Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

torsdag 29 juli 2010

Hur länge ska politiker fortsätta att ta sig rätten att pytsa ut miljoner av våra pengar på en opålitlig och till stora delar slapphänt asylhantering?

Det finns anledning att börja undra över hur länge skattepengarna ska räcka när det ena galnare projektet efter det andra rullar i gång inom asylsfären. Hur länge ska politiker fortsätta att ta sig rätten att pytsa ut miljoner av våra pengar på en opålitlig – och till stora delar slapphänt – asylhantering? Sverige skiljer sig starkt på området från sina nordiska grannar – och det är knappast så att tre andra civiliserade välfärdsländer gör fel och Sverige gör rätt…

Hur kan politiker ta sig rätten att, av skattebetalarnas pengar, betala kring 3.000 kr per dygn och person på ”hem” för ensamkommande minderåriga asylsökande (som långt ifrån alltid ens är minderåriga), d.v.s. ca 90.000 kr i månaden per person plus kostnader för skola, aktiviteter, gode män, juridiska ombud, sjukvård etc, troligen uppemot 100.000 kr per månad och person? Bara i år beräknas 3.000 ensamkommande asylsökande, som påstår sig vara under 18 år, komma till Sverige (förra året kom över 2.000, året innan likaså…). Var och en kan själv räkna ut vilka summor det kan röra sig om per år. Det går att få reda på fakta, det handlar inte om tyckande eller gissande. Och fakta redovisas ju på andra samhällsområden, som en självklarhet.

De superdyra hemmen för ensamkommande unga är förstås bara ett av alla kostnadsområden inom asylhanteringen. Alla andra asylsökande kostar också mycket stora summor, både för boende, dagpenning, sjukvård, fängelse i de fall brott begås (det kostar kring 2.200 kr eller mer per fängelsedygn) och för alla utvisningar som måste göras med tvång eftersom få efterlever domar som avkunnats i migrationsdomstolen (som också kostar mycket…) i enlighet med svensk lag. Också förvaren, där människor som ska lämna Sverige men är benägna att hålla sig undan, sitter tills biljetter och resehandlingar (pass, id-kort) har ordnats och de kan lämna landet, kostar minst 2.500 kr per person och dygn. Givetvis handlar mottagande av människor i behov av asyl eller skydd enbart eller ens i första hand om pengar, men den svenska ineffektiviteten och blåögdheten på hela asylområdet gör att kostnaden är alldeles för hög -  i onödan.

Ekonomin i det forna välfärdslandet Sverige utarmas. De människor som arbetar, betalar bland världens högsta skatter och halkar ändå neråt när det gäller den ”välfärd” som man försöker lura i folket att de ska få för sina skattepengar. Asylsökande som säger sig vara under 18 år får kosta omkring 100.000 kr per månad, det tycker politikerna är okej. I Vaxholms kommun t.ex. – och säkert i många andra kommuner också – får människor som arbetat och betalat skatt i hela sina liv och som byggt (det forna) välfärdslandet Sverige, alltså de gamla och sjuka, bara kosta en tredjedel så mycket, ca 32.000 kr per månad. Den som inte reagerar på det och inte ser att det är fel och orättvist, den har stora och allvarliga problem eller lever i strutsliknade förnekelse.

I Sollefteå (läs hela artikeln) lägger politikerna beslag på miljoner skattekronor utan att fråga dem som arbetar och som dignar under skattetrycket, där tog nämligen politikerna i juni i år ett beslut om att starta en ny verksamhet för att ”hjälpa de unga vuxna som ännu inte klarar sig helt själva” (människor som alltså klarat en flykt till Sverige och mycket mer…):

Alla är inte självgående vid 18 års ålder. Genom projektet kan de som behöver hjälp med att fylla i blanketter eller förstå det svenska systemet få det.

Det säger Anneli von Wachenfeldt, enhetschef för Sollefteås flyktingboenden, som tycker att detta ”kommer att gynna Sollefteå”. Hon säger vidare att:

De unga flyktingarna gillar stan. Dessutom så har det genererat minst 25 nya jobb. Både inom den egna verksamheten men också i skolan.

Otroligt! För det första är dessa personer inte ”flyktingar”, de är asylsökande och dessutom vuxna. För det andra är det mycket märkligt att tala om att ”det genererat minst 25 nya jobb” – det är ju skatter som till 100 % bekostar verksamheten!!! Vilka är de politiker som fattat beslutet? Hur tänkte de? Hur kan de ta för givet att folket ska tycka att det är okej att personer som inte ens har uppehållstillstånd i Sverige (!!!) ska få kosta en massa skattekronor? Har Sollefteborna ställt dessa politiker mot väggen?

Det verkar som om de som finns i den offentliga sektorn, de flesta politiker och nästan hela den samlade gammelmediekåren helt har tappat vett och sans och förlorat förmågan att tänka klart, så snart det rör sig om asylsökande. Och eftersom politikerna fortsätter att vräka ut pengar på asylområdet, bland annat på unga män som inte styrkt sin identitet och som man därmed inte ens kan veta om de har asyl- eller skyddsskäl, så tycks de ju faktiskt anse att de har en gudomlig rätt att ta folkets pengar och fördela dem på detta sätt. Att folket kommer att sluta rösta på dem och i stället börja missnöjesrösta på partier som de egentligen inte vill rösta på är ganska uppenbart. Frågan är bara i hur stor utsträckning.

För att undvika missförstånd (det finns många som vill missförstå!) påpekar jag följande:

Min kritik riktar sig till 100 % mot svenska politiker, myndighetspersoner och medierepresentanter och till 0 % mot de människor som tar sig hit och med alla medel, påhittade historier, lögner etc (95 % har t.ex. inga id-handlingar) försöker få en chans att stanna här och bli försörjda under en lång rad av år (= ett faktum, det tar enligt uppgift, i genomsnitt sju år för asylsökande män och 13 år för asylsökande kvinnor att börja arbeta och betala skatt). Det ligger i människans natur och är en självklarhet att man söker sig dit där man tror att man kan få det betydligt bättre. Dessutom finns det givetvis också de som har asyl- eller skyddsskäl.

Det är de svenska s.k. ansvarigas fel att det ser så annorlunda ut på asylområdet i Sverige än t.ex. i tre jämförbara nordiska länder. Det är de svenska s.k. ansvarigas fel att man inte skärper sig så att de – och endast de – som styrker sin identitet och har verkliga asyl- eller skyddsskäl får uppehållstillstånd i Sverige. Det är de svenska s.k. ansvarigas fel om människor, som aldrig varit och egentligen inte heller innerst inne är det, felaktigt blir fientligt inställda mot de människor som får försörjninguppehållstillstånd för att svenska myndigheter och domstolar inte ser till att lagen, som kräver styrkt identitet och har strikta regler för vilka som ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd, efterlevs. Tyvärr. För de som ilskan borde riktas mot är ju de s.k. ansvariga. Det är fel att vända sin ilska mot dem som försöker få ett bättre liv; det är det egna landets regering, riksdag, myndigheter och kommunalpolitiker man ska ställa till svars och vända sin frustration mot när misshushållning med skattemedel sker liksom slapphänthet med att genomföra det som lagen säger.

Och till representanter för gammelmedierna vill jag säga att även om detta är det absolut svåraste området att rapportera om, så är det er journalistiska skyldighet att göra det, och att göra det allsidigt. Den ensidiga och ofta helt felaktiga rapporteringen i asylfrågor är förödande och en skam för ett land som berömmer sig av att ha en stark åsikts- och yttrandefrihet och en ”fri press”. Titta gärna så objektivt ni kan på hur Danmark Norge och Finland hanterar de svåra asylfrågorna och hur mycket öppnare diskussioner kring dessa som förs där. Sverige har en hel del att lära.

Till slut: Jag förespråkar en rättssäker, tydlig, snabb och lagenligt korrekt asylprövning. Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. De, som inte har rätt att stanna i Sverige ska återvända så fort som möjligt och de, som har rätt till asyl eller uppehållstillstånd, ska så fort som möjligt påbörja sitt inträde i det svenska samhället. Allt i enlighet med de lagar, konventioner och politiska ställningstagande som utarbetats på området, varken mer eller mindre.




Ursprungsartikel
Källa: Merith Wager (importerat inlägg)

Inga kommentarer: