http://falkblick.nu/?p=414
Mona Sahlin visar inte direkt prov på ledarskap. Det tog bara 48 timmar för henne att backa från utspelet om att gå till val med miljöpartiet och utestänga vänstern.
När Mona Sahlin i onsdags förklarade att socialdemokraterna och miljöpartiet tänkte gå till val gemensamt och lämna vänsterpartiet utanför, var vi många som menade att detta markerade en ny era i svensk politik. De flesta tycktes också anse att de borgerliga partierna skulle gagnas av detta.
Sedan började saker och ting röra på sig. I bloggosfärens vänstra del började något slags bloggbävning. Oavsett om avsändaren hette Jinge, Esbati, Svensson eller Reza Javid, var budskapet detsamma: Mona Sahlins utspel var helt infernaliskt korkat och riskerade att sluta med katastrof i valet.
Under torsdagen stämde flera fackförbund in i kritiken - bland annat Seko och Handels menade att vänsterpartiet måste medverka i ett rödgrönt regeringsalternativ. Själva LO-bossen Wanja Lundby Wedin menade att Sahlin gjort ett misstag. Sedan kom kritiken även inifrån själva partiet: SSU kallade miljöpartiet "ideologiskt opålitligt" och hotade att tvinga fram en medlemsomröstning om samarbetet. Marita Ulvskog, nyligen avpolletterad från posten som partisekreterare, hävdade tvärt emot sin egen partiledare att dörren inte alls var stängd till vänsterpartiet. Och Verkställande Utskottet, socialdemokraternas högsta beslutande församling, uppgav att Sahlin inte ens hade informerat dem om beslutet att alliera sig med miljöpartiet.
Så kom det sig att Sahlin strax efter lunchtid igår, mindre än 48 timmar efter sitt utspel, gjorde en pudel inför vänsterpartiet. Till råga på allt försöker hon låtsas som att ingenting hänt:
Det är inte så att hon har smällt igen dörren för vänsterpartiet, menar Mona Sahlin.
- Men jag har uppfattat det som att vänstern inte ville gå in genom den dörren och så borde jag också ha sagt.
Dagen innan lät det istället såhär i Ekot:
Så vänsterpartiet är helt uteslutet från en eventuell regeringssamverkan om ni vinner nästa val?
– Detta är den koalitionsregering som vi tänker möta väljarna med 2010.
Miljöpartiet säger själva att Sahlins pudel inte förändrar något i sak - vänstern skall inte vara med 2010. Vem som har rätt återstår att se. Utifrån de senaste dagarnas tumult kan man i vilket fall dra en av två slutsatser:
-
Mona Sahlin har ingen som helst koll på vad facket, SSU och de socialdemokratiska gräsrötterna tycker.
-
Mona Sahlin tycker inte att hon behöver lyssna på vad facket, SSU och de socialdemokratiska gräsrötterna tycker.
Henrik Brors tycks luta åt det förstnämnda alternativet, dvs att det helt enkelt rör sig om en missbedömning från Sahlins sida. Isåfall har hennes ställning inom partiet troligen skadats under de senaste dygnen.
Exakt varför det blev som det blev och hur de inblandade aktörerna tänkt, lär vi aldrig få reda på. Men egentligen saknar det betydelse. Den som trott att Mona Sahlin skulle vara kapabel att leda Sverige, torde vara motbevisad nu. Med en sådan partiledare behöver sossarna inga fiender.
Källa: Falkblick (importerad blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar