De köar i timmar, dagar och veckor. De riskerar sina liv i gistna, rangliga och läckande båtar. De reser hundratals mil på lastbilsflak eller instängda i smutsiga containrar. De betalar smugglare tusentals dollar för transport och falska papper. Vad kan vara värt att ta dessa risker?
Det finns ett mål som för många berättigar alla risker och umbäranden. Det målet är ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det betyder i de flesta fall livslång garanterad försörjning på en nivå som ligger skyhögt över levnadsstandarden i hemländerna. Det är en högvinst värd att ta risker för.
Sverige tar sedan början av 70-talet emot i stort sett alla som vill komma hit. Det enda man behöver göra är att berätta en tillräckligt bra historia om förtryck och hot. De faktiska omständigheterna och familjerelationerna kollas aldrig eller nästan aldrig upp. Fingeravtryck eller DNA-prov tas praktiskt taget aldrig. Och skulle någon mot förmodan av ren klantighet kunna beslås med en lögn, så har personen vid det laget förmodligen tillbringat så mycket tid i diverse förläggningar att han får uppehållstillstånd i alla fall. Eller hunnit göra någon stackars svensk tjej på smällen, så han får stanna av familjeskäl. Ett annat stort problem i sammanhanget är den så kallade anhöriginvandringen. Denna innebär att vi för varje person som beviljas uppehållstillstånd ofta får några till. Och många av dessa är i pensionsålder redan när de stiger av planet från Bagdad eller Mogadishu.
Att allt det här inte är gratis kan vem som helst räkna ut. Men vad det faktiskt kostar har ingen svensk regering någonsin vågat berätta. Det enda man kan göra är att försöka räkna själv. Eller se hur jämförbara länder beräknar kostnaderna. I Danmark har man till exempel räknat ut att en invandrare ger en förlust på 250.000 kronor om året. Det kommer ca 100.000 asylsökande till Sverige varje år. Om man använder den danska siffran på 250.000 kronor om året ger det en summa på 25 miljarder, eller 68 miljoner kronor per dag. Bara för första året.
Man vet också att det tar mellan sju och tio år innan en asylsökande har fått ett arbete, så nu är vi uppe i 175 miljarder kronor. Så mycket kostar alltså varje årskull beviljade uppehållstillstånd innan de har fått arbete och börjat betala tillbaka. Till det kommer naturligtvis kostnader för språkundervisning, skolor, specialskolor, kriminalvård, polisinsatser, brandkår, räddningstjänst, sjukvård, bostäder, återuppbyggnad av nedbrända skolor, ökade försäkringspremier, domstolar, rättshjälp och advokater och mycket annat, allmän otrygghet och försämrad livskvalitet för oss svenskar inte att förglömma. Alla regeringar, både borgerliga och socialdemokratiska, som suttit vid makten sedan 70-talet har hjälpt till att göra det svårt eller omöjligt att undersöka och beräkna invandringens kostnader. Någon redovisning i stil med den danska syns heller inte på den politiska horisonten i Sverige.
Graden av egenförsörjning varierar förstås mellan olika grupper av invandrare. Folk från Norden och Europa har i regel jobb redan när de kommer, medan praktiskt taget ingen från Somalia har jobb ens efter sju till tio år. Bland irakier är tre fjärdedelar av kvinnorna och 60 procent av männen utan arbete ännu efter tio år i Sverige. Allvarligt i sammanhanget är att just somalier och irakier är två av de största invandrargrupperna i Sverige. Man kan alltså säga att runt hälften av alla invandrare måste försörjas via skattsedeln åtminstone sju eller tio år från ankomsten. Om vi räknar med att vi redan har en miljon invandrare, och hälften måste skatteförsörjas till en kostnad av 250.000 kronor per person och år, så blir det 125 miljarder kronor årligen bara i bidrag. Den kostnaden ökar också med 25 miljarder för varje ny årskull asylsökande som får uppehållstillstånd. Summan ökar också i takt med att dessa migranter föder barn.
Det kommer dessutom att bli värre framöver. Mycket värre. Fram till 2050 vill regeringen ta in minst 100.000 nya asylsökande om året. De flesta antas komma från Afghanistan, Irak och Somalia, de tre länder vars invandrare har den lägsta andelen egenförsörjda. Det blir ytterligare fyra miljoner människor varav åtminstone hälften (förmodligen fler) lär behöva skatteförsörjas i minst sju till tio år. Den notan går på 4.000 miljarder kronor eller 80 miljarder om året. Om du har turen att ha jobb eller pension så bidrar du årligen med minst 15.000 kronor till invandringens kostnader. Den siffran lär öka framöver och år 2050 lär din andel av notan vara närmare 75.000 kronor om året.
Tycker du att det är värt pengarna?
Ursprungsartikel
Källa: Verkligheten (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar