Nyanlända familjen Hassan: “Det är klart vi inte kan gå på disco eller ha pojkvänner. Det är inte tillåtet i vår religion, islam”

Ursprungsartikel:
http://politisktinkorrekt.wordpress.com/2008/12/22/nyanlanda-familjen-hassan-det-ar-klart-vi-inte-kan-ga-pa-disco-eller-ha-pojkvanner-det-ar-inte-tillatet-i-var-religion-islam/

Journalisten Karin Lundbäck på Svenska Dagbladet står bakom ett reportage där hon har träffat två flyktingfamiljer som tagit sig till Sverige. En burmesisk familj och en familj från Irak som är statslösa palestinier. Den burmesiska lämnar vi därhän.

Familjen Hassan däremot är intressant. Två föräldrar och fem barn. En muslimsk familj, djupt rotad i islam. Resan går från Irak via Burma, Indien till slutdestinationen Motala, med falska pass - givetvis.

“För tre månader sedan fick de veta att de accepterats av Sverige genom FN:s program för permanent placering av flyktingar”

Vidare i artikeln är det familjens reseupplevelser, intryck, framtidsdrömmar och bakgrunden till flykten som avhandlas.

Om vi skiftar fokus från artikelinnehållet för en kort stund:

Sverige är ett sekulärt land med självständiga individer med fritt levende. Vill du ha en pojkvän, ha det då. Ingen bryr sig. Vill du grabb busa och simma med tjejerna på äventyrsbadet så gör det. Ingen bryr sig.

Regeringen/övr. riksdagspolitiker pratar sig febriga om integration och hur viktigt det är etc. Massmedia och andra tyckare lägger också fram sina lösningar i tid och otid.

Lokala politiker i en stadsdelsnämnd i Malmö hade i våras hade en het diskussion angående ett klart nej till att separera badtider, flickor för sig, pojkar för sig efter förslag från några vänsterpolitiker. Muslimska familjer hade känt sig kränkta vid uppblandningen några veckor innan vid en skola.

Inga avsteg således, sådant hade bara skapat könssegregering och det vill vi verkligen inte ha i Sverige, menade majoriteten i stadsdelsnämnden.

Tillbaka till artikeln och samtidigt utslängd fråga till alla febriga politiker och massmedia hur ni ska hantera följande saxade fenomen från artikeln:

“Trots att mycket nytt väntar säger Loma att hon inte alls är nervös inför flytten. Men att det blir mycket att anpassa sig till och ta ställning till är klart. Frågan om hur de till exempel skulle reagera om de fyra döttrarna, liksom svenska tjejer, skulle vilja gå på disco eller ha pojkvän, förstår föräldrarna inte riktigt.

– Du menar manliga skolkamrater som hjälper till med läxorna? frågar Loma.

– Visst kan de gå och ta en läsk med en skolkompis, men inte som pojkvän-flickvän, säger Abd Rahman.

För 15-åriga Aya är det solklart.

– Det är klart vi inte kan gå på disco eller ha pojkvänner. Det är inte tillåtet i vår religion, islam, säger hon.”

Rubriksättningen “Snart är vi svenskar” blir därför en konflikt direkt.

Nej familjen Hassan, ni blir inte snart svenskar med det tänkandet för svenskar har inte den attityden, inställningen eller det levendet.

Svenskar (västerlänningar) går på krogen, de flörtar friskt, har one night stands, frågar chansen på varandra i tonåren, fnissar vs spänner musklerna allt i ett socialt spel vid uppvaktandet. Vi är fria, vi gör som vi vill så länge vi respekterar den tilltänkta. Inget eller ingen säger till oss vad vi ska eller inte göra. Det är det som är underbart med ett fritt land, utan tyglar, utan religiösa dogmer, utan diktoriska direktiv om moralpanik. Ingen väljer heller ut en maka eller make åt oss. Det bestämmer vi själva, på individnivå och vi finner den personen vid en förälskelse..

Deras inställning är således ett delmoment, ett av många levande uttryck för vad vi kallar hedersproblematiken eller skamkulturen. Den som finns både inom islam och kristendomen på Balkan och i Mellanöstern, Centralasisen m. fl. områden. Det är en mix av religiös absurdum och patrikal klankultur, djupt rotade i varandra. Det ena utesluter inte det andra. Men alla är inte så här, bör tilläggas. Men för stor andel är det.

Detta fenomen aka avart, för det är en avart, låter politiker fritt flöda in och tror samtidigt att dessa familjer ska eller kan bli produktiva medborgare när de inte ens vill acceptera de så viktiga sociala koderna eller oskrivna ‘umgängesreglerna’, som redan innan gränsövergången inte ens finns med på kartan över möjligheterna att vilja låta sig väl smälta in eller integreras om man så vill. Inte minst genom en aktiv klar medverkan till könssegregering eller t.o.m befästande av könsapartheid baserat på ovan, med tyngd på religiösa vansinnigheter.

Gång på gång hör man suckande och tyckande från naiva journalister, politiker till vänster och från muslimerna själva ett hårdnackat nekande; att så är det minsann inte, det är inte islam det. Men ändå är det så! Prove me wrong otherwise.

Varför spann inte Karin Lundbäck vidare på deras inställning med uppföljnings-frågor? Inget ifrågasättande, inget kritiskt förhållningssätt, ingenting. Och ingenting om hur det fungerar i Sverige, att här går vi minsann på disco, tjejer och killar tillsammans och då deras reaktioner på den informationen, vad som väntar dem i Motala.

Varför Karin Lundbäck? Vågade du inte? Du är väl journalist, eller? 

Eller målsättningen var i vanlig ordning en diffus vädjan till medborgarna genom en tycka-synd-om, klart ni ska ha PUT till varje pris-artikel?

Frågeställningen går dock till regeringen/övr. riksdagspolitiker: hur ska ni få dessa mixade med båda könen, på ett självklart naturligt sätt när de själva inte vill det vare sig döttrar eller föräldrar och det baserat på vad islam bestämmer?

Och märk väl, denna familj är knappast allena om denna inställningen. Det finns tusentals på plats och på väg hit.

Inser ni inte att det är en olöslig krock och konflikt mellan en rabiat religiös livstil med lika delar klankultur vs det västerländska som i sitt sedelösa levende frodas och må bra - på gott och ont.

Eller ni överbetalda politiker har en bländande lösning på detta milt uttryckt stora intregrationsproblem?

Låt höra. Ty vi är många som är idel öra…

SDS Artikeln 2008-12-21 "Snart är vi svenskar"

      

Källa: Politiskt Inkorrekt (Medlem)