INSÄNDARE Folkpartiets Jan Björklunds utspel om att förbjuda elever att bära niqab och burka i undervisningssalen har verkligen rört om i den massmediala grytan. Ett tiotal krönikörer har klättrat upp på barrikaden för att fördöma Jan Björklund, och alla skriver ungefär samma sak: – Burka och niqab är inte lämpligt att bära i skolsalen, MEN att ta upp detta i augusti, när det är val i september, det gynnar bara Sverigedemokraterna.
I Expressen skriver en fullständigt rasande Ann-Charlotte Marteus i sin krönika kallad "Nu mår du väl bra, Björklund?" följande:
Ansiktstäckande ensembler i klassrummet är inget att hurra för. Barn behöver bli sedda i all sin mimiska rikedom och alla elever bör kunna se sina lärare i ansiktet.
MEN fortsätter hon i all sin upprördhet:
Jan Björklund bygger en bro åt Sverigedemokraterna. SD kan använda den för att vinna mer mark och "Detta är ett icke-problem. Några enstaka fall har man väl hört talas om, men sådant har lösts lokalt.”
Expressen intervjuar också Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman som säger:
Lika lite som en rökdykare kan ge sig in i övertända byggnader iförd enbart stringtrosor kan en lärare kommunicera med en skolklass klädd i burka." MEN, fortsätter Adam: "Ett krav utan större bäring på verkligheten är farligt nära cynisk populism och symbolpolitik. Och hur många är det egentligen som bär burka eller niqab på svenska skolor, ett hundratal?.
Expressen låter även Yasmin Khan, ordförande för Sveriges muslimska akademiker, komma till tals i en artikel och där hon menar att "frågan inte berör så många personer" samt att "Folkpartiets motiv i stället är att locka främlingsfientliga röster".
Aftonbladet kallar i vanlig ordning in en "expert" vars enda syfte är att ge stöd till tidningens åsikter. Statsvetaren Ulf Bjereld ställer villigt upp på propagandamaskineriet och delar förtjust med sig av följande visdomspärla i en artikel med rubriken "Som att hälla bensin på eld":
Effekten blir den motsatta. SD blir mer legitimt och stärks, det visar utvecklingen i Holland och Danmark.
Dagens Nyheters anonyma ledarsida hoppar på tåget, och skriver:
Men även om tajmingen väcker misstro finns här också en sakfråga. Den kan sägas vara liten: Hur många elever med burka har vi egentligen i Sverige? Knappast mer än en handfull. Den europeiska bakgrund mot vilken Björklund gör sitt utspel ger det en ännu tydligare bismak av populistisk spekulation.
Svenska Dagbladets reporter Johan Folin skriver:
Det är bra att Folkpartiet vill ge mer makt till skolornas rektorer, men varför snöar Björklund in på ett så marginellt problem (om det överhuvudtaget är ett problem)? Invaderas verkligen Sveriges skolor av niqab- och burkabärande lärare och elever?.
Svenska Dagbladet ringer även upp socialdemokraten Luciano Astudillo som menar att Jan Björklund gör "en höna av en fjäder". Vänsterpartiets Rosanna Dinamarca kallar förlaget för populistiskt.
Och så fortsätter det i all oändlighet, även på lokaltidningarnas ledarsidor.
Huvudargumentet bland alla skribenter tycks vara att det är så få som täcker ansiktet, så varför ens ödsla tid på att diskutera frågan. Och det är framförallt detta argument som jag anser är fullständigt barockt. Därmed förringar journalistkåren själva sakfrågan, och legitimerar sin inställning öppet med att man inte vill gynna Sverigedemokraterna.
För det första, ett samhälle måste kunna ta beslut i frågor även när det endast berör ett fåtal medborgare, och inte bara vifta bort det som ointressant. Det är ytterst få svenskar som blottar sig i offentlig miljö – bör vi därmed avstå från att lagstifta om ett förbud på grundval av att antalet blottare inte är så många, dvs. "inte göra en höna av en fjäder"?
En annan sida av myntet är att politisk islam växer sig allt större i hela västvärlden – därom tror jag inte det råder någon tvekan bland flertalet bedömare. Av det följer att fler och fler kommer tvingas bära niqab i framtiden, dvs. om inte man stämmer i bäcken och lagstiftar redan idag, så riskerar vi se hela skolklasser iklädda niqab i framtiden.
För det andra, ett antal debattörer hävdar envetet att dagens lagstiftning är tillräcklig. Men de tillämpliga lagarna är uppenbarligen otydliga. Förra året anmäldes en vuxenutbildning i Stockholm till Diskrimineringsombudsmannen. Anmälaren var en elev som fått besked att hon inte fick bära täckande slöja i klassrummet. Fallet är ännu inte avgjort, och DO skjuter beslutet framför sig. Förmodligen till efter den 19 september. Av det följer behovet att klargöra lagstiftningen.
För det tredje, så tycks samtliga krönikörer mena att frågan ska lösas lokalt, dvs. att beslutsrätten huruvida en elev får bära niqab eller ej ska vila hos respektive skolas rektor. Min invändning mot det argumentet är att lagen ska vara lika för alla, och utan regionala skillnader. Vem tror inte att rektorns personliga och religiösa övertygelse spelar en roll i dennes beslut i principfrågan?
Och när en rektor byter skola, ska denne individ då få bära med sig sin personliga övertygelse till sin nya arbetsplats och låta den förhärska där? Det skulle även kunna leda till absurda situationer, där högljudda föräldragrupper på en mindre ort otillbörligt skulle kunna påverka rektorn i en viss riktning. En rektor som bor och verkar i Rinkeby skulle ha svårt att säga nej till niqab om han ville leva ostört på sin fritid.
Visst råder det inte någon tvekan om att Jan Björklund gjorde detta utspel sex veckor innan valet i syfte att vinna tillbaka röster från de som lämnat partiet på grund av den släpphänta invandringspolitiken. Än sen då? Så agerar alla politiker. Speciellt under valår, det är väl inte något nytt? Det är väl ingen som på allvar tror att Folkpartiet kommer driva frågan om burkaförbud efter valet? Självklart inte.
Så i den meningen har faktiskt den ylande och ack så konforma journalistflocken rätt – detta är renodlad populism från Folkpartiets sida. Men även V, S, MP, M, C och KD ägnar sig åt ren och skär populism i andra frågor under valrörelsen, och den som inte tror på det får gå tillbaka till Almedalsveckan och studera de uttalanden som diverse partirepresentanter gjorde då. "Tillåt halalslakt"! Ringer det en klocka?
Ett förbud mot att bära heltäckande slöja i skolan är ett bra exempel på en principfråga som säger mycket om Sverige som samhälle, oavsett när och varför frågan tas upp på dagordningen. Hur vi svenskar ställer oss till principfrågor säger mycket om vilka normer vi vill leva efter. Hur vill vi egentlig ha det i Sverige? Ska islams tentakler få tränga sig in i samhällsapparatens alla sprickor? Var drar vi gränsen?
Idag rapporterar TT att årets upplaga av den så kallade Mångfaldsbarometern visar att nästan 90 procent av svenska folket inte tycker att det ska vara tillåtet att bära slöjor som täcker ansiktet i skolan eller på jobbet.
Så där drar tydligen den svenska befolkningen gränsen. Därför är frågan om burkaförbud inte oväsentlig, och därför välkomnar jag Jan Björklunds populistiska utspel. Det borde naturligtvis journalisterna också göra. Man kan nämligen inte låta debatten styras av en ängslig farhåga över att Sverigedemokraterna skulle kunna gynnas av att viktiga principfrågor diskuteras i massmedia. Det är inte bara odemokratiskt, det är ett flagrant brott mot all journalistisk heder.
Theodor
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar