Insändare till Fria Nyheter
På tal om "Ensamkommande flyktingbarn"
I såväl tidningar som radio, TV och på Internet matas vi nu med kommunernas ovilja att ta emot de s.k. ensamkommande "flyktingbarnen". Förmodligen är det få kommuner som vågar trampa på medborgarnas sunda förnuft och frågeställningar? Det handlar om frågeställningar som tidigare kunde tystas ned, men som nu finns att läsa, inte minst på Internet.
Det undras: – Finns det verkligen barn som har kurage och resurser att sticka ifrån sina föräldrar på egen hand?
Kan barn verkligen ta sig till en flygplats, hala upp plånboken och betala tusentals kronor för att ta sig hit – till något helt ovisst? Nog låter det väl helt orimligt?
Inte att undra på att de s.k. flyktingbarnen numera är svårplacerade i kommunerna. Det räcker inte att "sockra" genom att benämna ynglingar – vilka nog i många fall är betydligt äldre än de själva uppger – för den mera behjärtansvärda benämningen barn. Det är en allt för grov "krok" för att politikerna skall våga använda den så nära intill kommande val. Nu när den fria åsikten – tack vare Internet – inte längre kan tystas gäller det för politikerna att hålla sig till verkligheten. Det gäller att tänka efter hur många verkligt nödlidande vi kan hjälpa inom ramen för de enorma kostnader som numera naivt läggs ned på de s.k. ”ensamkommande flyktingbarnen” och långsökta asylutredningar. Må så vara att det kan tyckas vara synd om barnen – eller rättare sagt ynglingarna.
- Fast nog är det så att de skickas hit med den uppenbara målsättningen att bli "entrébiljetter" för sina anhöriga? Alltså ännu ett genomskinligt sätt att "bakvägen" ta sig till Sverige.
John Wilthorn – Partipolitiskt fristående
Ursprungsartikel
Källa: Fria Nyheter (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar