Den svenska syltryggsmentaliteten

Webmagasin REBELL går på sparlåga för närvarande då ett antal andra engagemang som förhoppningsvis skall ge fruktbara resultat framöver tar upp lejonparten av min tid. Bland annat håller jag för närvarande på att sammanställa ett antal brev skrivna av Inger-Siv Mattsson där hon redovisar alliansregeringens och socialdemokraternas omfattande historiska vurm för nazismen. Två av artiklarna (1) och (2) är redan publicerade på Newsmill och fler följer förhoppningsvis, såvida inte Newsmill får kalla fötter.......

Dock kände jag mig tvungen att kommentera en artikel jag först fick tips om via Sveriges vassaste nyhetssajt Politiskt Inkorrekt. Det är Rima Haro (bilden), statsvetare och handläggare inom statsförvaltningen, boendes i Södertälje, vars artikel "Varför är vi inte stolta över att vara svenskar?" ställer just den mycket berättigade frågan. Varför har svenskarna blivit sådana fruktansvärda ynkryggar så vi finner oss i politikers och massmedias ständiga deklasserande av Sverige som nation och svenskarna som folk?

En del av förklaringen står säkert att finna i decennier av socialdemokratiskt styre som förvandlat svenskarna till trygghetsnarkomaner vars ansvar för individens väl och ve villkorslöst överantvardats till storebror Staten. Man är VAN vid att storebror ser till så allt funkar, att storebror ALLTID har folkets bästa för sina ögon och ALDRIG sviktar i det uppdraget. Om storebror säger att Sverige är ett groteskt rikt land som mycket väl kan härbärgera och föda hundratusentals "flyktingar" via svenskarnas skattsedlar, så är det så, därmed basta! Och nåde den som vågar ifrågasätta detta, då hamnar man i samma fack som bl a Sverigedemokrater som enligt det politiskt-mediala maktetablissemanget och deras sorgligt dåligt informerade medlöpare inte vill annat än att upprätta gigantiska läger med jätteugnar där man eldar med små barn av utrikes ursprung.

Rima Haro skriver mycket träffande: "I ett land där förståelsen och respekten för andra kulturer och religioner sker på bekostnad av demokratin och yttrandefriheten, undrar jag om det längre finns plats för svenska värderingar. I ett samhälle där svenska värderingar stämplas som rasism och diskriminering undrar jag om det finns en ljus framtid för Sverige.

Jag skulle vilja slå ett slag för svenskheten som lever starkt i hjärtat men som trippar på tå ut i samhället. Jag skulle vilja slå ett slag för svenskheten som en gång i tiden byggt upp ett fantastiskt samhälle men som i dag måste be om ursäkt var gång den går till försvar för det. Jag skulle vilja slå ett slag för svenskheten inom mig och som berikat mig under 24 år."

Undrar hur detta hade emottagits om det var skrivet ev en svensk? För jo, Rima Haro är själv invandrare. Man undrar om det kanske måste vara en människa med förmåga att se på svenskarna ur ett annat perspektiv än det snäva och mer eller mindre statspåbjudna sätt som idag är norm för att se hur illa det egentligen står till i landet? Och hur kommer det sig att våra folkvalda politiker står och förbehållslöst öser bränsle över det svenska självföraktets starkt brinnane eld? I nästan vilket annat land som helst hade statsministern begått politisk seppuku om han ställt sig framför sina folkvalda och sagt "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån" som Fredrik Reinfeldt gjorde under ett besök i den invandrartäta stadsdelen Ronna i Södertälje november 2006. Här möttes det med en axelryckning bland dom trygghetsskadade, letargiska svenskarna. I nästan vilket annat land som helst hade vice statministern också begått politiskt självmord om hon sagt "Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige. Det var människor som kom utifrån" som Maud Olofsson gjorde i riksdagens partiledardebatt 18 januari 2006, anförande 20. En svensk axelryckning blev reaktionen.

Eller varför inte den lindrigt begåvade socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlins omfattande och kompromisslösa nackskott på svensk sjävkänsla, levererat via många anmärkningsvärda uttalanden.

"Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet."
* Dåvarande integrationsminister Mona Sahlin i en intervju i Göteborgs-Posten den 22 oktober 2000.

 "Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka."
 * Mona Sahlin i P1-morgon i Sveriges Radio P1 den 17 maj 2001.

"Min uppfattning är att alla som bor i Sverige är svenskar – därför att vi bor här, därför att vi andas alla samma luft, för att vi är alla del av samhället."
* Statsrådet Mona Sahlin svarar på frågan "Känner du dig svensk?" i GT den 6 juni 2001.

"Det finns en illusion att man kan se på någon var de kommer ifrån. Svensk eller invandrare är ointressant, vi som bor här är svenskar."
* Mona Sahlin under ett besök i Mångkulturellt centrum i invandrartäta Fittja i slutet av januari 2007. Citerat av Södertäljeposten den 21 februari 2007.

Ett av dom mest kritiserade uttalanden Sahlin gjort är det hon formulerade i ett anförande inför turkiska ungdomsförbundets "Euroturk" : "Jag tror att det lite är det som gör svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och sådana töntiga saker." I nästan vilket annat land som helst hade slutsatsen att denna människa har en politiskt suicidal sjukdomsbild av bibliska proportioner varit helt uppenbar. Men inte i Sverige, här gäller devisen "anything goes" så länge det gäller att radera ut även dom sista reminiscenserna av svenskarnas självkänsla. Det är nog med visst fog man kan hålla med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson när han i Arbetarbladet kallar Mona Sahlin för "den mest Sverigefientliga politikern vi haft i landet."

Åter till Rima Haros i allt väsentligt utmärkta krönika. Hon skriver:

"Varför är vi i dag så rädda för att stå upp för våra svenska värderingar gentemot oliktänkande? Varför är det våra svenska värderingar som måste hissa den vita flaggan var gång de hamnar i slagfältet? I 24 år har jag själv jagat svenskheten, aldrig har den självmant kommit till mig. I 24 år har jag eftersträvat att delvis bli svensk, aldrig har svenskheten tvingat sig på mig."

"Hur många av de nysvenskar som har bott här i flera år kan i dag beskriva svenskhet eller ens vilja kalla sig svenskar? Hur ofta tvingar sig svenskheten på? Vi svenskar måste vara världens duktigaste folk på att be om ursäkt för vad vi representerar. Hur ofta hör man inte uttryck som: man skäms för att vara svensk eller man kan inte applicera sitt svenska tänkande på andra. I ett land där man kan bo i 30 år men komma undan med att inte kunna ett ord svenska undrar jag hur många svenskar som egentligen vill att svenskheten ska överleva."

Sanna ord, varför ser svensken ner på sig själv och sitt land så till den milda grad? En del av orsaken har jag beskrivit ovan, vi matas med detta från alla politiskt korrekta håll hela tiden. En annan anledning kan vara den som frilansjournalisten Bjarne Moelv spekulerar om i Eskilstunakuriren. Han frågar sig om det "mångkulturella samhället" egentligen är själva roten till det onda och skriver följande:

"I storstäderna brinner med jämna mellanrum skolor, bostadshus och bilar. I Eskilstuna krossas fönster och hotas väktare och poliser. Ungdomsgäng löper amok och hyresgäster flyr från sina bostäder i ytterområdena. Förklaringsmodellerna är många: Fattigdom. Utanförskap. Gängrivalitet. Maktdemonstration för att injaga Respekt. Förslagen till problemlösning är knappast färre: Nolltolerans. Hårdare tag. Dialog. Tillmötesgående. Villkorslös kravuppfyllelse."

"Men allt fler medborgare börjar nu misstänka att den nuvarande invandringspolitikens fundament – vackra tankar om integration och förföriskt tal om Det Mångkulturella Samhället – kanske i själva verket är roten till det onda. Så vad innebär begreppet integration? En i detta sammanhang rimlig tolkning: Den process i vilken olika befolkningsgrupper med karakteristiska särdrag smälter samman till en helhet, där skillnaderna utjämnas. Men på vilket sätt skulle etniskt och kulturellt starkt profilerade, inte sällan inbördes antagonistiska invandrargrupper förmås att smälta samman både med varandra och med en i många fall minst sagt främlingsskeptisk majoritetsbefolkning till "en helhet, där skillnaderna utjämnas"?"

Bra frågor, varför skall det mångkulturella samhället nödvändigtvis vara så bra som våra politiker med allt större frenesi och även ett visst mått av desperation försöker inbilla folket? Har svenskarna fått ta explicit ställning till just frågan om vi är villiga att förbehållslöst acceptera en total social, kulturell och befolkningsmässig demografisk omdaning av Sverige, där det som Rima Haro skriver "jag skulle önska att svenskhet i framtiden inte endast blir ett vackert ord i ett lexikon" är en verklighet? Framtiden får utvisa, just nu ser det inte speciellt bra ut och det krävs att svenskarna slutar upp att vara såna mesiga syltryggar och via demokratiska val säger ifrån.

Bjarne Moelv, som uppenbarligen inte är rädd om sitt eget framtida journalistarsle, skriver:

"Nog funnes det en farbar väg ut ur eländet, men den har finpolitikerna avlyst. Bara att nämna den vid namn utlöser regelmässigt prestigeladdade reflexer: Härskarteknik! Brutaldemokrati! Integritetskränkning! Smygrasism!

Låt oss alltså nämna det onämnbara: Assimilation - den process i vilken olika invandrargrupper med karakteristiska särdrag omvandlas till större likhet med majoritetsbefolkningen.

Nej, det blir ingen lätt resa. Den kommer att ta sin rundliga tid (minst 20-30 år - någon generation, eller så) och utan tvivel också kräva sina offer. Men vi måste lägga om kursen nu, annars sviker vi också en tredje generation invandrare, som förblir andra klassens medborgare. Aktiv assimilationspolitik, innefattande bred nationell satsning på snabbare asylprocess, bättre boendeplanering och -spridning, smidigare introduktion i samhälle och arbetsliv, öppnar för attitydförändring."

Ja, varför är ordet assimilering så oerhört värdeladdat och närmast tabu? Naturligtvis eftersom relativisterna i den svenska maktstrukturen bestämt att INTEGRATION är det som skall gälla, och vad har vi sett för resultat av det? Några saker nämner Moelv, andra saker tar Rima Haro upp, och fler saker nämner även den begåvade skribenten Widar Nord när han beskriver hur den svenska värdegrunden på ett oerhört märkligt sätt har drabbats av någon sorts förskjutning i lasten och numera skall vara anpassad till det som den politiska nomenklaturan påbjudit. Där pekar Nord på skolans roll i det hela:

"Skolan har dock problem om man ska avgöra detta på egen hand. Vi kan exemplifiera dilemmat med några vanliga politiskt korrekta åsikter:

    * patriarkatet finns och måste bekämpas
    * fackförbund är höjden av solidaritet
    * våldtäktsmän bör kastreras
    * sjukskrivningarna ökar för att folk är sjukare
    * vackra kvinnor i reklam är diskriminering
    * USAs atombomber över japan var nödvändiga och inte ett krigsbrott
    * massinvandringen är det bästa som hänt Sverige
    * bögar är inte äckligt
    * knark är bajs
    * pedofiler bör hängas ut i media
    * kvinnor ljuger aldrig om våldtäkt
    * invandrare ska alltid komma in på krogen
    * estoniakatastrofen var en olycka
    * narkotikabrottslingar bör få hårdare straff
    * joy rahman är oskyldig och blev dömd pga sin hudfärg
    * riktiga män köper inte sex

Skolan ska enligt den gemensamma värdegrunden mer eller mindre lära eleverna att hålla med om allt eller i princip allt av det som står ovan. Samtidigt kan man ana att eleverna ska skyddas från åsikter som:

    * 7 av 10 skattekronor går till massinvandringen
    * många bögar är också pedofiler
    * tito beltran kan vara oskyldig
    * folk fuskar med sjukpenningen
    * ej skadliga droger bör legaliseras
    * statlig antidrogpropaganda är ofta rena skämtet
    * frivillig prostitution bör legaliseras
    * växthuseffekten är ett påhitt från miljörörelsen
    * det finns värre folkmord än Förintelsen

Skolan får också vara noga med att rensa ut fakta som stöder något av de senare. T.ex. anordnade man för några år sedan ett bokbål där man brände biologiböcker. I böckerna uppmanades högstadieelever att tänka sig för innan de hade sex med någon betydligt äldre av samma kön, då sådant kunde ge upphov till sexuella störningar senare i livet, enligt författaren. "Homosexualitet har ingenting med pedofili att göra", skanderade RFSL och böckerna rensades som på kommando ur skolornas hyllor. Ungefär samtidigt (2003) dömdes RFSLs ordförande för att ha våldtagit en trettonårig pojke som sökte hjälp hos förbundet. Nyheten tegs självklart ihjäl av samtliga media, förutom kristna tidningen Dagen och lite små nazisttidningar i marginalen."

Jag tror Nord har alldeles rätt här. Ett bra ställe att börja om på nytt med en reviderad och icke fullt så relativistisk och politiskt korrekt syn på svensk värdegrund borde vara i skolan. Om man därtill tilläts vara stolt över Sverige och att vara svensk utan att bespottas, hånas och bli kallad diverse otrevliga epitet som "rasist", "nazist", "xenofob" och andra förklenande uttryck vore ju också en trevlig upplevelse. Det är faktiskt inte fult att hysa en sund nationalism och älska sitt land. Det är inte fult att tycka svenskarna skall ha rätt att hävda sin födslorätt till landet. Jo, i Sverige är det förstås fult, vilket ju också är en av dom stora anledningarna till att Rima Haro anser sig behöva ställa dom mycket berättigade frågorna hon gör i sin krönika. Dags att vakna upp nu, va?

Ursprungsartikel
Källa: Webmagasin REBELL (medlem)