Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

fredag 20 augusti 2010

Är du nöjd nu över din journalistiska gärning Niklas Svensson?

Tro inte på den bild som utmålas om mig i media. Jag är pol mag i Statsvetenskap och har en fil mag i Internationella Migration och Etniska Relationer (IMER). Jag har arbetat med integrationsfrågor i över tio år och under den tiden mött massor av människor som jobbar med dessa frågor. Men ingen journalist, eller personer som uttalar sig om mig, bryr sig vad jag gjort och vad de kollegor och människor jag mött under denna tid har för bild av mig. Jag har själv och tillsammans med andra skrivit åtskilliga rapporter och utvärderingar för myndigheter och organisationer. Jag har bland annat jobbat för Integrationsverket, för Tema Asyl och på Malmö Högskola. Ingen journalist bryr sig om detta. Att jag har arbetat med själ och hjärta för att bidra med något positivt. Istället blir jag uthängd och dömd över tre olyckligt formulerade rader som skrevs i en blogg för två år sedan (september 2008).

Jag är ingen martyr för "saken". Jag har inga dolda agendor. Jag blir illamående av att pekas ut som "sanningssägaren om integrationspolitiken" på olika hemsidor. Och jag blir rädd för alla de hatbrev som jag nu får ta emot. Det enda jag har gjort är att försöka göra ett så bra jobb som möjligt som opolitisk tjänsteman i regeringskansliet. Själv är jag stolt över vad jag presterat sedan jag lämnade mitt älskade Malmö för att börja min tjänst där i november 2008.

Jag önskar inte någon den situation jag hamnat i. Två personer ringer på min dörr i min privata bostad precis när jag kommit hem svettig efter en joggingrunda runt Trekanten och Vinterviken. Niklas Svensson, Expressen, tränger sig på och den medföljande fotografen försöker ta foto innan jag hinner stänga dörren. Då visste jag inte vad saken gällde, bara att jag som opolitisk tjänsteman inte bör svara på några frågor vid ett sådant tillfälle. Då visste jag inte heller att någon smygfotograferat mig på väg från jobbet tidigare på dagen. Allra minst kunde jag ana att jag två dagar skulle sitta här, uthängd som rasist i tidningarna, med foto och namn.

Ingen skugga ska falla på den politiska ledningen på Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Jag inser att de måste hantera mediadramaturgin efter bästa förmåga. Jag vill också framhålla att jag inte har jobbat nära ministern. Min tjänst är opolitisk. Det mest informella mötet mellan oss var när vi som jobbat med den nya reformen för nyanlända invandrare blev inbjudna till ministern för en skål när riksdagen slutligen, efter år av arbete på regeringskansliet, klubbade igenom reformen. Jag kände inte ens till att ministern skulle ge ut en bok förrän jag såg pressmeddelandet från förlaget.

Jag vill tacka mina medarbetare på enheten och andra kollegor för att ni förstår att bilden av mig som tecknas i media inte är sann. Det är med glädje jag tänker tillbaka på allt hårt arbete vi har lagt ner för att förverkliga regeringens politik. Vintern 2008/09 då några av oss fick ställa in julsemestern för att färdigställa en lagrådsremiss. Under det svenska ordförandeskapet i EU då vi hastigt fick ansvar för integrationskonferensen i Malmö. Många har arbetat där mycket länge än jag, under flera olika regeringar. Och kommer att fortsätta jobba hårt oavsett vilken regering och minister som tillträder efter valet. Precis som jag förväntade mig att göra.

Jag vill tro att jag är en stark person och att jag kommer att reda ut det här. Men samtidigt är jag helt förkrossad just nu. Jag har inte gråtit så här mycket sedan jag var 15 och min storebror svävade mellan liv och död på Lunds lasarett. Jag hoppas Niklas Svensson och alla andra drevjournalister är riktigt stolta. Nu när alla de förhoppningar och ambitioner jag har haft är slagna i spillror.

Ursprungsartikel
Källa: Integrationsbloggen (importerat inlägg)

Inga kommentarer: