Något jag gärna vill lyfta fram är ett ställningstagande från Kurdo Baksi och tidskriften Expo för tio år sedan. De manade då till en manifestation ”mot det nazistiska och rasistiska våldet”.
I all den utsträckning ett sådant våld förekommer så tillhör jag själv dem som vill manifestera mot detta. Min kritiska hållning mot svensk invandringspolitiken lägger ju inga hinder i vägen för detta.
(Rasistiskt våld riktar sig f.ö inte bara mot invandrare och har inte bara svenskar som gärningsmän – svenskfientligt våld förekommer också, kanske i större omfattning än främlingsfientligt våld.)
Formuleringen i Baksiuppropet hade dock denna lydelse:
”Alla ni som vill leva i ett mångkulturellt samhälle uppmanas att ansluta er…” (AB, 7/7 -99)
Invandringskritiker var alltså inte välkomna att deltaga!
Samma fenomen har gått igen i flera andra sammanhang:
• Richard Jomshof var inte välkommen som medlem i en djurrättsorganisation, när det framkommit att han var sverigedemokrat.
• En motsvarande erfarenhet fick Adam Marttinen, också SD:are, göra i ett nätverk för kvinnofrid.
• Själv märkte jag, som medlem i organisationen ”Nej till EU”, att man i sin tidning angrep Sverigedemokraterna och dess förmenta ”främlingsfientlighet”. Något som fått mig att sluta betala in medlemsavgifter till denna organisation.
• Och vi har alla uteslutningar ut fackföreningar, pga politiska åsikter.
GEMENSAM NÄMNARE är att dessa organisationer har uttalade och begränsade målsättningar, bakom vilka de normalt sett skulle försöka samla så många som möjligt, oavsett personers åsikter i andra frågor.
Här görs alltså avsteg från detta – avsteg som bara kan försvaga det arbete som respektive organisation tillkommit för att bedriva.
Exemplen visar hur en sidoagenda smugit sig fram och tagit överhanden, i sammanhang efter sammanhang.
Ursprungsartikel
Källa: Jan Millds blogg - Tänd ett ljus! (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar