Val- och vitbokstabloid?

Sammanhängande med dels valrörelsen, dels vitboken, har jag laborerat med manus till en tabloid.

Kopplingen till vitboken skulle vara dubbel: dels ett sätt att göra denna känd, dels ett sätt att använda eventuellt överblivna ekonomiska medel, efter att vitbokssammanfattningen är tryckt och börjat sälja.

Ett utkast till en 4-sidig tabloid har jag nu fått klar, den kan ses här:

Först kände jag mig mycket nöjd med resultatet, men sedan fick jag en svidande kritik från K, och efter att ha grunnat på saken är jag benägen att ge honom rätt.

Det är ju lätt hänt, när man känner att det finns så mycket viktigt att säga, när man vet hur utbredd okunnigheten är, vet hur så många gått på pk-propagandan och man dessutom av ekonomiska skäl har litet utrymme till sitt förfogande – att försöka klämma in för mycket på tillgänglig sidor.

K skriver:

”Även om det finns en massa fakta i den är det inte säkert den läses.  Om du ger den till redan frälsta så kommer de att höja den till skyarna. Om du ger den till aktiva PK-iter så kommer de att såga den på det vanliga viset. Den kan ge info till yrvakna. Men jag tror att ditt syfte är att väcka de som ännu lever invaggade i pk-sanningen. Därför är det svårt att väcka någon med en massa tunga fakta. Det kan snarare få motsatt effekt.”"Försök att fråga så mycket som möjligt. Då aktiverar du dem att tänka och komma med svar. Få dem att kolla upp fakta.”

”1. luftigt, låt pappret i sig tala.
2. lite text. ställ frågor. några påståenden. faktahänvisning.
3. använd få färger. inga stora blaffor och inget gytter.
4. Hänvisa till fördjupning.
5. Kom ihåg att de skall väckas, inte knäckas i detta steget.

Det är ett uppvaknande vi är ute efter. Så fort det sker kommer hungern på fakta. Sedan kommer ilskan över att ha blivit lurad.”

Vad som underlättar för mig att ta till mig kritiken – förutom att K ju vill uppnå samma sak som jag själv och uppenbarligen vet en del om ämnet – är mina egna erfarenheter från valrörelsen 2002, då jag i ett villakvarter delade ut SD-material. En arg villaägare stormade fram emot mig, men jag mötte honom inte på den våglängden. Jag stod tyst och respektfullt och lyssnade på hans ganska långa utläggning för att på slutet göra några korta inpass. Det slutade med att han gick in i sin villa igen, med SD-foldern i handen, lovande att noga läsa den.

Sensmoral: man övertygar ingen genom vare sig aggressivitet eller genom att prata omkull och dränka i fakta. Viktigare är att lyssna, ställa frågor och visa respekt.

Detta gäller vid muntliga meningsutbyten och träffar direkt person-person. Detsamma gäller nog i stor utsträckning vid framställning skriftligt material.

Så efter K:s ärliga och konstruktiva kritik siktar jag – efter att jag lämnat ifrån mig manus till den vitbokssammanfattning som förhoppningsvis går i tryck under maj månad – sätta ihop en ny tabloid.

Redan i morgon och på denna blogg kommer jag dock att börja skissa på centrala frågor.

För det tar jag till mig: utgå från relevanta och intressanta frågeställningar.

Med andra ord inbjuder jag envar att medverka med synpunkter på detta arbete.

Efter att ha listat fram frågeställningar att besvara kan vi systematiskt beta av dem en i taget, för att få fram bra och koncisa svar.

Ursprungsartikel
Källa: Jan Millds blogg - Tänd ett ljus! (importerat inlägg)