http://minatankar68.wordpress.com/2008/11/28/battre-nu/
Vill så här på fredagen passa på och tipsa om några artiklar om Rosengård och islamiseringen som pågår där och i andra områden i konungariket Sverige.
Journalisten Lars Åberg skriver i sina debattartiklar bland annat följande:
Över 7 000 Rosengårdsbor i yrkesverksam ålder står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Lars Åberg skriver i sin andra debattartikel om en stadsdel som alltmer separeras från resten av Malmö och där rädslan för våld och för den manliga kontrollkulturen styr tillvaron.
Hot går hem. Gänget skrämmer den ensamma. Killarna bestämmer var och hur tjejerna får vara. De små springer de storas ärenden, sönerna kontrollerar fädernas döttrar. Det finns de som låtsas att våld och hotelser orsakas av utanförskap i det svenska samhället, men den förklaringen bortser från att männen som söker kontroll har betett sig likadant i de länder och miljöer de kommit från. Integration handlar inte bara om att flytta ihop utan också om att demokratiseras.
Många av de boende är sjukskrivna; det förekommer till och med att människor får diagnosen “kulturchock”.
Vad kan det vara som gör människor så håglösa i mötet med det svenska samhället att de chockas? Över 7 000 Rosengårdsbor i yrkesverksam ålder står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, men det vimlar inte av läkare och arkitekter som tvingas köra taxi. För att få perspektiv på den officiella arbetslösheten i stadsdelen kan man peka på att endast 5 procent av de cirka 2 300 arbetssökande uppger att de har eftergymnasiala studier. Av dem som kallas till de arbetsmarknadsinriktade kurserna uteblir nästan hälften. Bland dem som deltar har 40 procent hög frånvaro och mycket lågt engagemang.
Delar av stadsdelen blir också alltmer religiösa; islamiseringen är tydligare här än i exempelvis Rinkeby och den är självförstärkande. De troende dras till religiösa knutpunkter. Därmed ökar den psykologiska pressen på grannarna - den som beter sig eller klär sig fel får veta det - och bokstavstron djupnar. Den utvecklingen har främjats både av högerns marknadsliberalism och vänsterns kulturrelativism: eftersom Rosengårdsborna inte är som vi andra kan de få hållas med sina slöjor på småflickor och fortsätta att disciplinera sina barn på ett sätt som förbjöds i lag 1974.
Maktutövning syns inte alltid öppet; ibland måste någon berätta om den, peka på den. Nätverk nätverkar och de som berörs lär sig koderna. På så vis har det årliga midsommarfirandet på Gröningen i Herrgården upphört efter påtryckningar från Islamiska kulturföreningen. Folk som handlar kött som inte är halal prejas bland hyllorna i Rosengårds centrum och får bannor av självutnämnda moralvakter. Kvinnor utan slöja trakasseras i trapporna. Manliga bidragssökande kräver manliga handläggare. Kvinnliga tjänstemän möts med förakt. Friskolor begränsar barnens kontakt med det svenska samhälle de bor i (medan elevantalet sjunker i de kommunala skolorna har det i de muslimsk-arabiska friskolorna på två år ökat från 542 till 612). Föreningar med samhällsstöd separerar flickor från pojkar. Kommunanställda får höra att de representerar ett syndigt samhälle
När vi cyklar gör vi en säkerhetskalkyl eftersom två cyklister om dagen blir angripna på väg genom Rosengård.”
Detta skrevs 2004. Någon som tror att det är bättre eller värre nu?
Annat i SDS om Rosengård
Haram - förbjudet i islams namn
Tagged: Politik, Rosengård
Källa: Mina tankar (gästinlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar