http://robsten.blogspot.com/2008/08/en-viss-kursndring.html
Migrationsminister Billström går ut i DN-debatt och säger att de reformer regeringen fram till nu lagt fram inte räcker för att få ordning på den situation Sveriges asylpolitik ställt till med. Man kan på ett sätt säga att det är rättframt och modigt, å andra sidan förstår redan alla att det förhåller sig på detta vis. Billström tar upp den kravlöshet och den otydlighet, främst, eller snarare endast, vad gäller krav på att försörja sig själv, som Sverige stått för fram till nu. Nu är det så att det finns fler områden än försörjningskravet som Sverige varit och är otydlig på. Billström säger i artikeln.I Sverige råder en utpräglad rädsla för att tydligt kommunicera helt fundamentala värderingar och värderingsburen lagstiftning till människor som kommer hit. Oron för att missförstås eller utpekas som främlingsfientlig gör att vi i praktiken helt avstår från att ge en realistisk bild av vilka krav som gäller för den som vill leva ett bra liv i Sverige.
Detta är exakt vad systemkritiker som jag sagt hela tiden. Nu går Sveriges migrationsminister ut och säger exakt samma sak. Hade jag sagt det hade jag genast pekats ut som "främlingsfientlig", nu går Sveriges migrationsminister ut och säger samma sak. Vi väntar med spänning på vad reaktionen blir. Kan det vara så att det är trycket från uppstickarpartier som gör att regeringen plötsligt ger lite andra signaler än vad vi är vana vid? Typiskt är också att man först går ut i DN-debatt. Var skall debatten egentligen hållas? Att bara gå ut med sina åsikter är ju egentligen ingen riktig debatt. Finns det överhuvudtaget en politisk debatt i Sverige i dag om viktiga och känsliga frågor? Skall regeringen gå ut med sina kursändringar i en tidnings debattsida? Vidare säger Billström.
Samtidigt råder paradoxalt nog ett överdrivet krav på svenskhet i arbetslivet, där kvalificerade eller talangfulla människor får en sämre chans att komma till sin rätt än i andra internationaliserade länder. Arbetsplatserna blir dåliga föredömen för unga invandrare så länge vi betraktar jobbet som ett slags and-ra vardagsrum där vi pyntar och inhägnar och inte alls vill ha främlingar nära oss. Det gäller inte minst hos oss själva i den offentliga sektorn. Det finns en problematisk rädsla för bra, men bruten svenska och många arbetsplatser lider av internationell syrebrist.
Svårigheterna för många invandrare på vissa arbetsplatser är förmodligen också en dold protest mot våra politikers asylpolitik. Med en annan och mer stringent asylpolitik skulle detta förhållande på sikt kunna förändras. Billström har dock en poäng. Jag har själv lagt märke till att många människor gärna vill pynta sin arbetsplats så att det mer liknar ett hem än en arbetsplats. Det kan göra att många människor exkluderas, svenskar som invandrare. Vi som klagar på invandrares höga arbetslöshet måste i rimlighetens namn acceptera invandrare på våra arbetsplatser. Vi som öppet går emot det politiska etablissemangets vansinniga (i vårt tycke) asylpolitik har ofta lättare att samarbeta med invandrare på de olika arbetsplatserna än de som går omkring och muttrar i smyg. Detta går på tvärs emot allt tal om "främlingsfientlighet" som också våra politiker odlat mer eller mindre explicit. Hur man än vrider och vänder på problemet så vilar ansvaret mycket tungt på våra styrande politiker. I slutändan vilar ansvaret också på oss väljare som valt dessa politiker, även om de politiska processerna är svåra att överblicka och styra för den enskilde väljaren. Vi har ju en situation där samtliga politiska partier står för samma asylpolitik, fast en stor del av befolkningen vill se en helt annan asylpolitik. Detta är ett enormt demokratiskt problem. Frågan som Billström inte tar upp är betecknande nog den om själva asylpolitiken. Vi är en mycket stor del av valmanskåren som inte sympatiserar med den asylpolitik som förts de sista 30 åren. Har vi någon demokratisk rätt att få demokratiskt representation för vår åsikt?
Länk DN
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar