[Insändare]
Om "Biblia Bullschitiana" och Expressen, valåret 2010
Så närmar vi oss då slutet på den svenska valrörelsen året 2010. En valrörelse då de allra sista illusionerna om ett någorlunda ärligt Sverige, hållandes fanan högt för de demokratiska grundstenarna etc, borde ha reviderats i de flesta svenskars medvetande. Politisk smutskastningsretorik har profilerats av våra främsta politiska företrädare, fått helt nya ansikten, och lyfts upp till debattstatus. Det som egentligen skulle debatterats, dvs de obekväma sakfrågorna, har smugits upp på vinden, avvaktande valrörelsens övergående. Viktiga beslut, vilka borde ventileras offentligt, kan förhoppningsvis fuskas igenom vid någon kommande fotbollsfinal. Om nu inte den okunniga valboskapen i sitt oförstånd röstar in ett nytt parti i Riksdagen. Jämmer och elände.
Högst av ulvarna ylar propagandaministeriets egen blågula variant av Pravda, Expressen, en självutnämnd riddare av det fria ordet och de demokratiska principerna. Man får förmoda att i nämnda tidnings redaktionsbibliotek, lästes flitigt ur "Lexikon över klassiska fula knep från antiken till våra dagar", "Tjuvtrixens ABC", "Encyclopedia Anti Democratica", "Biblia Bullschitiana" osv, samtilga titlar gissningsvis utgivna av Bonniers och sannolikt sponsrade av FP.
Exemplen på Expressens alla patetiska varningsbröl och eldande av vårdkasar inför hoten mot demokratin, är både alltför många och innehåller alltför trist journalistik för att kommentera här. Jag gissar dessutom att det här forumets läsare gör så gott dom kan för att undvika att läsa just Expressen m.fl politiskt korrekta media, varför jag undviker att citera.
Expressens valstuga har i den här valrörelsen fungerat som propagandaministeriets eget ”Kaiserhof”, centrum för en sluggerretorik, presenterad i första hand av "arbetarpartiet" Moderaternas ledare, Reinfeldt. Han hade chansen, att på allvar ta avstånd från det politiska våldet, riktat mot SD, men presterade i stället uttalanden som snarare för tankarna till ett godkännande. Politiskt våld, riktat mot oliktänkande och ifrågasättande politiska, parlamentariska rörelser kan numera uppfattas som spelets regler. Dom har sig själva att skylla om dom kommer på tanken att ifrågasätta den officiella makten , menade Reinfeldt. Känns det igen ?
Historiskt sett har politiskt våld en tendens att expandera till större konflikter för att med tiden förloras utom kontroll. Om inte politikerna tar sitt ansvar/gör sitt jobb, och fördömmer våld riktat mot politiska motståndare, riskerar situationen att i värsta fall påminna om vad som hände i Berlin på 1920-talet. Politiska rörelser, med eller utan folkligt stöd, utan politiska mandat i Riksdagen, bekämpar varandra med metoder som kan liknas vid terror.
I Sverige växer motsättningarna för varje dag som går. Jag är övertygad om, att ingen sida kommer att ge vika frivilligt, utan tvärt om kommer med tiden våld att bemötas med våld..
Men Expressen är långt ifrån ensam i sitt groteska filosoferande, förlorade i den politiska smogen. Så gott som samtliga svenska officiella sk "nyhets"-tidningar har under åren backat sig in i ett korrupt, politiskt svart hål av förvrängda åsikter, varifrån det kommer att krävas stordåd att hitta ut igen, om man skulle vilja förbättra sin relation till svenska folket och försöka vända upplagerasen.
Inför hotet om offentlighet med vidhängande, stundande avslöjanden om falskt spel och lögner, görs de sista desperata försöken att mygla sig ur den pinsamma, förmodade jämmerdalen. Två block ska plötsligt bli ett. I vilket annat land i världen, förutom en och annan "bananrepublik" kan politiska partier använda sig av argument som öppet deklarerar ett åsidosättande av gällande etiska regler i meningen att blockera den demokratiska processen, mitt under valupploppet. Helt öppet, som valstrategi dessutom. Jag undrar hur många Moderata väljare som ser ett samarbete med Mona Sahlin som en lyckad lösning. Bara det faktum att en så nollställd politiker, helt utan varje uns av politisk pondus, fortfarande biter sig kvar i Riksdagen, är ett modernt historiskt mysterium.
Vänder man på saken, kan man undra ur många "traditionella" S-väljare, som kan tänka sig rösta på det falska arbetarpartiet M, dvs "arbetarpartiet" som menar att alla ska ut i arbete, även de halta och lytta. Om det nu finns några "traditionella" S-väljare kvar. Ytterligare en stjärna på den massmediala himlen är Göteborgs Posten, vilka tycker, för att bevara systemet, så vore det en bra idé att slå ihop M och S. Blir då den nya, ganska träffande, men tänkvärda partibeteckningen MS, eller ?.
Benämningen "SD-problem" i artikeln är intressant. När upphör en företeelse att vara ett problem när det gäller demokratiska val ? Är det fortfarande ett problem om SD skulle få 10% av rösterna, 15% eller kanske 25% ? Låt oss anta att SD får 25%. Är i så fall en fjärdedel av svenska folket ett problem ? Argumentationen gör ett präktigt nacksving på sig själv. Det visar på att vi redan har ett problem, och det är inte vi som röstar. Tvärtom är det de som gör själva problemformuleringen som är det uppenbara systemfelet, eller viruset i den demokratiska processen. Känns förresten familjenamnet Alsing igen, figurerande i artikeln ? En väl etablerad massmedial släkt, försvarare av sina och släktens privata privilegier, och en del av själva viruset.
Men trots alla verbala och fysiska krokben, ser det ut som "SD-problemet" nu kommer in i Sveriges Riksdag. SD har rusat något som man skulle kunna kalla ett offentligt gatlopp där den samlade svenska massmediala världen, innefattande SR, SVT, TV 4, kvälls- och dagspressen, politikeretablissemanget 7-klövern, fackföreningarna, Svenska Kyrkan, Expo, mm, mm stått för allt från utdelandet av kaskader av slag, påhopp, floskler och tjuvtrix, till fysisk misshandel utförd av maktens stormtrupper, rekryterade från AFA. Daniel Pohls försök att rentvå sig i offentliga media till trots. Vilken hisnande övermakt. Sett till alla de resurser som lagts ner på att försöka sänka och/eller fuska ut SD, så måste det vara stora avslöjanden att vänta om ett nytt parti kommer in i Riksdagen. För inte kan det väl vara så illa att man slåss för sin privata lön, sociala ställning, sina förmånliga pensionsavtal eller möjligheten att få ett välbetalt toppjobb i EU ? Och inte handlar det om hot mot demokratin, vilket ofta påtalats. Att på parlamentarisk väg och genom allmänna val, kunna bryta maktmonopol, det är tvärtom det som kallas demokrati.
Jag önskar SD lycka till då de skramlande med nycklarna till riksdagskansliets garderober, tar plats bland de folkvalda efter valet. Jag sänder dem mina förhoppningar om att de inte är allt för kräsmagade, då lukten från alla lik i 7-klöverns garderober borde vara överväldigande vid det här laget.
Valskola i Vivalla
Avslutningsvis tar jag mig friheten att åter visa en bild, nyligen publicerad på Fria Nyheter, som sammanfattar svensk nutidspolitik på ett tämligen avslöjande sätt. Bilden är obetalbar.
För ett par år sedan, under ett anfall av mångkulturell extas, då det fortfarande var långt till valrörelsen, fick Mona Sahlin ur sig att hon skäms över att vara svensk. Det är den enda punkt där vi är helt överens, jag skäms nämligen också över att hon är svensk.
Till sist. Hur det än går, så får vi den Riksdag vi gör oss förtjänta av, förutsatt att vi kan hålla alla fuskande klåfingrar på avstånd. Inser vi inte myglet, kan vi inte läsa mellan raderna, hör vi inte det ansträngda i deras röster när dom lovar oss en lysande framtid eller summerar vi inte vad de folkvalda presterat så här långt innan vi fattar våra beslut om vad vi ska rösta på, så får vi faktiskt ta skiten.
Men först rysaren den 19:e.
Ursprungsartikel
Källa: Fria Nyheter (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar