Heisig sig många fiender i etablissemanget. Hon gick frekvent ut i massmedia och anklagade politiker för att blunda för den höga brottslighet som råder inom vissa invandrargrupper, och hävdade att det berodde på missriktad politisk korrekthet men även på grund av feghet och rädsla för att bli anklagade för rasism.
I tysk lag för unga brottslingar ses lindriga straffpåföljder som ett tillräckligt verktyg för att hindra att kriminella barn och ungdomar återfaller i brottslighet – en inställning som Heisig ofta kritiserade och motsatte sig i sina egna domstolsbeslut.
Själv blev hon sällan anklagad för att vara rasist, då det var uppenbart att syftet med hennes kamp var att förhindra att de unga invandrarbarnen skulle hamna i klorna på kriminella vuxna. Heisig varnade gång på gång myndigheter och politiker att situationen höll på att gå överstyr, men möttes oftast av dövörat. Makteliten fortsatte att ignorera hennes förslag på åtgärder för att komma till bukt med den kraftigt ökande kriminaliteten i invandrarområden. Även kriminella muslimska drogkarteller hade henne som måltavla då hon lyfte upp deras subkultur till allmän beskådan.
Hon beslöt sig då för att skriva en bok om sina samlade erfarenheter om brottslighet bland unga invandrare. Kirsten Heisigs bok är ett skakande dokument om hur muslimska drogkarteller smugglar in mängder av unga pojkar från Mellanöstern till Tyskland som väl på plats ansöker om asyl, men i själva verket rekryteras in i kriminella nätverk mitt under näsan på de tyska myndigheterna.
Heisig beskriver i boken hur hon som domare bevittnade hur unga asylsökanden uppgav närmast identiska bakgrundshistorier och skäl för att söka asyl i Tyskland. Nästan samtliga asylanter hävdade att de bodde hos släktingar efter att deras föräldrar hade dött i hemlandet, och att släkten med gemensamma krafter hade skrapat ihop sina sista slantar för att ha råd att skicka ungdomen till ett bättre liv i Tyskland. Även små detaljer i deras berättelser var så likartade att det knappast var en slump.
I boken blottlägger Heisig hela kedjan från det att barnen och ungdomarna flygs in från Beirut med hjälp av människosmugglare som tar hand om deras identitetshandlingar till nästa steg när de i flertalet fall erhåller uppehållstillstånd baserat på oriktiga uppgifter. Men efter att blivit placerade i grupp- eller familjehem över hela Tyskland, försvinner ungdomarna efter kort tid och upptas av arabiska grupperingar i städerna, där de blir upplärda inom narkotikahandeln.
Heisig beskriver vidare att deras försvinnanden knappt registreras av myndigheterna, och inga åtgärder tas för att hitta ungdomarna. Oftast dök de upp till ytan igen när de stod framför henne i domstolen, arresterade för heroinhandel på centrala Berlins gator. Heisig skriver:
Den senaste trenden inom de muslimska knarkligorna är att smuggla in barn under 14 år. Det är särskilt lockande eftersom dessa barn endast får en varning när de åker fast", skriver Heisig, som kritiserade de tyska myndigheterna för att inte utföra ordentliga kontroller av ungdomarna när de anlände till Tyskland som asylanter. "Det som händer inom så många myndigheter är att ingen orkar ta tag i problemet, och då väljer tjänstemännen istället att titta bort och ignorera tragedin.
Heisig beskriver ett Tyskland med brutalt ungdomsvåld, invandrarungdomars fjärmande från kultur och utbildning, plundrande gäng där nästan samtliga härstammar från muslimska länder. Men när laglydiga skattebetalare, etniska tyskar som invandrare, protesterar mot utvecklingen blir de snabbt utpekade som rasister.
Sedan boken publicerades för en dryg vecka sedan, har den väckt mycket stor uppmärksamhet i massmedia. Flertalet stora dagstidningar har gett den strålande betyg, och ett antal politiker har redan nu utlovat bot och bättring och hårdare tag mot invandrargängens kriminalitet.
Frankfurter Allgemeine Zeitung skriver:
Med denna bok har en modig kvinna beskrivit sin upprördhet över det farliga tålamod och ignorans som förhärskar i vårt samhälle.
Deutschlandfunk (DLF), Deutschlandradios radiokanal för information och kultur, skriver:
Kirsten Heisig var en tapper kvinna. Med sin bok har hon efterlämnat ett arv som kommer ge upphov till mycket debatt.
I tidningen Die Welt står det att läsa:
Kirsten Heisigs bok ger en chockerande inblick i verklighetens tyska storstäder. På senare tid har antalet rapporter om vissa utländska gruppers angrepp på tyskar, judar, eller till och med på sina egna systrar ökat markant. Dessa rapporter och nyhetsartiklar förmår dock inte förmedla samma fasa som beskrivs i boken författad av den modiga unga domaren. Det står helt klart – så här kan det inte få fortsätta i Tyskland eller i resten av Europa som står inför liknande problem. Denna bok kan få politiker och media att äntligen upphöra med deras outhärdliga politisk korrekthet och till slut konfrontera problemen. Ja, de problem som främst orsakas av araber och turkar.
Ytterligare en recensent beskriver boken som "en brutal och hänsynslös beskrivning av den naiva fantasivärld apologeter lever i. Denna bok bör vara obligatorisk läsning för alla tyska politiker".
Kirsten Heisig fick inte uppleva att hennes bok redan efter en dryg vecka ligger på topplistorna, men måhända kommer vi alla få ta del av de politiska attitydförändringar denna bok kan ge upphov till.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar