En migga berättar följande apropå inlägget här på bloggen med rubriken Finland: Kurdisk asylsökande har sytt fast sin mun:
Apropå den kurdiske mannen i Finland som sydde igen sin mun
För kanske sex år sedan hörde jag denna berättelse av en annan migga, som jobbade på en annan enhet.
En somalier ansökte asyl. Han hade inga asylskäl, men han var i skriande behov av en levertransplantation. Han berättade själv att han först åkt till England men där ville man inte ge honom asyl trots leverskadan (den var inget asylskäl).
När mannen kom till Sverige var han akut sjuk och givetvis (!) fick han uppehållstillstånd här, en levertransplantation som kostade två miljoner kronor och eftervård som skulle kosta ungefär en halv miljon kronor per år, om han överlevde. Och han överlevde.
När mannen hämtade sig från sjukdomen kom han också plötsligt ihåg att han faktiskt hade en hustru och ett antal styvbarn hemma i Somalia, något som han tidigare inte nämnt. Alla de måste nu få komma till Sverige för att han skulle kunna bli riktigt frisk.
Miggan som berättade detta för mig sa också att mannen ifråga hade svårt att komma ihåg namnen på sin hustru och sina styvbarn som han överhuvudtaget inte hade nämnt när han ansökte om ”asyl”. Men då var han förstås för sjuk och ville få gratis vård för sin sjukdom. I Somalias grannländer, exempelvis i Dubai och i Sydafrika finns expertis och där görs såväl leverbyten som hjärtbyten. Men inte gratis och man får inte heller permanent uppehållstillstånd på köpet, med rätt att att ta sin plötsligt ihågkomna familj till landet – och försörjning på köpet.
Nu menar jag inte att man ska utvisa en människa med dödlig sjukdom som är i ett akut läge. Men man kan ge en sådan person tillfälligt uppehållstillstånd, TUT, så länge som den mest akuta vården pågår och sedan kan personen i fråga åka hem för rehabilitering. Det finns ingen anledning att att ta hit anhöriga eller påstådda anhöriga till personen. Vem ska försörja dem? Den här ”levertransplantationsmannen” arbetar inte och han kommer aldrig att arbeta, eftersom han är tvungen att ta medicin och gå på eftervård hela sitt liv, för en halv miljon per år. Men också han måste väl ha rätt till en kvinna och barn, en familj? Och rätt till en större bostad trots att varken han eller den hitkomna ”hustrun” arbetar. Och rätt till försörjning och utbildning åt hela den stora familjen, som han inte ens mindes att han hade när han kom.
Ursprungsartikel
Källa: Merith Wager (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar