För ganska länge sedan läste jag en artikel som gjorde mig väldigt uppretad men den publicerades i kölvattnet efter Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet och därför hade jag vare sig tid eller utrymme att ta upp den på bloggen.
Jag har dock sparat länken och artikeln för att kunna använda den vid något lämpligt tillfälle.
Författare till artikeln är en Jenny Andersson som tydligen är docent i ekonomisk historia och som skriver för tidskriften Fokus. Artikeln är ett mycket uselt och osmakligt försök att misskreditera alla Sverigedemokrater. I detta fall handlar det inte om okunskap från Jenny Anderssons sida utan om ren illvilja av den grövre sorten. Läs och häpna!
"Man måste tänka sig in i en framtid där sverigedemokraterna efter den ekonomiska krisen vunnit riksdagsvalet som största enskilda parti. De andra partierna, med socialdemokraterna i spetsen, accepterar nu partiet som rotat i de svenska folkhemsvärderingarna. Efter valet börjar det hända otäcka saker. Ryktet sprider sig om att beväpnade män med rakat huvud och stålskodda kängor besöker skriftställare och opinionsbildare, lämnar hotbrev, förföljer barnen till skola och dagis. Det inträffar en serie högst brutala mord, på en fackföreningsledare som fått en nynazist avskedad på sin arbetsplats, på en ung pojke som grillar korv vid en sjö, på två polismän som försöker stoppa ett bankrån. Två ledande svenska intellektuella, den ena med judisk bakgrund och den andra en journalist som kartlagt den nynazistiska rörelsen, försvinner. Polis och åklagare vill inte gärna sätta dessa händelser i samband. Det finns ingenting som går att leda i bevis.
En natt ringer det på dörren. Där ligger ett fiktivt domstolsbeslut som finner oss skyldiga till rasblandning. Min man har ett arabisktklingande efternamn, med anor från en tid innan inkvisitionen drev ut morerna ur Spanien. En vecka senare säger dagispersonalen att dagis bevakas av två beväpnade skinnskallar. Det räcker för oss. Vi tar vår dotter, en resväska, och flyr."
Så börjar denna artikel och den fortsätter i samma anda. Att Jenny Andersson måste placeras långt ut till vänster råder det nog inget tvivel om. Gissningsvis har hon starka sympatier för AFA och liknande organisationer som använder våld istället för demokratins verktyg. Kan man hitta på ovanstående texter så kan man säkerligen gå långt i andra handlingar också.
"Blond kalufs bästa skyddet" är titeln på hennes artikel men hon har nog inte funderat över blonda unga flickors situation i Sverige idag. Flickor som i bästa fall bara blir antastade av invandrarkillar så fort de visar sig ute någon kväll, i sämsta fall kan det gå riktigt illa och då hjälper det inte med någon blond kalufs utan snarare tvärtom.
Jenny Andersson har med denna artikel kvalificerat sig till min "svarta lista".
Ursprungsartikel
Källa: Thoralf Alfsson (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar