Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

måndag 2 augusti 2010

En migga: Finns det överhuvudtaget någon enda människa som undrar varför vi vill vara anonyma?

Läs först: Åsikts- och yttrandefrihet ska inte beskäras av myndigheter, En migga: ”…så förstår jag ännu bättre varför jag aldrig kan gå ut med mitt namn och mina personliga åsikter.” och En migga: ”Men vari ligger rasismen?”, En avhoppad migga: ”En Oxfordprofessor har kallat Sverige för världens enda demokratiska enpartistat” och En migga: ”Det vore bra om MIG gjorde en lista över vilka åsikter de anställda få ha om de vill behålla jobbet!”.

En migga skriver, med anledning av ovanstående inlägg:

Jag har läst de andra miggornas texter. Finns det överhuvudtaget någon enda människa som undrar varför vi vill vara anonyma? Man behöver inte ens vara med på Facebook; en fråga, ett ifrågasättande på något möte kan leda till konsekvenser som ingen av oss vill ta. Det är väldigt tyst nu.

Och det allra värsta är att vi inte vet vilken praxis vi har att rätta oss efter från den ena dagen till den andra. Det som är rätt idag är inte rätt i morgon. Den handläggare som tillsammans med en beslutsfattare fattade ett korrekt beslut igår kan få bakläxa och en ”överrock” på sig p.g.a. ”dålig förståelse för visionen” eftersom praxisen ändrades idag av verksledningen, vilket vi förstås borde ha känt på oss redan igår.




Ursprungsartikel
Källa: Merith Wager (importerat inlägg)

Inga kommentarer: