Så här skriver en journalist, som av rädsla för repressalier i sitt eget land (inte få jobb, kallas "främlingsfientlig, hot etc), inte vill underteckna med sitt namn.
Det finns möjligheter till en undersökande journalistik om asylsökanden som fått uppehållstillstånd i Sverige, som aldrig praktiseras av journalistkåren för att det är "fel vinkel", t ex:
- att undersöka varför de som kommer hit inte har några giltiga id-handlingar och försöka ta reda på vilka de verkligen är
- att gräva i de "ensamkommande barnens" historia
- att följa upp hur villiga många är att lära sig språket och komma ut på arbetsmarknaden, dvs själva medverka till att anpassa sig
- att försöka kartlägga analfabetismens omfattning
- att försöka kartlägga kopplingar till terrornätverk mm
- att redogöra för bidragsberoendets omfattning och hur lång tid detta beroende pågår inom olika grupper
Bara några punkter som skulle göra rapporteringen mer allsidig, men som Stasi-media vägrar att befatta sig med. I alla andra sammanhang kan man gräva i myndighetsbeslut, kostnader, ärenden och ställa beslutsfattare mot väggen. Men här är det fridlyst område. Det är inte klokt – det är ju att ta tag i det tabubelagda som är journalistikens uppgift! I stället tabubelägger den svenska medieeliten själv det som berör den största förändringen av samhället i vår tid. Vilket kardinalsvek!
Min reflektion: Det har gått ganska långt när en journalist tycker att det är så obehagligt att använda sig av den lagstadgade rätten att uttrycka sina åsikter öppet, att han avstår från att skriva under sin text med sitt namn! Under rådande omständigheter kan Sverige knappast kallas ett land som värnar om det fri ordet.
Ursprungsartikel
Källa: Merith Wager (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar