Förorenade miljöer

I de politiskt korrekta propagandan anklagas invandringskritiker för att hysa åsikter som inte ”rumsrena”.

Skulle vi ta detta tema om ”renhet” på allvar och se till den svenska verkligheten – var hamnar vi då?

Våra offentliga miljöer har genom den förda invandringspolitiken blivit nedskitade, i både bokstavlig och bildlig bemärkelse.

Till att börja med handlar det om nedskräpning och vandalisering.

1. Flyktingförläggningar

Det är ett känt förhållande att man kring flyktingförläggningar – alltsedan tidigt 90-tal – haft problem med att utlänningarna där slängt avfall i utemiljöerna och att ”slitaget” i boendeutrymmena varit hårt. Många förläggningar har redan efter kort tid behövt genomgå renoveringar.

Ur ”Granne med SIV”:

”Snusk och nedskräpning. (källa: egna dagliga iakttagelser samt protokoll från miljö- och hälsoskyddsnämnden och tidningsuttalande av förläggningschefen):

Många asylkrävande vägrar att sköta sina hushållssopor. Sopor kastas på marken från fönster eller vid promenad. Soporna förs av vind, katter, råttor och fåglar in på näraliggande tomter. Vissa tider får man dagligen från den egna tomten avlägsna kycklingben, äggskal, begagnade blöjor, plastförpackningar, toalettpapper mm. Våren och sommaren 1989 hade förläggningen stor invasion av råttor. Många asylkrävande föredrar naturen framför toaletten. Det är därför inte ovanligt att trampa i högar av mänsklig avföring, vilket är desto mer motbjudande med tanke på alla de smittsamma sjukdomar som finns på förläggningen. Sedan början av april 1990 har förläggningen städats någorlunda efter det att invandrarverket fått flera vitesförelägganden av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Man anlitar nu fastighetsarbetare från HSB, som plockar sopor bland sysslolösa asylkrävande.

Invandrarverket påstår nämligen att man inte kan tvinga asylkrävande att själva hålla rent – svensk flyktingpolitik i ett nötskal.”

2. ”Förorten”

I invandrartäta bostadsområden är problemet detsamma. På ett närmast förbluffande sätt har man där lyckats få köksutrustning och andra installationer att gå sönder. Vattenskador har också varit vanliga.

Bloggen ”Politiskt inkorrekt” den 28/1 -10:

”En flyktingfamilj i Hällefors fick betala 4 000 kronor mer i månadshyra än sina grannar.”

”Orsaken till överhyran förklarade värden med att familjen var så stor och att det är dyrare att ha ‘invandrare’ som hyresgäster än ’svenskar’.”

Ur SRV-tidningen ”Kretsloppet” i maj 2001:

”Tre år efter att sopnedkasten togs bort i trapphusen i Botkyrkabyggens fastigheter i Fittja är nedskräpningen fortfarande ett utbrett problem. Många av de boende bryr sig inte om att slänga hushållssoporna i behållarna vid miljögårdarna.”

Ur Dagens Nyheter den 10/1 -04:

”I Rinkeby anmäls runt 300 fall av skadegörelse mot allmänna lokaler varje år. Det handlar om krossade rutor och nedskräpning… Varje år avsätter stadsdelen en och en halv miljon kronor för att bekämpa vandaliseringen och stölderna.”

Nyhetsinslag i TV har tydligt visat hur vanskötta många bostäder i t ex Rosengård är: trasiga toastolar, sönderslagna strömbrytare, genomskitiga vägguttag, fuktskadade golv, osv. Och kackerlackor. På ett nästan överrumplande uppriktigt sätt har återgivits bilder från verkligheten, med detta exceptionella slitage.

Men ansvaret…

De boende själva friskrivs på ett helt självklart och oreserverat sätt från all skuld till situationen! Allt ansvar läggs på det företag som hyr ut lägenheterna, och som ställs vid skampålen för försummat underhåll.

3. Kommunikationer

Den som åkt tunnelbana i Stockholm vet hur T-banevagnar klottras ned och vandaliseras, särskilt på de linjer som går till invandrartäta områden.

Där drabbas också stationerna oftare av ordningsproblem, det händer att stationer tillfälligtvis har fått stängas.

Likaså har man tvingats korta av busslinjer eller dra in turer pga stenkastning eller annat sabotage, i just dessa områden.

4. Räddningstjänst

Så långt har det gått att till och med räddningstjänsten – ambulans, brandkår och polis – har mött svårigheter att ta sig till vissa områden, där det bor en hög andel invandrare.

En brandbil fick vid en utryckning framrutan intryckt av en stor sten, nedkastad från en viadukt. Poliser har blivit beskjutna med laser och fått ögonskador.

5. Bad

Under en tid blev det ett allt värre busliv på äventyrsbadet ”Aq-va-kul” i Malmö – något som fått ekonomiska konsekvenser. Där stökade tonårsgäng, som genom sin aggressivitet skrämde bort uppemot 15 000 besökare. Badhuset förlorade därigenom över en miljon kr i biljettintäkter. Dessutom blev det extra kostnader för ordningsvakter, som måste patrullera varje helg.

Ur Sydsvenskan den 29/8 -03:

”- De respekterar inte vuxna, de skvätter vatten, de kritiserar min personal och kallar dem för ‘hora’. De accepterar inte att bli tillsagda, ..”

”- Vakterna vågade inte arbeta ensamma, för ungdomarna stod utanför badhuset och väntade på dem när de hade slutat jobba. Så ibland fick vi släppa ut vakten bakvägen.”

På de offentliga baden handlar det dock inte bara om ”busliv” utan även om föroreningar:

Ur DN den 8/9 -09:

”Smutsiga kalsonger kan tvinga bad bygga nytt reningsverk

Som första simhall i Sverige överväger det nu stängda äventyrsbadet i Husby att installera ett separat avloppsreningsverk för flera miljoner kronor. Orsaken är osedvanligt höga kvävehalter i badvattnet, eftersom många ungdomar badar med smutsiga kalsonger under badbyxorna.”

Från SR Ekots webbsida den 9/9 09:

”Urin och svett i bassängen skapar trikloramin som kan ge astma.

Besökare i svenska badhus drar sig inte för att kissa i bassängen. Det visar en stickprovsundersökning som Ekot har gjort.”

6. Bio

Hur kan det upplevas för en person – ovan vid dessa miljöer – att hamna på en biograf nära ett invandrartätt område?

Bloggen ”Politiskt inkorrekt” skrev den 26/1 10 om detta:

”…den polskättade vad-hon-nu-är Katrin Zytomierska, mest känd för tidigare samlevnad med pajasen Alex Schulman … skulle gå på bio och se den nya svenska filmen Snabba Cash, baserad på advokaten Jens Lapidus succéroman.

Det såta paret kunde dock tyvärr inte få några biljetter till sin sedvanliga innerstadsbiograf, men vågade sig istället ut till köpcentret Heron City, ett stenkast från Kungens Kurva som i sin tur ligger ett stenkast från flera av Stockholms mer "kulturberikade" förorter… Där kunde man få sina biljetter till filmen. Detta var dock något som Zytomierska skulle komma att ångra djupt.

Väl hemkommen från sin exotiska utflykt till "hooden" skrev hon ett inlägg på sin blogg som satte fart på många politiskt korrekta dumskallar. Inlägget:

"… Jag kommer inte att åkta till Heron City inom snar framtid igen. Och jag kommer aldrig igen att gå på bio där. Jävla blattar. Fan, det är helt obegripligt, vem är det som uppfostrar de här människorna?.. Om folk inte ens kan hålla käft i en biograf så är det ju klart som fan att de inte kan läsa en bok eller klara av en tenta… De skrattar när det är minsta lilla kärlek på duken. De skrattar när folk gråter eller är upprörda. …”

Läsarkommentar på PI, från signaturen ”Skånepåg”:

”I tråden under den som citeras här skrev hon sedan i nästa tråd något som säger mycket mer:

"De som satt närmast oss av dem som höll på kunde jag ha sagt till. Anledningen till att jag inte vågade det var för att jag kände mig rädd för dem. Jag tror att risken för att de drar upp en kniv eller annat vapen är stor. Jag ville inte riskera mitt, Bingos eller Ringos liv. Det kändes inte som att det var värt det."

Så det handlar inte bara om bristande ”gaturenhet”, det gäller också vår säkerhet.

Det blir tyvärr ingen överdrift att påstå, att våra offentliga miljöer blivit otryggare. Alltfler finner det klokt att inte bara låsa om sina ägodelar utan att också själva stanna inne, och hålla dörrarna låsta.

Ger man sig ut kan man ju få ett möte på ett ställe där man inte känner sig bekväm…

Ursprungsartikel
Källa: Jan Millds blogg - Tänd ett ljus! (importerat inlägg)