INSÄNDARE Hej Fredrik. Jag har läst på Expressens webbsida, eftersom jag inte längre köper papperstidningen, att du fäller tårar över den situation våra nya svenskar upplever i förorterna. Du vet Fredrik, de områden du och dina politikerkollegor bara besöker i valtider. Jag förstår dina tårar och deras situation. Det är inte kul att fly alternativt flytta till ett land där inga jobb finns och där man inte har möjligheten att försörja sig själv och sin familj, utan tvingas leva på de välfärdspengar som hårt beskattade svenskar bistår med. Naturligtvis är det också tråkigt att se sina tillhörigheter och barnens skolor brinna upp i anlagda bränder, tråkigt att leva i ständig otrygghet då man aldrig vet vem eller vilka som gömmer sig i mörkret mellan de täta huskropparna.
Kanske dina tårar trillar i vetskapen att du själv bidragit till de nya svenskarnas situation? Jag kan förstå dina känslor och tårar. Jag kan ibland uppleva samma emotionella känslostormar själv när jag tänker på de som inga hem har. Jag möter dem ofta på tidiga morgnar och sena kvällar när jag cyklar till och från mitt lågavlönade verkstadsjobb. De drar sina små vagnar med de få tillhörigheter de äger. Ibland ser jag dem kura ihop i en portuppgång eller under någon av stadens broar. Några av dem kommer släpandes på en skitig filt med riktning mot någon nattöppen offentlig toalett.
Man önskar så innerligt att dessa utslagna män och kvinnor kunde bemötas med samma värme och känslor som de nya svenskar du fäller tårar över. Jag vet att de personer som tillbringar sina nätter i trappuppgångar, i källare, under broar och på offentliga toaletter inte tillhör de grupper du prioriterar, men jag förmodar att du i alla fall vid något tillfälle skänker dem en tanke. På julafton kanske, även om denna högtid är en barbarisk sådan?
Ibland Fredrik, kan jag också känna ett vemod och en ledsnad över min frus mormors vardag. Själv har jag inga mor- och farföräldrar vid liv, så hon har blivit en nära vän även till mig. Sonja som hon heter började jobba som hushållerska på en herrgård vid 15 års ålder. Hon jobbade där under några år för att sedan under sitt långa yrkesliv prova på andra yrkesområden. Det var inga välbetalda jobb, men hon jobbade troget i 47 år utan att ligga staten till last, tills hennes spröda kropp sa ifrån vid 62 års ålder. Idag kan jag ibland känna hur ögonen vattnas när jag ser henne kämpa mot olika sjukdomar, skador och hur hon tvingas låna pengar av sin pensionerade dotter och min fru för att ha råd med sitt boende, sina läkarbesök och mediciner som hon är beroende av.
Apropå jobb, Fredrik.
Min frus dotter från tidigare äktenskap bor hemma hos sin pappa och hans nya familj. Hon fyller 25 år senare i höst. Hon kan inte flytta till en egen lägenhet då hon gått arbetslös de senaste fyra åren och förövrigt finns det inga lägenheter i lämplig storlek och med lagom dyra priser att få. Dessa är nämligen prioriterade till de nya svenskar som anlänt från Somalia. Hon är utbildad marknadskommunikatör, men verkar inte vara så eftertraktad på arbetsmarknaden idag. Hon har haft planer på Norge dit flera av hennes bekanta flyttat i jakten på jobb, men hon vill inte lämna sin pojkvän, vilket säkert du också förstår är svårt.
Särskilt svårt är det då han lider av sviterna efter en rå misshandel för ett par år sedan, då han och en kompis överfölls av ett antal maskerade ynglingar som uppenbart ogillade deras politiska engagemang. De var bägge aktiva i Centerpartiets lokala ungdomsförbund. Idag har han lämnat sjuksängen, men minnena har gjort att känner rädsla för att vistas i miljöer med mycket och framför allt okänt folk.
Jag sympatiserar med dina tårar Fredrik, och förstår att du är en ytterst känslosam person, men jag tvingar mig ändå att avslöja en hemlighet för dig. Min fru har envist hängt sig fast vid att ge ditt parti Moderaterna sitt stöd även i detta val, ända fram till nu. Igår Fredrik, tog hon beslutet att överge er i valet den 19 september. Hon tycker fortfarande att du är en bra statsman och din finansminister Anders Borg en lysande stjärna på politikerhimmelen, men…
Likt jag, som övergav ditt parti redan 2006, och många andra så ogillar hon den utveckling som du och din regering vill se. Hon kan inte förstå varför hennes mormor, hennes dotter och många i deras situation måste tillhöra en icke prioriterad grupp i dagens Sverige.
Med vänlig hälsning
Stefan, en f.d. moderat
Stefan K
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar