Sanna Rayman diskuterar i en artikel på SvD om de märkliga lagstiftningar vi har om "papperslösas" rätt till vård och skola. Precis som Rayman skriver så är det i första hand inte en ekonomisk fråga, utan en principiell. Lagstiftarna har satt upp lagar och regler om vilka som skall få asyl och uppehållstillstånd. Uppfyller man inte dessa krav är meningen att man skall lämna landet, allt annat är fullkomligt ologiskt och förvirrat. Nu har senast Folkpartiet föreslagit att dessa människor som fått avslag skall både få vård och att vårdinrättningarna skall hålla tyst med information till övriga myndigheter om att dessa "papperslösa" fått denna vård. Detta är fullkomligt ologiskt, förvirrat och strider mot alla principer hur man bör utforma lagstiftning och regler i ett fungerande samhälle. Så här skriver Rayman i sin artikel.
Men, genom att skapa rätt till vård och skolgång skapas en offentlig sanktionering av ett liv utanför lagen, ett liv med foten halvvägs inne – men händerna bakbundna. Man ges tillgång till välfärden och möjligheten till fackmedlemskapet, men förvägras lik förbannat uppehållstillståndet. Detta undergräver asyl- och invandringspolitiken bakvägen. Kanhända är det inte syftet, men att hävda att gömda har rätt till nästan allt som medborgaren har ligger rätt nära att argumentera för en fri invandring. Det är förvisso en legitim hållning, men en förvirrande krock föreligger.
Länk SvD
Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar