
Identitet – sammansatt men iögonfallande verklighet
100 000 invandrare per år. Från världens mest avlägsna hörn. På en en fram till helt nyligen etniskt homogen befolkning om bara 8,5 miljoner invånare. Om inte det är massinvandring, ja, då kan inget vara massinvandring. Men förändras då Sverige på djupet? Kan inte de nytillkomna assimileras? Och vad gör väl det om svenskarna byts ut, så länge som svensk kultur förblir och består?
SD vill fr a bevara den svenska identiteten, den svenska kulturen. Och undviker den etniska frågan. ND vill även bevara det svenska folket. De Som Vet påstår å sin sida med sofism att svensk kultur (till skillnad från turkisk eller judisk) inte finns och låtsas se rasism bakom varje tal om svensk eller europeisk etnisk identitet. Samtidigt skulle De Som Vet aldrig någonsin våga tillämpa denna sin besynnerliga och människofientliga syn på vare sig Turkiet, Israel, svarta i USA eller palestinerna. Turkar och judar finns. Men inte svenskar.
Det egendomliga i detta är inte etnisk identitet och etnisk preferens; det etniska är en del av Guds skapelse, en del av vår natur som vi redan som nyfödda uppfattar. I identitet är det etniska och kultur intimt sammanvävda. Inget av detta är egentligen märkligt, för den med ett öppet sinne och ett uns realism. Det egendomliga är i stället den censur, det tabu som i Väst råder kring den etniska frågan, en censur som endast, alltid och genomgående gäller vita och enbart vita. Det egendomliga är således denna blandning av verklighetförnekelse och totalitär dubbelmoral från Dem Som Vet. Och från denna verklighet kommer man inte ifrån. Om man är intellektuellt hederlig, vill säga.
Ja, det etniska är en del av vår natur. För man krig mot den etniska verkligheten, för man ofrånkomligen krig mot människan själv. Men, när väl detta fastslagits, är det då särdeles viktigt att leda i bevis vad som väger tyngst av det etniska och det kulturella arvet? Sanningen är alltid av intresse, men kan man verkligen bena upp etni och kultur?
Det uppenbara svaret är i dag att det inte ens behövs (ehuru det naturligtvis förblir intressant). Nej, det behövs inte. Ty mångkulturen har som (befängd) ideologi ersatt (den något mindre befängda) assimilationsideologin från tidigare år. Och därmed kvittar det: irakiern som kommer hit skall numera få förbli irakier fullt ut. Och då kvittar det, huruvida etni eller kultur väger tyngst, för med mångkulturen får vi både och med varje invandrare. Och då räcker det att titta på t ex Irak och fråga sig: vill vi ha det så där om 20 år? Låt oss ställa den frågan. Ofta.
Posted in UncategorizedUrsprungsartikel
Källa: Beska droppar (medlem)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar