Ursprungsartikel:
http://advodia.blogspot.com/2008/09/r-vrdnadsbidraget-en-kvinnoflla.html
Nu ska man inom Folkpartiet utreda regeringens familjepolitik, med udden riktad mot det av kristdemokraterna genomdrivna vårdnadsbidraget. Inte minst är det den stridbara Birgitta Ohlsson som motsätter sig detta, och i SvD upprepar hon det gamla slagordet att vårdnadsbidrag är en "kvinnofälla". Men är det verkligen det?
Svaret på den frågan är helt beroende av synsätt. Enligt vänsterns synsätt måste det bli jakande. För där är ju kvinnans mål i livet att tjäna lika mycket pengar som mannen, eller åtminstone ingå i ett kollektiv som gör det, och kvinnor som stannar hemma med sina barn går både miste om inkomster och om befordringschanser. Enligt ett liberalt synsätt borde svaret däremot bli nekande. Dels eftersom jämlikhet i utfall där är en irrelevant faktor, dels eftersom tron på individens självbestämmandekapacitet gör det svårt att kalla något kvinnor har att fritt välja eller avstå för en "fälla" (så länge ingen direkt bedräglighet förekommer). Birgitta Ohlsson visar här alltså åter prov på en bristande förståelse av liberala grundprinciper...
Med detta sagt bör dock konstateras att det även ur ett liberalt perspektiv finns giltiga invändningar mot vårdnadsbidraget. Till att börja med rimmar det givetvis, som Ohlsson påpekar, inget vidare med regeringens arbetslinje. Dessutom tycks den dominerande åsikten inom modern barnforskning vara att barnen har mycket att vinna på dagisvistelse, inte minst när det gäller att utveckla sociala färdigheter. Möjligen finns också rent ekonomiska skäl för att avstå från vårdnadsbidrag.
Läs mer:
http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_1754159.svd
-
Källa: Advodia (importerad blogg)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jojo, visst finns det skäl mot vårdnadsbidraget. Men det överskuggande är om arbetslinjen bara innebär att man ska tjäna pengar. Det är mycket man gör som inte är arbete i den meningen. I det här fallet innebär dagis (eller familjedaghem för den delen) att staten subventionerar bortlämning av barn. Jag lämnar bort mitt barn, och du sköter det medan jag jobbar för oss båda. Då har vi reducerat barn till arbetshinder. Konstigt att någon vill ha barn bara för att sova med och ha roligt med på helgen. Större delen av uppfostran har man lejt bort.
Min hustru har varit hemma med barnen till ca 60%, därefter har hon studerat och har nu ca 33000 i månadsinkomst. Antagligen större än Birgitta Olsson skulle ha om hon inte var riksdagsledamot. Och våra tre barn är riktigt våra eftersom vi har skött uppfostran till 95%.
Jag tror alla barn mår bra om deras föräldrar känner att de fritt får välja hur barnen ska uppfostras. Det fick man inte i de kommunistiska och nazistiska samhällsbyggena.
Skicka en kommentar