http://falkblick.nu/?p=419
Så har då hovrätten i Malmö bestämt sig för att släppa den familjefar i Rödeby som sköt ihjäl en medlem av ett trakasserade gäng som kom på besök mitt i natten fri inför det att domen avkunnas.
DN berättar om detta. Hur väljer tidningen att relatera bakgrunden i fallet?
Den 51-årige man som mordåtalats efter att ha skjutit två pojkar i Rödeby i Blekinge kommer inte att häktas i väntan på dom.
Det är allt. Resten av artikeln ägnas åt att gå igenom det faktum att frisläppandet med största sannolikhet innebär en frikännande dom, i alla fall vad rör åtalspunkterna mord och dråp.
Är inte det lite märkligt? I normala fall så ägnar sig svensk press åt att söka urskuldra brottslingar och brott - knappt har någon åkt fast för något förrän tidningarna fylls med uttalanden från flickvänner, advokater och mödrar om vilken hellylleskille det är och hur han absolut inte kan vara skyldig till något. Vi kan t.ex. kontrastera denna skrivning mot DNs artikel om den “svenske” terrorist som dog i Irak nyligen - här var det inte nog med att mannen togs på bar gärning under utförande av terrordåd, DN var minsann tvugna att ändå rubricera det som “terrormisstänkt svensk”. I andra artiklar fick vänner och mannens advokat obehindrat lägga ut texten om hur oskydlig han var. Det senare faktum blir ännu mer roande som exempel på rigörös svensk medievinkling efter det att den islamofascistiska terrororganisation ISI utfärdat en liten minnesskrift över den döde terroristen, där vi bl.a. får veta att “svensken” hade
thrown his Swedish passport in the trash bin
och att Allah hade
honoured him with martyrdom
Den marockanens - för marockan var vad han var, även om det satt långt inne för svensk press att inte kalla honom “svensk” - brott passade alltså svenska medier på att relativisera och förneka. Att solidarisera sig med brottslingar mot brottsoffer har alltid varit svenska mediers paradnummer.
Så varför väljer DN att göra en så tvär gir nu? Genom att bara rapportera om att en man som skjutit två ungdomar släpps fri, utan att ge den bakgrund som kan tala om för läsaren att det var fråga om självförsvar efter åratal av trakasserier och övergrepp väljer man tydligt att vinkla till mannens nackdel. Är DN så väl integrerat med makten i Sverige att man solidariserar sig med det svenska rättssystemets avsky för privatjustis mer än man solidariserar sig med en ensam, övergiven och utsatt människa som försökte skydda sin familj mot en trakasserande pöbel?
Misstanken ligger onekligen nära till hands.
Källa: Falkblick (importerad blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar