Är det inga politiker som bryr sig om kriget i förorten?

Anders Westgårdh skriver en krönika i Aftonbladet om att "Kriget i förorten är en räkmacka för SD". Samtidigt beskriver Westgårdh bilbränder, skadegörelse, stenkastning på både brandmän och poliser i sin artikel. Även Westgårdh ser att dessa relativt nya företeelser blir allt vanligare och sprider i förort efter förort, det började i Rosengård för att sedan sprida sig till Göteborg och Uppsala bl.a. Så här skriver Westgårdh i sin artikel.

Det är otroligt tröttsamt, det så kallade kriget om förorterna. Inte minst för att det innebär en räkmacka rakt in i riksdagen för Sverigedemokraterna.
Varje kastad sten slungas tillbaka i form av ökad främlingsfientlighet. Varje brandsatt bil ger nytt syre till den pyrande brasan där allt fler svenskar finner värme och gemenskap i sitt förakt för utlänningar.

Det innebär en räkmacka för SD därför att det i grunden visar att något är fel med den förda politiken. Det är själva vitsen med en demokrati att väljarna skall kunna säga ifrån om de inte är nöjda med den politik de styrande partierna för. Och för Westgårdh är det många människor som kan berätta att, "vi är väldigt missnöjda med den huvudlösa immigrationspolitiken och slappa integrationspolitiken, vi är också väldigt missnöjda med den kriminalpolitik som förs. Vi är så förbannat missnöjda så vi inte tänker lägga vår röst på ett parti som står för nuvarande politik på dessa områden".

Allt fler svenskar finner INTE värme och gemenskap sitt förakt för utlänningar. Allt fler svenskar finner möjligtvis "värme och gemenskap" i sin samlade upplevelse av frustration och besvikelse över den förda politiken. Det är självklart att varje brinnande bil ger nytt syre åt missnöjet, något annat vore märkligt. Bilar skall inte eldas upp som folknöje, vi är inte vana vid det i vårt land och vi vill inte bli vana vid det heller. Vidare skriver Westgårdh så här i sin artikel.

Det räcker att läsa kommentarerna till denna tidnings artiklar i ämnet. "SD är de enda som kan lösa de här problemen, alla andra partier vägrar inse huvudproblemet", skriver en läsare. "Det finns endast ett sätt att få stopp på vansinnet och det är vid valurnorna", skriver en annan. 

Jag tror faktiskt att det är just på det viset Westgårdh skriver, det behövs ett nytt parti. Vi ställer oss frågan, har någon rikspolitiker sagt något om hur de skall lösa problemen med de brinnande förorterna? Har någon partiföreträdare ens nämnt de senaste upploppen i våra förorter? Har det diskuteras eller debatteras bland våra etablerade politiker? Inte vad jag vet och själva upploppen är inget annat än ett symtom på ett ännu djupare och allvarligare problem. Vidare skriver Westgårdh så här i artikeln.

Invandring till Sverige har pågått sedan medeltiden, och att ifrågasätta det värde vi tillförts av människor från andra länder är direkt löjligt. Men trots stora politiska visioner och vackra ord kvarstår faktum att integrationen är vår tids största misslyckande.

Det Westgårdh talar om är en helt annan typ av naturlig arbetskraftsinvandring, den går inte att jämföra med våra tiders extrema immigration. Vallonerna flyttade till Sverige och lärde oss järnhantering. Det fanns jobb åt dem p.g.a. deras kunskaper. Alla tjänade på det, även i strikt ekonomisk mening. Vi hurrade inte åt den vallonska kulturen och lät dem leva på att dansa vallonska danser på gator och torg. Inte var det snack om någon integration heller, de lärde sig leva som oss och behöll själva den kultur de ansåg att de ville bevara. Svenska lärde de sig snabbt eftersom alla enbart pratade svenska med dem.

Till slut så måste vi ta upp ännu ett allvarligt djupt grundproblem som Westgårdh snuddar vid här (utan att själv veta om det) de stora politiska visioner som Westgårdh skriver om här fanns hos våra högt uppsatta rikspolitiker, men de fanns aldrig hos det svenska folket, ett folk som inte ens blev tillfrågat om de delade politikernas vision.

Länk Aftonbladet

Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)