[INSÄNDARE] Man slits hela tiden mellan hopp och förtvivlan. En dag tror man sig se en strimma ljus, men redan nästa dag är allt åter precis lika nattsvart. Ju mer negativ information man matas med, desto tydligare exponeras den hemska och ultimata sanningen. Vi har ingenting att hämta. Absolut ingenting…! Slaget om Sverige tycks hopplöst förlorat – på nuvarande rådande parlamentariska och "demokratiska" villkor…
Vi har inte tillstymmelse till politiskt renhårig chans mot etablissemanget. Då jag säger "vi", menar jag förstår oss som haft intellektuellt kurage att genomskåda den teatraliskt demagogiska bluffen från det genomkorrupta politiskt korrekta etablissemanget.
Droppen som får det mesta att rinna över är, då en partiledare – Jimmie Åkesson – uppenbarligen upplever sig så till den milda grad förnedrad, förorättad och diskrediterad att, han känner sig tvingad och manad att vädja till etablissemangets massmediala chefredaktörer att bli behandlad och respekterad enligt de pressetiska och demokratiska normer och värderingar som gäller för övriga människor samt politiska partier i hans samhälle, i sitt eget hemland. Jag högaktar villkorslöst en människa som Jimmy Åkesson, som förmår skriva ett sådant laddat brev.
Det är med äkta och uppriktig sorg i sinnet som jag läser Åkessons brev till etablissemangets smutsiga drängar. Jag blir helt enkelt ledsen. Trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva något liknande i mitt fosterland, som en gång hette Sverige. Ett land som sett mig födas, där jag har mina rötter och som sett mig växa upp och bilda familj. Som svensk känner jag mig både utmattad, förödmjukad och spyfärdig.
Jag är sedan länge beredd att lämna detta stinkande helvete till mögliga diktaturhål – och bokstavligen genomkorrupta skitland – bakom mig, för att aldrig någonsin mer sätta min fot här. För varje dag blir motiven allt starkare.
När jag läser Jimmy Åkessons ärliga brev, med en bön om att bli betraktad som människa, förstår jag plötsligt med kristallklar skärpa att Sverige en gång för alla är fullständigt förlorat. Tillspillogivet på mångkulturens blodsbesudlade och förrädiska altare.
För många år sedan berättade jag gärna i utlandet att jag var svensk; i dag undviker jag konsekvent alla dialoger där nationell tillhörighet kommer på tal.
Jag vill egentligen inte slå undan fötterna och förstöra hoppet för alla, som trots allt, fortfarande tror på en förändring. Samtidigt vill jag inte heller lura eller bedra mig själv.
Jag är dock realist och upplever och förnimmer alltför tydligt bestämda signaler från etablissemanget. Dessa säger: vi kommer med alla till buds stående medel och metoder att försvara sina positioner; med fusk, våld och död om så behövs.
Valupptakten kommer sannolikt att bli den absolut smutsigaste och vidrigaste i landets historia. Man kommer inom etablissemanget aldrig att ge upp sina platser utan strid; tror ni verkligen att man frivilligt bara skulle lämna exempelvis en chefredaktörspost, politisk position eller generaldirektörspost så där utan vidare? Nej, nej, nej… aldrig i livet! Man kommer att slåss till sista andetaget, med de mest förolämpande vapen, då alldeles för mycket står på spel. Pengar, status, social position, makt, en plats i solen… Om sådant förhandlar man bara inte!
Har man en gång som undermålig medelmåtta, kommit så långt upp i det korrupta mygelsamhället, släpper man gärna aldrig taget. Det lovar jag. Och det finns alldeles för många av dessa undermåliga medelmåttor i dagens samhälle, som har sina utkomster till följd av det massivt korrumperade nysvenska samhället. Alldeles för många…
Det samhälle som vi dagligen konfronteras med, är så till den graden infiltrerat av politisk korruption att, det inte på långa vägar räcker med ett parlamentariskt val för att sanera denna kontaminerade politiska avfallshög. För att rensa ut i det stinkande råttboet, är jag rädd för att det dessvärre kommer att behövas helt andra insatser än ett fredligt riksdagsval…
Att slåss från underläge i det politiskt korrekta Det Nya Sverige är en utmaning!
Det politiska etablissemanget förfogar över alla samhällets samlade resurser. Bara det att 24 timmar om dygnet – genom den massmediala megafonen – ha möjligheten att trumpeta ut den ena politiska lögnen efter den andra, ger ett absolut oöverträffat övertag. Samtidigt som man för ändamålet förfogar över praktiskt taget hela statskassan!
Det är helt enkelt fullständigt omöjligt att greppa om hela denna gigantiska apparat, som hela tiden jobbar emot oss som genomskådat bedrägeriet och bluffen. Dessutom har hela det demokratiska systemet försatts ur spel. Två politiska system har prostituerat sig och ingått en allians; en symbios. Ur denna hybrid har det växt fram en demokratur. Fast med dominerande basingredienser från diktaturens vidrigt enkelriktade och fundamentalistiska utgångspunkter; det demokratiska inslaget är bara ett simpelt förkläde.
I verkligheten fungerar Det Nya Sverige som en regelrätt diktatur. Regeringen – eller rättare sagt de sju riksdagspartierna – ser till så att alla projekt iscensätts. Sedan har man på ett "snyggt" sätt lejt ut smutsjobbet på entreprenad… för att få projekten ordentligt genomförda. Detta ser massmedia (press, radio och STV), AFA, Expo och extremvänstern till… genom "demonstranter", och som praktiskt taget får härja fritt i samhället på gator och torg, utan några märkbart rättsliga påföljder eller konsekvenser. På så sätt tvår politikerna sina händer och når sina mål! Smart men frukantsvärt äckligt… Hela processen stinker!
I sann diktatorisk anda har man framgångsrikt lyckats kuva och skrämma folket till tystnad. Genom en mängd hot har man gjort människor fullständigt passiva och handlingsförlamade, och utan att ifrågasätta uträttar de mest bisarra och absurda saker åt maktapparaten. Fast människor vet med sig – genom sunt förnuft, intuition och medfödd känsla för vad som är rätt och fel – att det som man gör och uträttar är fullständigt förnuftsvidrigt. Ändå fortsätter man…! Varför?
Jo, följer man inte givna direktiv förlorar man jobbet, förtalas och sparkas ut ur den sociala gemenskapen, medan den personliga ekonomin slås i spillror.
Samtidigt betraktas man som icke anpassningsbar, besvärlig och ha samarbetssvårigheter. Och så blir man utfrusen och förklaras inte sällan, psykiskt instabil. Sådant kallas för politisk utpressning. Att detta kan genomföras, garanteras av ett effektivt utvecklat angiverisystem, där "systemspioner" erhåller gratifikationer och premieras för sina insatser.
Sedan må vi skriva till "våra folkvalda" politiker och klaga, påpeka och kritisera missförhållanden tills våra skelett vittrar… vi erhåller inte så mycket som ett svar. Man nonchalerar oss fullständigt: vad vi säger, tänker, tycker eller påpekar.
Det Nya Sverige är ett utmärkt skolexempel på hur en "demokratisk" diktatur – eller demokratur fungerar i verkligheten.
Christer Johansson
Ursprungsartikel
Källa: Fria Nyheter (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar