Från PI
Skärmdump: SVT TURKIET. I ett förslag till ändringar av den turkiska grundlagen vill regeringspartiet AKP nu bl a försöka ändra proceduren för att utse domare. Det kan låta trivialt, men anledningen till det är att det turkiska rättsväsendet domineras av krafter som är mycket kritiskt inställda till den proislamiska AKP-regeringen, och som flera gånger har stoppat regeringsinitiativ.
Förutom dessa ändringar vill man stoppa möjligheten att förbjuda politiska partier, en taktik inte sällan nyttjad mot partier som Turkiets sekulära och konservativa krafter ogillar. AKP var själva ytterst nära (en röst räddade dom) att råka ut för det 2008.
En annan del av förslaget innebär att dom militärer som i en statskupp 1980 tog makten för att rädda det turkiska sekulära statsskicket och som därefter gav sig själva immunitet nu skall kunna ställas inför rätta. Den grundlag som idag gäller bygger till stora delar på överenskommelser efter den statskuppen.
Regeringspartiet har en stor majoritet i parlamentet, dock ej tillräckligt stor för att driva igenom grundlagsändringarna själva. Många oppositionspartier fruktar att lagändringarna egentligen syftar till att underlätta en hemlig regeringsplan att islamisera Turkiet, och intresset att stötta regeringen är därför lågt.
Premiärminister Erdogan har därför indikerat att det kan bli aktuellt att låta en folkomröstning avgöra det hela, och då förlita sig på att den fattigare, sämre utbildade och mer islampositiva delen av befolkningen skall avgöra processen i regeringspartiets favör. Det är också hos den delen av befolkningen som AKP har sitt största stöd.
Efter att den turkiska presidenten Abdullah Gül (också AKP) den 12 maj skrev under dom förslag till förändringar som AKP föreslår är det nu bäddat för att en folkomröstning om grundlagsändringarna kommer att ske under sommaren eller i höst. Regeringens kritiker har redan tidigare utfäst sig att via domstol försöka förhindra folkomröstningen. Frågan kommer att föras till Författningsdomstolen. Oppositionen, som vill slå vakt om det moderna Turkiets sekulära statsskick, befarar att regeringen som alltså har sina rötter i politisk islamism försöker ta kontroll över hela statsapparaten.
"Vi skulle få se allt fler kvinnor i slöja och män i fula skägg"
Ayse Nalbantoglu, som tillhör den övre medelklassen och arbetar som textilgrossist, säger i Aktuelltinslaget:
På sistone har det blivit väldigt tydligt vad de är ute efter. Jag tror de har för avsikt att göra Turkiet till ett nytt Iran. Hittills har det största hindret varit slöjan. De lägger störst vikt vid att lösa den frågan.
När de väl har löst det är spelet över. Då tar de itu med alkoholfrågan. Det har redan införts restriktioner.
Som kvinna skulle jag först och främst få sluta klä mig så här. Det är det första vi skulle drabbas av. Vi skulle få se allt fler kvinnor i slöja och män i fula skägg.
Härliga nyheter för makteliten?
Våra makthavare måste dreggla över dessa härliga nyheter. Våra hjältar i riksdag och regering brinner för att få in Turkiet i EU. Jag kan inte förstå varför man så ivrigt vill ha med Turkiet. En väldig enkel anledning är att Turkiet inte tillhör Europa utan tillhör Asien. Sen finns det självklart andra anledningar, som bristen på mänskliga rättigheter och stabilt demokratiskt styre. Turkiet saknar pressfrihet, där finns många fängslade journalister och författare, där saknas minoriteters rättigheter och rätten att organisera sig och att demonstrera.
Reinfeldt prioriterar EU-utvidgning
Jag vill ha med Turkiet i EU. Ju större EU desto bättre för oss alla.
Varför vill Sverige ha in Turkiet i EU?
Om allt går som våra makthavare vill, så har Eu snart sitt första muslimska land. Då har muslimerna istället för att erövra med svärd istället mer eller mindre bjudits in i Europa. Senast dom var här, var 1683. Då lyckades man mota bort dom.
Turkarnas belägring av Wien 1683
Turkiske storvesiren Kara Mustafa ledde en av de största härar som det osmanska riket kunde uppbåda. Nu var den på väg västerut. Den 31 mars 1683 sände Kara Mustafa, i sultanens Mehmed IV:s namn, en krigsförklaring till Wien. I Wien fanns under ytan en ständig turkskräck, som då och då blommade upp, för att sedan dämpas igen. Turkarna hade tagit Ungern och de hade trängt in i Mähren. Men invånarna i Wien hade ändå aldrig känt sig riktigt hotade. Allt hade skett på ett visst avstånd från dem. Så plötsligt på morgonen den 7 juli anlände en svettdrypande officer till Wien och meddelade att osmanerna passerat gränsfästningarna och tydligen hade huvudstaden som mål. In i det sista hade wienarna vägrat tro på någon allvarlig fara. Nu blev det fullständig panik. Alla som kunde uppbåda en häst eller vagn flydde. Kejsar Leopold beslöt sig för att flytta regeringens säte till den bayerska staden Passau. De som måste stanna kvar i Wien såg med missmod de kejserliga ekipagen rulla ut genom stadsporten.
Men nästa morgon, då det kejserliga kavalleriet under trumpetfanfarer marscherade in i staden, väcktes åter en viss optimism. Samma dag anlände också greve Ernst Rüdiger von Stahremberg. Denne var en man som kunde entusiasmera folk och få saker uträttade. Wiens borgare sattes omedelbart i arbete. Befästningsanläggningarna kring staden förbättrades så gott det gick. Man släpade fram kanoner. De eldfarliga spåntaken på husen revs ned och stadsportarna murades igen. Det var i sista ögonblicket. Den 13 juli uppenbarade sig de första tatarerna och tre dagar senare kunde Stahremberg från sin stenbänk i Stefanskyrkans torn konstatera, att staden var helt omringad. Den kejserliga hären hade satt sig i säkerhet på Donaus vänstra strand.
Wien belägras av turkarna 1683
Kara Mustafa tvivlade inte på utgången. Hans armé räknade 200.000 man, medan Stahremberg bara hade 15.000 till sitt förfogande. Turkarna kallade Wien för ”det gyllne äpplet”. Kara Mustafa önskade överlämna det i oförstört skick till sin sultan. Därför ville han inte storma staden. Enligt turkiska krigslagar så fick en stad som stormats, fritt plundras under tre dagar av den segrande armén. Men en stad som kapitulerade utan motstånd tillhörde oinskränkt överbefälhavaren. Han ställde Wien inför ett ultimatum: ge sig eller dö. Om staden överlämnade sig skulle alla garanteras säkerhet till liv och egendom – om inte skulle alla dödas.
 Wiens belägring (samtida) | Men wienarna hade förskansat sig och ville inte kapitulera. En hel orientalisk stad växte upp utanför stadsmurarna. En mängd olika folkslag trängdes på gatorna mellan tälten. Ideliga transporter med ris, mjöl och kaffe anlände. De turkiska befälen förde även med sig sina harem och musikorkestrar. |
Varje dag utsattes Wien för artillerield och stormangrepp. Inne i staden började också pestsjukdomar grassera. Det blev allt svårare att hålla stånd mot turkarna. Den 4 september var läget mycket allvarligt. Turkarna hade skjutit bort en del av stadsmuren. Stahrembergs trupper lyckades med knapp nöd slå tillbaka ett anfall. Manskapets antal hade sjunkit till 4.000 och ammunitionen höll på att ta slut. Men man hade via en budbärare fått veta att en undsättningshär på 70.000 man var i antågande.
Wien befrias från turkarna i september 1683
En vecka senare var den tysk-polska hären framme och turkarna måste vända sina ställningar mot den istället för mot staden. Det turkiska lägret stormades. Wien blev aldrig en turkisk stad.
Men nu var man i Europa fast besluten att för alltid avlägsna hotet från turkarna samt försöka återta alla länder som tidigare lytt under Stefanskronan (Ungern). Därför bildades 1684 under påvens beskydd, den så kallade heliga ligan mellan kejsaren, Polen och Venedig.
År 1688 hade man erövrat Siebenbürgen, Ungern och delar av Balkanhalvön. Prins Eugen av Savoyen vann en avgörande seger 1697 och i freden som följde (freden i Karlowitz 1699) avstod sultanen bland annat sin del av Ungern.
http://www.sub.su.se/forint/tost10.htm
Liknande inlägg
Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.
Ursprungsartikel
Källa: Allahu Akbar (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar