http://kaffepaus.sv.wordpress.com/2009/01/18/ersattning-for-george-w-bush/
Gil Bailie om Europas behov en ny syndabock för att skapa en kulturell gemenskap:
"The new European amalgamation is short on glue, on something that binds peoples together. Economic self-interest is not sufficient. Having declined to even mention Europe’s Christian foundations in the E.U. constitution, something had to be found on which European’s could agree, and, as any Girardian can tell you, the easiest and cheapest form of social glue is a shared contempt for something or someone on whom collective animosities and frustrations could be safely vented, with no fear of reprisals. For the last few years, George W. Bush filled this role, and he saved Europe from confronting its rudderlessness by serving as its piñata. But, alas, he is leaving office, to be replaced by a man for whom Europe has unbounded affection."
Alltså, Bush lämnar ett tomrum att fylla för de kulturella anti-USA strömningarna i allmänhet och anti-Bush strömningarna i synnerhet, som fick fotfäste efter det att USA bestämt sig för att inte stillatigande låta terrorister och terrorstödjande stater fortsätta sitt verk. Samma sak som nu Israel tvingas till att göra för att försvara sitt land och sin befolkning från hoten och beskjutningen från det av Iran understödda Hamas.
Tomrummet efter Bush måste alltså nu fyllas, eftersom Europa lider brist på annat som kan hålla samman dem som en civiliserad enhet. Eftersom den tillträdande presidenten redan är utsedd till vänsterns (europeernas) nya gullgosse, kan de helt enkelt inte bara byta Bush mot Obama. Nu är USA inte längre ont, utan fyllt av hopp och "change".
Vad kan vi européer falla tillbaka på och se som gemensamt, vad är civilisations- och kulturbärande för oss? Saken är att ingen vet det. Merparten av våra politiker, medier och intellektuella gör allt de kan för att avfärda alla idéer om en minsta gemensamma nämnare, som till exempel av Gud given individuell frihet, vilken kan bilda för en gemensam värdegrund av "europeiskhet". Istället annamas värderelativism och mångkulturalism, där inget högt eller lågt, bättre eller sämre, längre existerar. Livet är meningslöst, det finns inget bättre att sträva mot.
Vad skall vi enas kring, så som amerikanerna kan enas kring sin konstitution? EU:s försök till konstitution är ett dåligt byråkratiskt skämt i jämförelse. Hade det inte varit så fullständigt anti-demokratiskt och vansinnigt hade man kunnat skratta åt det, men nu sätter sig skrattet något i halsen. Det är våra barn som kommer att få leva med och svara för vad som våra politiker gör idag.
Som på ett brev på posten kom kriget i Gaza till de som redan började sakna Bush. Vart skall de nu vända sitt hat och sin ilska?
Synagogor och judiska begravningsplatser vandaliseras, fredliga manifestationer till stöd för Israel attackeras, i Tyskland hjälper polisen till med att riva ner israeliska flaggor medan den anti-Israeliska mobben ropar "Allahu Akhbar", pro-Israeliska bloggare får sparken från myndigheter, judar trakasseras i största allmänhet medan svenska socialdemokrater återfinns under samma fanor som Hamas och Hizbollah.
Nu när det av naturliga orsaker är slut på Bush-bashingen, kommer vi låta Israel och judarna fylla den tomma stolen efter Bush? Det ser inte mycket bättre ut när man tittar på vad som händer i Sverige och i resten av Europa.
Jämförelsen är inte så långsökt som en del kanske tror. I demonstrationerna mot Bush och USA och på mängder av vänsterbloggar och artiklar gjordes jämförelser mellan Bush och Hitler, precis som man nu från samma håll gör jämförelser mellan Gaza och nazisternas koncentrationsläger.
Källa: Kaffepaus (gästinlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar