En migga skriver följande:
Det som jag tycker sämst om i mitt jobb är PUT-ÅTK (återkallande av permanenta uppehållstillstånd) ärenden. Och de lär inte bli färre i framtiden om vi följer Visionen och struntar i att utreda, bara blundar och beviljar. Även vi på Asyl.
Det kommer alltid att finnas släktingar, före detta sambor eller andra som lämnar anonyma tips till oss om personernas rätta identitet och nationalitet. Ofta får vi till och med in pass eller passkopior, som någon anonym har skickat in och som visar att personen som fick PUT därför att han eller hon hon kom från ett visst land där han eller hon utsattes för det ena efter det andra inte alls kommer därifrån och inte alls utsatts för varken det ena eller det andra.
När vi får tipset om att personen i fråga har en annan identitet och är medborgare i att annat land än vad som står i vårt PUT-beslut och att hon eller han kom hit på en visering har det oftast gått 2-4 år. Personen trivs här, läser svenska och får socialbidrag och åker regelbundet till sitt rätta hemland på semester, med sitt svenska resedokument eller främlingspass, där det står att identiteten inte är styrkt.
Vi får inga ”pinnar” för ÅTK-ärenden. Därför vore det mest bekvämt, och kanske även mest förenligt med Visionen, att strunta i att återkalla PUT som getts på felaktiga grunder. Det kan lätt bli ”kantiga” beslut och eftersom vår GD sagt att han inte blir upprörd över felaktiga PUT-beslut, så borde vi kanske sluta att återkalla.
Just nu har jag fyra PUT -ÅTK ärenden på mitt bord som jag nyligen fått och måste avgöra inom en månad…
Ursprungsartikel
Källa: Merith Wager (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar