http://rakryggad.blogspot.com/2009/01/mngkulturella-erfarenheter-del-3.html
Hejsan, mitt namn är Andreas. Jag är 19 år gammal och ska nu berätta hur mitt liv påverkats av mångkulturen, eller låt mig säga pesten, som drabbat mitt land. Mitt första minne av nysvenskar var när jag i fjärde klass i grundskolan hade, enligt tre invandrare, hånat en av dom. Jag var på väg till matsalen för att äta lunch, varvid jag ser de tre individerna komma gående rakt emot mig med blickarna fästa på mig. När jag tror jag ska få gå förbi orörd händer det. Två utav dom tar tag i varsin arm varvid den jag "hånat" börjar sparka och slå mig i magen. En klasskamrat till mig kommer rusande som ser händelsen och knuffar bort dom. Här är startskottet på en lång rad händelser: men låt mig välja ut några. Två år senare i sjätte klass ser jag klassikern ske mitt på skolans fotbollsplan - ett invandrargäng som går i 4:an står och kastar runt "klassens tönts" mössa varpå det brinner i huvet på mig och jag går dit och sliter tag i mössan och lämnar tillbaka den. Killen uppskattade detta väldigt mycket och jag fick senare höra att dom aldrig gjorde något efter detta. (Det jag vill säga är att våld är inte alltid nödvändigt, heller inte stora förändringar. Det räcker att någon REAGERAR och gör något).
Sjunde klass. Det är här någonstans jag träffar en mycket god vän som fick mig på den nationella banan. Jag började tänka på ett nytt sätt och öppna ögonen för en ohållbar framtid som vårt land blir utsatt för. Nionde klass. Jag höll inte upp en dörr som en invandrare tyckte att jag skulle göra - straffet för detta blev en spark i huvet när jag satt och plockade ut mina böcker till nästa lektion ur skåpet. Lärarna blev även tvungna att skriva om schemat så att två klasser inte slutade tidigt eftersom det ofta uppstod tumult i korridoren då.
Tredje ring. Jag och fyra vänner blir brutalt misshandlade av ett invandrargäng på tjugo personer som bär vapen såsom knogjärn och kedjor. Kvällen slutade med att tre utav oss fick uppsöka akuten. Och senaste händelsen inträffade på nyårsafton då jag blev påhoppad på tunnelbanan helt oprovocerat och blev av med lite av min tand och blödde kraftigt från ansiktet.
Många av er männskor som inte är övertygade att vårt land inte mår bra kommer förmodligen smutskasta min historia och vägra tro på den. Men för er och framförallt era barns framtid ge min text en tanke och inse. Detta har faktiskt hänt och det KOMMER HÄNDA IGEN!
Anledningen till att många vuxna är kritiska och vägrar inse dagens problem är faktiskt att dom inte lever i skiten på samma sätt som vi ungdomar gör. Vi upplever dessa hot och problem dagligen. Ska vi bära vapen för att känna oss trygga i VÅRT land? Kämpa för framtida generationer!
Andreas
Källa: Rakryggad (Medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar